Krönika, Dagens Industri
Weekend 22 mars
Krönika
Jan Gradvall
Svensk journalist reser till Etiopien för att göra reportage. Innebörden i den meningen har för alltid förändrats efter det öde som drabbade Martin Schibbye och Johan Persson.
Desto viktigare är den insats som Åsa Veghed just gjort. Journalisten och musiketnologen Åsa Veghed är just hemkommen från Etiopien där hon gjort tre radiodokumentärer om etiopisk musik som påminner om att ett lands regim och dess folks kultur alltid är vitt skilda saker.
Precis som det fanns ett Swinging London på 1960-talet fanns ett Swinging Addis, en scen precis lika hipp, modern och omtumlande kreativ. Unga etiopier vill ha kul och modernisera samhället. Musikscenen i Etiopiens huvudstad Addis Abeba var dock länge okänd i västvärlden.
Det dröjde till den franske producenten Francis Falceto reste dit på 1980-talet och upptäckte en guldgruva. Francis Falceto började återutge etiopisk jazz, soul och funk från 1960- och början på 1970-talet i en serie han döpte till ”Éthiopiques”. Hittills har det räckt till 28 volymer.
För några år sedan kom ett koncentrat i form av dubbel-cd:n ”The Very Best of ´Èthiopiques”. Om min skivsamling brann upp och jag skulle börja om men endast 100 skivor skulle detta vara en av dem. Så bra är musiken. Det låter som jazz, soul och funk som hamnat framför en skev spegel. Proportionerna är förvridna, allt liksom lutar lite.
Jag är heller inte ensam om att älska den här musiken. Det pågår just nu en omskrivning av hela musikhistorien präglad av insikten att det finns lika många stora artister i Afrika som i Amerika och Europa. En revidering som gjorts möjlig tack vare att digitaliseringen utplånar geografiska avstånd. Allt finns tillgängligt bara ett klick bort.
Martin Kellerman publicerade i tisdags en Rocky-serie som inleddes med pratbubblan: ”Nigeriansk funk är fanimig den bästa musik som gjorts”. Det är nästan sant. Precis som att man kan säga detsamma om blues från Mali, pop från Soweto eller just jazz från Etiopien.
Etiopisk jazz har också blivit ett hipstersoundtrack på caféer . Du har förmodligen hört det utan att veta vad det är.
Åsa Vegheds dokumentärserie sänds i P2 i tre delar med start söndag den 31 mars 14.00. På plats i Addis Abeba bevittnar hon en konsert med Etiopiens populäraste artist genom tiderna, den 72-årige Mahmoud Ahmed, som förärat flera egna volumer i ”Èthiopiques”-serien.
Mahmoud Ahmed bor i dag i USA. När han kom tillbaka till sitt hemland för en konsert bemöttes han med ett öronbedövande vrål. ”Jag har gått på konserter men aldrig hört något liknande”, säger Åsa Veghed. ”Publiken sjöng med i alla låtar, de kunde vartenda ord i alla texter”.
Den som hade den tvivelaktiga äran att på samma festival gå upp på scenen efter Mahmoud Ahmed var svenske Jason ”Timbuktu” Diakité som också intervjuas om denna upplevelse.
Åsa Veghed intervjuar även svenske producenten Andreas Unge som tillsammans med Stefan Sundström byggt upp en inspelningsstudio i Addis Abeba, Selam Studio, med bland annat SIDA som finansiär.
Ett sätt att försöka stötta återuppbyggnad av den musikscen som brutalt släcktes ned 1974 när en militärdiktatur tog över.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
HYRFILM
”Argo”. Årets Oscarvinnare släpps på dvd på onsdag. Unikt att världspolitik berörs så smart och lättviktigt i bästa bemärkelse. Lite som Beastie Boys video till ”Sabotage” fast i Teheran.
BIO
”This is 40”, biopremiär i dag. Aldrig har en relationskomedi haft så många rockreferenser. Graham Parker i biroll. Bländande dialog om huruvida det är bra eller dåligt om barn ser ut som Tom Petty.
FESTIVAL
Ultra Music Festival. Åker till Miami för att se världseliten inom elektronisk dansmusik. Många svenskar bland de största: Swedish House Mafia, Alesso, Avicii, Eric Prydz, Adrian Lux, Adam Beyer, Icona Pop.
+
BONUS:
I det nya DI-magasinet DI Idé har jag ett reportage om hur svenska låtskrivare arbetar. En genomlysning av hur dagens hitlåtar är ett resultat av samarbete. Ett halvdussin låtskrivare kan vara inblandade i en låt.
Ny statistik från Storbritannien befäster den utvecklingen. Av de 100 största hitlåtarna under 2012 var endast 5 procent skrivna av en ensam låtskrivare.
Statistiken som branschtidningen Music Week publicerar visar att den mest framgångsrike låtskrivaren under 2012 var skotten Calvin Harris, främst tack vare sina låtar till Rihanna.
I övrigt är det svenskar som dominerar. Bland de 15 främsta låtskrivarna i popmusikens hemland Storbritannien under 2012 återfinns fler svenskar än engelsmän och amerikaner.
Fyra på listan är duon Carl Falk och Rami Yacoub som skrivit superhitlåtar åt Nicki Minaj (”Starships”, ”Pound the alarm”) och pojkbandet One Direction (”What makes you beautiful”, ”Live while we’re young”).
På sjätte plats finns Johan ”Shellback” Schuster, på tionde plats Martin ”Max Martin” Sandberg” och på 15:e plats Swedish House Mafia som i Miami natten mellan söndag och måndag gör sin sista spelning någonsin under det namnet. Därefter blir de soloartister.
Max Martin har totalt sju låtar på Topp 100, ingen annan låtskrivare i världen är i närheten av det.
Det är ännu fler svenskar på Topp 100-listan: nr 26 Arnthor Birgisson, nr 63 Avicii, nr 72 Michel Zitron & Martin Lindström.
En annan tydlig utveckling är att det oberoende musikförlaget Kobalt nu på allvar utmanar de stora bolagen. Kobalt hade 18,6 procent av hitlåtarna under 2012.
Kobalt har i dag kontor i London, New York, Nashville, Los Angeles, Berlin, Sydney och Stockholm. Musikförlaget lanserar sig med sin ”unparalleled transparency”, ett sätt att visa exakt var pengarna egentligen hamnar. Bland de som Kobalt representerar finns Max Martin, Shellback, The Hives, Paul McCartney och Dave Grohl.
Jan Gradvall