Krönika, Dagens Industri

Weekend 30 november

Krönika

Jan Gradvall

De senaste tio åren har det dykt upp en ny form av böcker som innehållsmässigt rör sig i gränslandet mellan psykologi, ekonomi och undersökande journalistik. Många har läst och inspirerats av storsäljare som ”The Tipping Point”, ”Freakonomics”, ”The Black Swan” och ”Blink”.

Alla dessa böcker har rottrådar som kan ledas tillbaka till forskning av Daniel Kahneman, en amerikansk-israelisk psykolog som 2002 fick det som i folkmun heter Nobelpriset i ekonomi men egentligen heter Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Med lärdom från sina driftiga lärljungar – Malcolm Gladwell tar i dag 80 000 dollar för ett entimmesföredrag – har den 78-åriga Daniel Kahneman nu själv skrivit en populärpsykologisk bok där han för första gången gör sina komplexa insikter lättillgängliga för en bredare publik.

Daniel Kahnemans ”Tänka, snabbt och långsamt” (Volante) har getts ut i 30 länder och sålt i över en miljon exemplar. I dag ges den ut på svenska.

Boken har fått sanslösa recensioner. The Economist jämför Kahneman med Kopernikus och Darwin. Financial Times har utnämnt boken till ett mästerverk.

Men Daniel Kahneman själv kunde inte vara mer lågmäld och anspråkslös. I förordet skriver han att varje författare nog tänker sig en miljö där man verkligen har nytta av att ha läst hans eller hennes bok. ”I mitt fall är det den mytiska kafferasten på jobbet, där man träffas för att utbyta åsikter och skvaller”.

Kahneman förstår och försvarar vårt behov av att skvallra. Att studera skvallrets mekanismer kan lära oss mycket om hur vi själva tänker. För det är mycket lättare – och roligare – att identifiera och sätta etikett på andras misstag och irrationella beslut än att erkänna sina egna.

Efter ett livs forskning har Daniel Kahneman kommit fram till att vår tankeprocess består av två olika system. System 1: snabbt tänkande. System 2: långsamt tänkande.

System 1 sker omedvetet, intuitivt och sker utan ansträngning. Malcom Gladwells bok ”Blink” är i princip en bok om System 1. Det andra sättet att tänka, System 2, är medvetet, resonerande och tar stor kraft.

De flesta av oss tror att vi använder oss av System 2 när vi tar avgörande beslut – genomtänkt och förnuftigt – men i själva verket är det väldigt ofta det impulsiva System 1 som i smyg tar över ratten. Det pågår helt enkelt alldeles för mycket i våra liv för att System 2 ska hinna analysera allting. Kahneman jämför i boken System 2 med en birollsskådespelare som tror sig spela huvudrollen.

Ekonomer har i sin forskning utgått från att vi människor tar rationella beslut som utgår från vårt eget bästa. Och sedan blivit förbluffade när alla prognoser slår fel.

Vad varken ekonomer eller vi själva förstått är hur System 2 gång på gång förs bakom ljuset av System 1 som växlar mellan att vara en hjälte som räddar våra liv till att vara en opålitlig galning med lågt blodsocker. Teveprogram som ”Arga snickaren”, ”Lyxfällan” och ”Project Runway” är fulla av exempel på kollisioner mellan System 1 och System 2.

Men Daniel Kahneman visar att det genom kartläggning av våra tankeprocesser även går förstå även denna irrationalitet och ta med den i beräkningarna.

När han för tio år sedan tog emot sitt Nobelpriset i ekonomi i Stockholm löd motiveringen: ”För att ha infört insikter från psykologisk forskning i ekonomisk vetenskap, särskilt beträffande bedömningar och beslut under osäkerhet”.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

ARTIKEL
”Deadhead”, Nick Paumgarten, New Yorker. Djupt fascinerande djupdykning i kulturen kring Grateful Deads liveinspelningar. Att artikeln utprintad blir 23 sidor lång säger en del.

DVD
Thåström, ”Som jordgubbarna smakade” (Razzia). Thåström kröner sitt kanske främsta år som artist med en suverän dokumentation av senaste turnén filmad av Anders ”Balsam” Hellström.

BOK
John Jeremiah Sullivan, ”Pulphead” (Vintage). En ny journalisröst, lika säregen som en gång David Foster Wallace. Reportaget om den kristna rockfestivalen är olikt allt annat jag läst.

+

BONUS NR 1:

Joseph Gordon-Lewitt framstår mer och mer som Hollywoods mest lovande unga spelare. Han är med i inte mindre än tre av årets mest omtalade filmer: ”The Dark Knight Rises”, ”Looper” och ”Lincoln”.

Parallellt med detta driver han också företaget hitRECord, ett slags kollektivt produktionsbolag på nätet. Namnet står för ”Tryck på inspelningsknappen”. Användarna kan lägga upp allt från filmer, fotografier och musik till spoken word, grafisk form och litterära texter.

Sajten fick sitt genombrott under Sundance-festivalen 2010 och har i dag över 80 000 aktiva medlemmar. Tusen nya bidrag publiceras varje dag. Joseph Gordon-Lewitt har användarnamnet RegularJOE och driver projektet tillsammans med sin bror BurningDAN.

Från bidragen på sajten har bröderna Gordon-Lewitt sammanställt två böcker varav den andra just kommit ut i USA. I boken ”The Tiny Book of Tiny Stories, Vol 2” samlar man mininoveller och dikter som illustrerats; alltsammans verk av författare och konstnärer som publicerat sig på sajten.

Vinsten delas 50/50 mellan sajten/förlaget och upphovshennen. 2010 betalades 50 000 dollar ut till användarna.

Till Newsweek säger Joseph Gordon-Lewitt att hans egen favorit i den nya volymen är den novell som består av en enda rad: ”You have reached the end of the world, please stand behind the barrier and take no photos”.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Har någon varit en bättre symbol för upplyftande dans- och partymusik än orangutangen Kung Louie i ”Djungelboken”? Kung Louie var 1970-talets David Guetta.

Nu har det slutligen släpps en perfekt samlingsskiva med Kung Louie. även om den är utgiven under namnet Louis Prima, den sångare, trumpetare och fullblodsentertainer som gjorde rösten till partyorangutangen i den amerikanska originalfilmen.

Louis Prima föddes 1910 i den mest musikaliska av alla amerikanska städer, New Orleans. Han växte upp med sicilianska föräldrar i den stadsdel i New Orleans som kallas Little Palermo.

Hans kamp för att göra sig hörd i en extremt högljudd italiensk familj kom att prägla hans musik. Som det står i konvoluttexten: ”LOUD would become a hallmark of the Prima style and personality”

Samlingen ”Rocks” (Bear Family) är oslagbar partymusik, med klassiker som ”Buena Sera” och ”Just a gigolo/I ain’t got nobody”. Louis Prima (1910-1978) avfärdades under sin livstid av kritiker som vulgär. När man påminns om vad ordet faktiskt betyder – ”av vanligt folk” – inser man att det är en bra beskrivning.

Det finns ingenting sökt i Louis Primas musik, bara en ren kärlek till underhållning. Alla har något att lära av soulkungen från Little Palermo.

Jan Gradvall