Skivrecensioner, DI Weekend

Prince
Titel: 3121
(Universal)
Betyg: 3

Bob Dylan fick en gång frågan varför han inte skrev fler sånger i stil med ”Blowin’ In The Wind”. Dylan svarade: ”Jag vet inte längre vem det var som skrev den sången. Den personen finns inte”.

Dylan hade rätt. Det går inte att leva i det förflutna – men det är förståeligt att så många i dag försöker göra det. Det är i minnesbanken pengarna finns.

De två senaste decennierna har varit tunga för Prince. 2001 släppte han ”The Rainbow Children”, ett jazzigt konceptalbum om Jehovas Vittnen. Skivan nådde som högst plats 109 på Billboard-listan. Uppföljaren ”NEWS” från 2003 innehåll 14 minuter långa instrumentalpartier. Den skivan nådde inte ens upp på 200-listan.

Det är därför förståeligt att Prince under 2004 i stället valde att vrida klockan tillbaka. Genom att helt fokusera på 15-20 år gamla hits blev Prince-turnén i USA det årets mest framgångsrika alla kategorier. Intäkterna stannade på 56,5 miljoner dollar.

Med nya albumet försöker Prince skriva ”Blowin’ In The Wind” en gång till. Titeln ”3121” är en uppdaterad variant på ”1999”. Ett nytt profetiskt Prince-årtal ”där den stora festen kommer att hållas”. Soundet på ”3121” är också hämtat från Princes egna mästerverk från 1980-talet. Ett spår låter som ”Kiss”, nästa som ”Let’s Go Crazy”.

Det är inget dåligt album – ”Lolita” är lysande funkpop – men det är sorgligt att höra hur en av tidernas största musikaliska visionärer inte längre litar på sina egna infall, utan försöker låta som en person som inte längre finns.

Jan Gradvall


Rebecka Törnqvist
Titel: Melting Into Orange
(EMI)
Betyg: 4

Robyns album ”Robyn” och Jenny Wilsons ”Love And Youth” från 2005. Och nu Rebecka Törnqvists ”Melting Into Orange” från 2006. Där har vi de tre samtida svenska popalbum som tydligast visar att svensk popmusik fortfarande går framåt.

Precis som Robyn och Jenny Wilson har Rebecka Törnqvist gjort en ”allt eller inget”-skiva. Ett djärvt popalbum trots att det är så experimentellt blivit hennes både mest självklara och tillgängliga.

Ingenting låter förväntat på ”Melting Into Orange”. Allt låter bara förtrollande vackert. Det låter som låtarna själva valt instrumenten. Oavsett om det är en slidegitarr, cello eller astmatisk orgel som förgyller kompet fyller det sin exakta funktion.

Med ”Melting Into Orange” har Rebecka Törnqvist och hennes musikaliske samarbetspartner Johan Lindström skapat en liten svensk sensation. En ”Nyfiken orange” som förtjänar att ta dem jorden runt.

Jan Gradvall

Monica Zetterlund
Titel: Sista gången du var med
(National)
Betyg: 4

När Monica Zetterlund gjorde ett framträdande på rockfestivalen i Hultsfred 1997 var symboliken nästan övertydlig. En ny generation tog emot henne med öppna armar. Lingonriset plockades ur cocktailglaset och sattes återigen i jorden. Och det blev ännu en sommar med Monica.

Skivan ”Sista gången du var med” samlar två inspelningar från Monica Zetterlunds sista år som liveartist. Förutom Hulstfred 1997 finns även ett framträdande på Victoriateatern i Malmö från 1995. Båda med band ledda av pianisten Jan Sigurd som också sammanställt denna skiva. Monica Z:s sista promenad genom Sverige.

Jan Gradvall

The Refreshments
Titel: 24-7
(Bonnier Amigo)
Betyg: 3

Samma månad som svenska järnväggen fyller 150 år släpper The Refreshments ett nytt album där bandmedlemmar sitter ombord på ett tåg. Järnvägen är en perfekt miljö för The Refreshments. Knappast något annat svenskt rockband i modern tid har skumpat lika många mil genom det avlånga landet. Bandets musik låter också som ”Mystery Train” aldrig bromsat in.
I Vilhelm Mobergs ”Sista brevet till Sverige” lyder utvandrarens katekes: ”Du skall icke ångra din utvandring. Du skall älska Amerika som Din unga brud och Sverige som Din gamla mor.” The Refreshments svenskamerikanska musik låter som om utvandraren är på semester i det gamla landet och skickar ett vykort tillbaka.

Jan Gradvall