Skivrecensioner, DI Weekend
Bob Dylan
Titel: Tempest
Skivbolag: Columbia/Sony
Betyg: 3
Texter om blues i brallan, sex efter 70, rim på money och honey och kvinnor som beskrivs som ”välfyllda”. Har Bert-Åke Varg fått skivkontrakt? Nej, det är Bob Dylans nya.
Bob Dylan börjar bli lite som en högröd morbror som man träffar vart tredje år på släktkalas. En morbror man egentligen tycker väldigt mycket om men samtidigt skäms över när han blir alltför högljudd till avecen.
Men precis när man är beredd att ta ifrån Bob Dylan bilnycklarna tar han fram gåspennan ur skinnvästens innerficka och skriver en helt fantastisk låt med 45 verser – utan refräng.
Låten heter ”Tempest”, klockar in på knappt 14 minuter, och handlar om Titanic. Efter att Wiehe gjort en Dylan gör Dylan nu en Wiehe. Dylan har dock uppenbart nöjt sig med att se på James Camerons filmversion. Leonardo DiCaorio namnges två gånger, så även Kate Winslets rollfigur Rose.
Efter att Dylan på 2000-talet låtit som om han gurglar konsonanter sjunger han nu nästan artikulerat på några låtar. Även John Lennon-hyllningen ”Roll on John” är väldigt fin.
Kanske är det också som Dylan sjunger på albumet starkaste spår, ”Pay in blood”: ”The more I die, the more I live”.
Jan Gradvall
Agnes
Titel: Veritas
Skivbolag: Roxy Recordings
Betyg: 4
Samma position som trion Jimi Hendrix, Eric Clapton och Jeff Beck fick för gitarrister på 1960-talet börjar i dag Beyoncé, Alicia Keys och Mary J Blige få för dagens vokalister.
Beyoncés sång på ”Halo” är den vokala motsvarigheten till Hendrix ”All along the watchtower”. YouTube-lektioner pågår dygnet runt.
Med sitt fjärde album tar svenska Agnes steget upp i Beyoncé-divisionen. Precis som sina amerikanska förebilder bemästrar och utnyttjar Agnes även de låga tonerna, vilket är mycket ovanligt i en tid när wailande ofta förväxlas med stark sång.
Även låtmässigt tar Agnes med detta album steget upp i den översta världseliten. Hon skriver sina egna texter och bottnar i varje ord.
Jan Gradvall
Bill Fay
Titel: Life is people
Skivbolag: Dead Oceans/Border
Betyg: 4
Vilka sånger från 2000-talet kommer att tåla tidens gnagande på samma sätt som till exempel ”I shall be released”? Jag skulle vilja påstå att en av dem är ”Jesus etc” av Wilco.
För några år sedan gjorde Refused-medlemmen David Sandström och sångerskan Lovisa Nyström en genial svensk översättning som också citerades av Håkan Juholt i ett tal: ”All vår ömhet. All vår längtan. Våra band det är allt vi har.”
Och nu lyfts ”Jesus etc” permanent upp på klassikerhyllan genom en förstummande tolkning av Bill Fay.
Engelsmannen Bill Fay gjorde två folkjazziga album 1970 och 1971 som ingen köpte men betraktas som kronjuveler av tidningar som Mojo. I dokumentärfilmen om Wilco, ”I am trying to break your heart”, kan man höra Jeff Tweedy sjunga Bill Fays momumentala ”Be not so fearful”.
42 år efter sitt debutalbum har nu Bill Fay, med hjälp av bland andra just Jeff Tweedy i Wilco, spelat in ett nytt album som visar att han hör hemma bland några tidernas största singer-songwriters som Gordon Lightfoot, Fred Neil och Nick Cave.
Albumets titel vittnar också om en visdom som bara livet kan ge. Livet är människor.
Jan Gradvall
Jens Lekman
Titel: I know what love isn’t
Skivbolag: Service/Border
Betyg: 3
Ingen skickar vykort längre men ingen har berättat det för Jens Lekman. Hans bleknande motiv är alltid omsorgsfullt utvalda. Hans texter har ett direkt och personligt tilltal som får en att vilja spara dem i lådor. Ytterst få popartister kan förmedla ett här och ett nu som Jens Lekman. Det är handskriven popmusik, med en poststämpel så suddig att man inte kan urskilja datum.
Jan Gradvall