Krönika, Dagens Industri
Weekend 3 augusti
Krönika
Jan Gradvall
Om Gud någon gång visar sig för människan så är det mest sannolikt att det kommer att ske under ett reklamavbrott i teve. Om döda människor tar kontakt med levande så kommer de att göra det via telefon.
Den typen av observationer är typiska Philip K Dick, en författare som trots att han varit död i 30 år fortsätter att påverka våra föreställningar om framtiden.
Nyversionen av ”Total recall”, som får svensk biopremiär nästa vecka, är den elfte Hollywoodfilm som gjorts av en Philip K Dick-historia sedan ”Blade runner” från 1982.
Undergroundförfattaren Philip K Dick (1928-1982) fick själv aldrig uppleva sitt kommersiella genombrott. ”Blade runner” gick upp på bio några månader efter hans död.
Philip K Dick var den förste som insåg konsekvenserna av en värld genomdränkt av media och billig teknik.
Medan andra science fiction-författare skrev om teknik som något upphöjt och storslaget, så skrev Philip K Dick om massproducerade, kasserade manicker som kravlade omkring i papperskorgar och rännstenar och började leva sitt eget liv..
”Total recall” bygger på en novell från 1966, ”We can remember it for you wholesale”. Novellen utspelar sig i en framtid där man kan åka på semester utan att resa sig från stolen. Vad man i stället göra är att gå till ett företag som manipulerar ens minne.
När man vaknar är man full av härliga minnen från sitt äventyrssemester. Komplett med digitala bilder som man kan lägga upp på Facebook för att visa för sina vänner.
Nej, Philip K Dick skriver inte uttryckligen om Facebook. Men redan 1966 förutsåg han en värld där bilderna av upplevelsen kommer att bli riktigare/viktigare än den faktiska upplevelsen. Om man inte har bilder att visa från Maldiverna, har man då varit på Maldiverna?
”Total recall” har filmats en gång tidigare. 1990 gjorde Paul Verhoeven (”RoboCop”) strålande popcornaction av historien med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen.
Frånvaron av Schwarzenegger i den nya versionen gör att vi går miste om odödliga Arnold-repliker som ”Consider dat a divorce!”, ”See you at the pathy, Richter!” och ”Get your ass to Mars!” – det blir tyvärr ingen resa till Mars i nya filmen – men regissören Len Wiseman utlovar en version där man tränger längre in i huvudet på huvudrollsinnehavaren Quaid, denna gång spelad av Colin Farrell.
Den starkaste scenen i originalfilmen från 1990 är när en karaktär plötsligt lyfter på tröjan och visar att den som talar – och bestämmer – är ett huvud utväxt från hans egen mage, nästan som ett oförlöst foster.
För Philip K Dick var det ett sätt att skriva om sin döda tvillingsyster. Han hade en tvillingsyster som dog sex veckor efter födseln.
Föreställningar om systerns liv och tankar präglade hela hans liv och författarskap. Känslan av att ha förlorat något är ett genomgående tema i till exempel ”Blade runner”.
Ett annat återkommande tema i Philip K Dicks böcker är förortslivet i Kalifornien, ett landskap han på 1950-talet såg förändras från att vara lantligt till att helt övertas av reklam.
Philip K Dick gick i många år i analys och experimenterade med droger. Han hävdade själv att han hörde röster från en annan stjärna. ”Mina historier är försök till mottagning”.
I en intervju har han sagt om sitt pendlande mellan genialitet och vansinne: ”På torsdagar och lördagar trodde jag att jag var Gud, på tisdagar och onsdagar att jag var en utomjording”.
(slut)
+
BONUS NR 1:
Ur ett samhällsperspektiv har Gröna Lund blivit den viktigaste konsertarrangören i Stockholm.
Konsertbiljetter har blivit så dyra att de utestänger fler och fler. Men den som löst ett Gröna Lund-kort för 199 kronor har denna sommar kunna se över 50 konserter med toppartister.
Ett nöjesfält som ett slags musikaliskt folkuniversitet.
Höjdpunkten i Gröna Lunds utbud denna sommar kan bli Iggy Pop & The Stooges som spelar på Gröna Lund torsdag 10 augusti.
Gruppen The Stooges har gjort ett unikt avtryck i rockhistorien. De tre album gruppen gjorde i övergången mellan 1960-talet och 1970-talet är samtliga kandidater till en lista över de 100 bästa rockalbum som gjorts.
Nu har det även återutgetts en box som ger en unik blick i The Stooges vision av att göra en fusion av de bästa elementen från fri jazz och hård rock.
Boxen ”1970: The Complete Fun House Sessions” släpptes 1999 på ett etiketten Rhino Handmade. Upplagan var begränsad till 3 000 exemplar och boxen sålde snabbt slut.
Men nu finns den till salu igen, förvisso till ett pris motsvarande fem Gröna Lund-kort.
De sju skivorna i boxen dokumenterar den kompletta inspelningen på samma sätt som jazzboxar med John Coltrane och Miles Davis och visar hur hårt och systematiskt Iggy Pop och hans medmusiker arbetade. En låt som ”Loose” görs i 28 tagningar. Effekten av att lyssna på dem är transframkallande.
I boxen finns även en 17 minuter lång och våldsam låt, ”Freak”, som på albumet ”Fun house” klipptes ned till ”LA Blues”.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
”The bravest man in the universe is the one who has forgiven first”. Så sjunger Bobby Womack på sitt nya femstjärniga comebackalbum.
Och om någon kan intyga om vikten av att förlåta och gå vidare så är det just Bobby Womack som uppträder på Way Out West-festivalen i Göteborg 9-11 augusti.
Ingen musikartist har mer material till en mer omtumlande biografi än Bobby Womack.
Musikaliskt har han meriter som att han skrev låten som blev Rolling Stones genombrott, ”It’s all over now”, att han spelar gitarr på allt från Elvis Presleys ”Suspiscious mind” till Dusty Springfields klassiska soulalbum ”Dusty in Memphis” samt att han bodde i det mytomspunna hus där Sly Stone samtidigt spelade in ”There’s a riot goin on”.
Bobby Womack spelade även in ”Mercedes Benz” med Janis Joplin samma dag som hon dog.
Bobby Womack var själv beroende av droger i 30 år. Han har upplevt nära och kära gå under.
En av hans bröder, Harry, som han sjunger om i sin klassiska låt ”Harry Hippie”, knivmördades av en svartsjuk flickvän.
Två av hans söner är döda. Hans son Vincent, den lille pojken på omslaget till albumet ”Understanding” från 1972, begick självmord 1986. En annan av Bobby Womacks söner kvävdes till döds när han fyra månader lämnas obevakad.
Bobby Womacks bästa egna album är från 1970-talet ”Understanding” och ”Looking for a love again”, från 1980-talet ”The Poet” och ”The Poet II”.
Hans bästa låt? Dött lopp mellan ”Across 110th street” och ”If you want my love, put something down on it”, den låt som Rod Stewart använde som blåkopia till ”Do you think I’m sexy”.
Jan Gradvall
PS. Bobby Womack har efter detta skrevs ställt in.