Skivrecensioner, DI Weekend
Fibes, Oh Fibes!
Titel: Album
Skivbolag: Universal
Betyg: 4
Femtio procent av alla svenska album som ges ut borde returneras till avsändaren med stämpeln: ”För odynamiskt arrangerade”.
Så få har lärt sig läxan från Beatles och George Martin: popmusik handlar lika mycket om vad man inte spelar.
Det är därför en fröjd att lyssna när Pontus Winnberg, känd från Bloodshy & Avant och Miike Snow, klivit in som arrangör, producent, musiker och medlåtskrivare i Fibes, Oh Fibes. Låtarna är så sparsmakat och lekfullt arrangerade att de känns som någon öppnat fönstret i modern popmusik.
Tankarna går till ELO, Wings (”Silly love songs”), Hall & Oates och Kaj Kindvall. ”Goodbye to love” är bara en Hollywoodfilm från att bli en världshit.
Jan Gradvall
Love Antell
Titel: Gatorna tillhör oss
Skivbolag: Startracks/Cosmos
Betyg: 4
Typiskt för svensk rockmusik i dag: unga artister åker på inspirationsresor till främmande länder. Även texterna handlar sedan om resorna, med namngivna kaféer och gator. Resultatet blir ”Packat & Klart”-musik, avdragsgill inspirationsrock med liten relevans för lyssnaren.
Även här finns det en läxa att lära sig från Beatles. Ju mer Beatles såg av världen, desto mer sjöng de om Liverpool. Beatles var först även med närodlat.
Men som en befriande kontrast till ”Packat & Klart”-artisterna finns rapparna och Love Antell. De är alltid kvar på Stockholms gator.
För varje album han gör, desto tydligare framstår det att Love Antell – som tidigare gjort skivor under namnet Florence Valentin – är en av de främsta Stockholmsskildrarna i modern tid; fotografer, författare och journalister inräknade.
Jan Gradvall
The Civil Wars
Titel: Barton Hollow
Skivbolag: Sony
Betyg: 4
Jake Owen
Titel: Barefoot blue jean night
Skivbolag: Sbmg Nashville
Betyg: 4
Tord Johnsen
Titel: Home from away
Skivbolag: Visbur
Betyg: 4
Amerikanska tidningen Entertainment Weekly hade nyligen en stor musikspecial där man rankade ”The 30 greatest artists right now”. Etta på listan var Adele. Påfallande många namn på listan – långt före Lady Gaga (plats 24) – var country- och folkmusikartister från Nashville, den mest intressanta musikstaden i världen just nu.
På plats 15 The Civil Wars, en lysande liten duo som tidigare i år vann en Grammy för bästa folkmusikalbum. Att The Civil Wars även har två låtar med på soundtracket till ”Hunger games” säger en del om det nyvunna intresset för akustisk rotmusik.
Nej, det handlar inte om längtan tillbaka till en svunnen tid. Snarare om fantasier om den tid man befarar ska komma – efter katastrofen. När elektriciteten är utslagen, som i Cormac McCarthys ”Vägen”, plockar man åter upp akustiska instrument igen.
Jake Owen är också med på samma lista (plats 19), men gör en helt annan form av bredfilig och blankpolerad country som aldrig brukar hitta till Sverige. Att han ser ut som en fotomodell för tandkräm lär inte underlätta för hans trovärdighet.
Men melodierna är enastående. På titelspåret ”Barefoot blue jean night” – alla texter handlar om varma flickor och kalla öl – används trummaskin och en ”Whoooaaah”-refräng, vilket i Nashville är lika otänkbart som om 2Pac använt mungiga, men det är extremt effektivt. Skulle kunna bli en monsterhit även i Sverige.
Glädjande nog finns det nu även en svensk artist som självklart och självsäkert ställer sig mitt i den breda samtida Nashville-traditionen. Tord Johnsen var yrkesofficer i Boden på 1990-talet och utbildade ingenjörssoldater. Nu har han sadlat om, åkt till Nashville och spelat in en skiva som kan jämföras med artister som Eric Church och Pistol Annies.
Jan Gradvall