Kraftwerk på MoMA
Kraftwerk gjorde 8 historiska konserter i ett litet atrium inne på Museum of Modern Art i New York. Jag har sett Kraftwerk två gånger men tidigare men har aldrig sett något liknande. 3D-tekniken som användes får 3D på bio att framstå som häst & vagn-gammalt. Från Expressen Kultur 14/11 2012.
Text: Jan Gradvall
För grundarna av Kraftwerk fanns det ingen möjlighet att blicka bakåt. Ralf Hütter föddes i Tyskland 1946, Florian Schneider 1947.
Deras hemland låg i ruiner. Tysk kultur var kontaminerad och omöjlig att referera till. Populärkulturen tillhörde Amerika.
För att komma vidare skapade Kraftwerk ett kulturellt år noll.
En av få saker i Tyskland som överlevde Tredje Riket var konstruktionen av Autobahn. Det var där Kraftwerk började.
Medan amerikanska popgrupper som Beach Boys sjöng om surfingbrädor och flickor, så sjöng Kraftwerk om att åka Volkswagen och Mercedes på perfekt byggda motorvägar – utan att hitta i backspegeln.
Som Ralf Hütter sade i en tidig intervju: ”Vi kan inte förneka att vi är från Tyskland”.
Motorvägar, järnvägar och ny teknik ledde också dit Kraftwerk så snabbt som möjligt ville komma – till framtiden.
Kraftwerk framstår i dag som tidernas mest visionära och moderna popgrupp.
Det går inte att överskatta gruppens betydelse för samtida populärmusik. Kraftwerk har haft ett avgörande inflytande på hiphop, techno, house och all form av musik som i dag görs med synthesizers och datorer.
Ur ett musikhistoriskt perspektiv är Kraftwerk lika viktiga som James Brown, Bob Dylan och Beatles.
Museum of Modern Art i New York tar nu ett ytterligare ett steg och lyfter in Kraftwerk bland 1900-talets mest betydande konstnärer alla kategorier.
Med start i tisdags kväll gör Kraftwerk åtta historiska konserter inne på Museum of Modern Art, där gruppen framför ett av sina album per kväll.
Parallellt visas även en utställning med Kraftwerk på Museum of Modern Art-filialen MoMA PS1 i Long Island City, Queens. Utställningen öppnade i går, torsdag, och pågår fram till 14 maj.
När Museum of Modern Art släppte biljetterna till Kraftwerk-konserterna kraschade MoMA:s datorer. Det gjordes till och med en variant av Hitler i bunkern-parodin på YouTube om hur omöjligt det är att få tag på biljett till Kraftwerk på MoMA.
För att understryka att det är ett konstevenemang, inte regelrätta konserter, kostade biljetterna endast 25 dollar, samma som entrén till museet.
I ett försök att förhindra svartabörshandeln kräver MoMA fotolegitimation för alla besökare, men sajter har ändå sålt biljetter för 500 dollar och uppåt.
Jag själv har aldrig jobbat hårdare för en biljett. Avgörande blev till slut att Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet i Stockholm, skrev ett rekommendationsmail till Klaus Biesenbach, curator för hela evenemanget.
När klockan slår 20.30 – Kraftwerk håller naturligtvis tiden – är vi runt 400 personer som står i MoMA:s atrium på andra våningen. Alla har vi tagit på oss de 3D-glasögon som vi fick i entrén.
Kvällens föreställning är för ”Radio-Activiy”, uppföljaren till ”Autobahn” från 1974 och det första Kraftwerk-album som spelades in i gruppens legendariska studio Kling Klang i Düsseldorf.
När ”Radio-activity” släpptes 1975 gjorde det så stort intryck på David Bowie att han i stället för förband på sin ”Station to Station”-turné lät publiken lyssna på hela ”Radio-Activity” medan en filmduk visade Luis Bunuels och Salvador Dalis film ”Den andalusiska hunden”.
Men innan Kraftwerk börjar uppförandet av albumet ”Radio-activity” så inleder man med ”The Robots”, en programförklaring som slår fast att idén med kvartetten Kraftwerk alltid är större än individerna.
Ralf Hütter är i dag ensam kvar som grundare, Florian Schneider lämnade gruppen i november 2008.
De andra tre i kvartetten bemöts med misstänksamhet av Kraftwerk-fans men kommer från den inre kretsen i Düsseldorf och har varit med länge: Henning Schmitz (började som ljudtekniker åt Kraftwerk 1978), Fritz Hilbert (medlem sedan 1990) och Stefan Pfaffe (ljudtekniker i Kling Klang, ersatte Florian Schneider 2008).
Jag har sett Kraftwerk två gånger tidigare, på Solnahallen 1991 och på Cirkus 2004, men jag har aldrig sett något liknande konserten i går natt.
Ralf Hütter har tagit sin vision ytterligare ett steg längre in i framtiden.
Att konserterna på MoMA presenteras i 3D har av många sett som ett skämt – verkligheten är ju redan i 3D – men vad Kraftwerk använder 3D till är grafiken.
Symboler och bokstäver projiceras mitt bland oss i publiken på ett sätt som förmodligen vore omöjligt att återupprepa i en större lokal. Det blir heller aldrig effektsökande utan förstärker effekten av låtarna.
Många som inte sett Kraftwerk live är inte medvetna om att musiken verkligen är live. Stående framför var sitt podium ser de fyra medlemmar ut som robotar, men musiken är organisk och lämnar plats för improvisationer.
När Kraftwerk börjar spela spåren från ”Radio-activity”, med fantastiska projektioner i svartvitt, står det ingen tvekan om att Kraftwerk befinner sig i rätt miljö.
Runt omkring på museet hänger 1900-talets största konstnärer som Piet Mondrian, Gerhard Richter, Andy Warhol och hundratals andra. Kraftwerk hör hemma i den samlingen.
Under en magnifik ”Radioland” projiceras en gammaldags kortvågsradio med vridbar ratt. Mycket sannolikt hade Ralf Hütter själv samma modell när han var barn.
Bland de exotiska europeiska orter som står listade i radions fönster – och projiceras tredimensionellt i MoMA:s atrium – finns Sundsvall, Falun och Motala.
En storögd och gapande New York-publik får även se och lyssna på utdragna testmeddelanden från Westdeutscher Rundfunk, Västtysklands motsvarighet till Sveriges Radio.
När framförandet av albumet ”Radio-actitviy” är över protesterar ingen när Kraftwerk fortsätter en timme till och spelar ett urval av sina andra låtar: ”Autobahn”, ”The Man-Machine”, ”Numbers”, ”Computer World”, titlar som talar sitt eget språk.
Curatorn Klaus Biesenbach lyfter i sin programförklaring fram att Kraftwerk med sina album på 1970-talet ”förutsåg den impact som teknologi skulle komma att få på konst och vardagsliv och fångade människans villkor i en era av mobilitet och telekommunikation”.
Flera av låtarna som får publiken på MoMA att skrika rakt ut, särskilt ”Trans-Europe Express”, har också en speciell roll just i New Yorks musikhistoria.
När hiphopkulturen föddes i Bronx i mitten av 1970-talet tog alla b-boys och b-girls en vit grupp till sina hjärtan: Kraftwerk.
Kraftwerk skapade ett år noll även i New York.
(slut)