Krönika, Dagens Industri
Weekend 2 mars
Krönika
Jan Gradvall
Det är en av de mest gripande, sorgliga och innerliga skildringar om att vara människa jag någonsin sett. Och det är en dokumentär om nordöstra Englands sista skivaffär.
Dokumentärfilmaren och konstnären Jeanie Finlay tog för några år sedan ett beslut nog många känner igen – hon sålde hela sin skivsamling.
Det var inget dramatiskt beslut för henne. Hon ryckte på axlarna och behövde pengarna till sitt bröllop.
Men när hennes gamla barndomskompis Tom Butchart fick reda på det så blev han helt förkrossad. ”Records holds memories”, sade Tom och har man sett saknad i hans blick glömmer man den inte.
Tom Butchart har också en speciell relation till skivor. Han driver skivaffären Sound It Out i staden Stockton on Tees, den sista överlevande skivaffären i en region hårt drabbad av lågkonjunktur och arbetslöshet.
När Jeanie Finlay fick höra Toms ”extrema reaktion” beslutade hon sig för att göra en dokumentär om skivaffären och den roll den spelar i det samhälle där hon själv växte upp.
Jeanie Finley filmade i affären i veckor innan hon pratade med någon. Först därefter började hon tala med de blygaste stamkunderna, vi som alltid varit navet i alla skivaffärer i världen.
Vad dokumentärfilmen ”Sound It Out”, nu släppt på dvd, står fast är något som glöms bort i diskussioner om skivbranschens förändring. En skivaffär – en fysisk skivaffär – är inte bara en plats där man köper och säljer skivor.
Nej, det handlar inte om nostalgi. En fysisk skivaffär har också en viktig funktion som kluster och som social mötesplats.
En skivaffär är en pub där man inte dricker. En distriktssköterska med handskrivna kvitton i stället för handskrivna recept.
På festivalen by:Larm i Oslo, där branschpersoner från hela musikvärlden träffas och diskuterar musik, träffade jag förra veckan Geoff Travis, grundare av Rough Trade.
Rough Trade startade som en skivaffär i London i mitten av 1970-talet och blev sedan även ett skivbolag och i dag en managementfirma. The Smiths gav ut sina skivor på Rough Trade, låten ”Frankly Mr Shankly” handlar om Geoff Travis.
Knappast någon skivaffär i världen har haft en viktigare roll än Rough Trade. Affären var starten för hela ”Do It Yourself”-kulturen, förkortad DIY, med en generation som startade band, fanzines (hemgjorda tidningar) och egna skivbolag.
Jag själv hade aldrig blivit journalist utan de svallvågor som sattes igång av Geoff Travis och Rough Trade. DIY-kulturen blev min genväg förbi Journalisthögskolan.
Jag frågar Geoff Travis, just fyllda 60, vad han tycker om den fysiska skivaffärens betydelse och framtid. En dag senare får jag ett långt svar i mailkorgen.
Geoff Travis: ”Jag tror att det alltid kommer att finnas en plats i världen för en omgivning som säljer musik, förutsatt att den omgivningen erbjuder möjligheter till nya upptäckter. Att du kan diskutera musik med personen bakom disken, någon som lär sig vad du tycker om. Att du kan ta del av kulturella skatter som leder dig mot nya insikter, ny kunskap, ny inspiration. Att du blir en del av en gemenskap som gör att en passion för, säg Matmos, gör att du börjar prata med andra människor. Märkligt nog så erbjuder dig en skivaffär allt detta. Att göra det på nätet är inte samma sak. Jag tror också starkt på att människor innerst inne vill lämna sina hem och ta del av den större världen”.
(slut)
GRADVALLS VAL
FINANSIERING
Indiegogo.com. ”Sound it out” (se ovan) gjordes genom att samla in pengar via ”The world’s leading international funding platform”. Bidrag från 437 personer gjorde att filmen kunde visas på bio.
PINK FLOYD
”The Wall” (EMI, box med 6 CD). För den som älskar filmen ”The squid and the whale”, där Pink Floyd-låten ”Hey you” har en central roll, är det extra kul att höra Roger Waters demoversioner.
VINYL
Imperial State Electric, ”Pop War” (Sound Pollution). Utgåvorna i magnifikt röd vinyl respektive genomskinlig vinyl fulländar Nicke Anderssons powerpopvision. Ges ut 9 mars.
+
BONUS:
Efterhandsdebatten om fjolårets massvaccinering mot influensa hamnar i ett nytt ljus när man ser filmen ”Contagion”.
Det är väldigt lätt att vara efterklok. Men tänk om?
Tänk om det varit den dödliga influensa som många forskare varnat för kommer att komma? En ny spanska sjukan som dödar 10 procent av befolkningen.
Precis det scenariet handlar om ”Contagion” om.
”Contagion” gick upp i få kopior på bio i fjol, men har precis de snackiskvaliteter som gör att den kommer att bli Sveriges mest uthyrda film när den släpps som hyrfilm på onsdag.
Regissören Steven Soderbergh har medvetet gjort det som en B-film: enkel, osofistikerad hänsynslös.
Absolut inget mästerverk, men mycket effektivare och mer realistisk än ebola-thrillern ”Outbreak” där Dustin Hoffman vaggade runt i rymddräkt och såg ut att fundera på när han kunde gå hem och fakturera.
Det är även befriande att se film som bryter mot regelboken och chockar med att låta några av de mest kända skådespelarna dö först.
Jan Gradvall