Krönika, Dagens Industri
Weekend 3 februari
Krönika
Jan Gradvall
Om två veckor kommer Sveriges bibliotekarier att mötas av en strid ström unga kvinnor och män som kommer att vilja låna ”Triumfbågen” av Erich Maria Remarque, en roman från 1946.
De kommer även att fråga efter ”Den okända” av den ryske symbolistpoeten Aleksandr Blok (1880-1921). Och be att få bli ledda till hyllan för Bertil Malmbergs ”Klaviatur” för att kolla diktsamlingens allra sista ord.
Sveriges bibliotekarier bör även förbereda sig på frågor om konstböcker som visar målningen ”Den kärlekskranke” av dadaisten av George Grosz.
Plus att alla Sveriges videouthyrare bör se till att inom två veckor leta fram ”La Strada” av Fellini och ”En alldeles särskild dag” med Marcello Mastroianni och Sophia Loren.
Varför? Jo, för att Thåström sjunger om allt detta i en låt på hans nya album som släpps den 15 februari.
Thåström har en unik position i svenskt kulturliv. Under fem decennier har han gjort musik som påverkat människors liv.
Den musik han gör i dag, 54 år gammal, är lika relevant och omtumlande som den han gjorde med sina epokdefinierande band Ebba Grön och Imperiet.
Thåströms tre senaste soloalbum – ”Skebokvarnsv. 209” från 2005, ”Kärlek är för dom” från 2009 och det kommande ”Beväpna dig med vingar” – bildar något av en trilogi där han skriver rakare och mer självbiografiska texter än någonsin.
Ser man det just som en trilogi finns det likheter mellan Thåströms självbiografiska svit och Knausgårds ”Min kamp”.
Referenserna ovan är hämtade från nya låten ”Samarkanda”, en vidunderlig kärlekslåt där Thåström jämför kärleken till sin kvinna med sitt livs mest drabbande upplevelser.
Thåström sjunger om helgonbilderna i Triana, Sevilla, torget på berget i Granada (”som heter nånting jag aldrig kan komma ihåg”) och jordgubbarna i tant Bertas sommarberså.
Han hyllar Nina Simones röst, John Cales fiol i Velvet Undergrounds ”Venus in furs”, Gun Clubs låt ”Mother of earth” från albumet ”Miami”, Bob Dylans ”Ballad of Hollis Brown” och Whitney Houstons tolkning av Dolly Partons ”I will always love you”.
Alla de här referenserna är inte uppenbara i texten till ”Samarkanda”. Det är bara jag som efter att i timmar ha lyssnat på låten ägnat lika lång tid åt att nysta upp alla referenser.
Vad Thåströms ”Samarkanda” påminner mig om är hur musik varit inkörsporten även till andra stora konstupplevelser i mitt liv.
Om inte mina favoritartister nämnt så många böcker i låttexter och i intervjuer hade jag inte gjort lika stora upptäckter på mina bibliotek.
När Dexy’s Midnight Runners på sin debutsingel ”Dance stance”, i en kontext av passionerad soulmusik, började räkna upp namnen på irländska författare – Oscar Wilde, Brendan Behan, Sean O’Casey, George Bernard Shaw, Samuel Beckett, Edna O’Brien, Laurence Sterne – så var det som att upptäcka en tidigare dold hylla på Ekholmens bibliotek.
Denna kulturella korsbefruktning glöms ofta bort i kulturutredningar där konstarter avhandlas som fristående från varandra. Eller rangordnas i så kallat högt och så kallat lågt.
Men en artist som Thåström kan få lika många människor att gå till bibliotek som en kultursida.
Titeln på Thåströms nya album, ”Beväpna dig med vingar”, borde även börja användas som slogan av landets hotade bibliotek.
För det är exakt det som läsande och lyssnande handlar om. Att beväpna sig med vingar för att lyfta sig över vardagen.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
DOKUMENTÄR
”Helvetet tur och retur”. En av årets fem Oscarnominerade dokumentärfilmer har redan sänts av UR, missa inte att se på URPlay.se. Stressande om posttraumatisk stress efter Afghanistan-kriget.
KONST
Ai Weiwei, Magasin 3, Stockholm. Världens största land har också världens just nu största konstnär, även om diktaturen Kina inte förstår värdet i det. Missa inte heller New York Times-artikeln om Ai Weiweis 10 år i East Village.
BOKFORMGIVARE
Nina Ulmaja. Hur formger man James Joyce monumentala ”Ulysses”? Genom att enbart satsa på en blå färg som skär igenom allting annat. Ulmaja formgav även Noréns dagbok.
+
BONUS NR 1:
Hela Sverige surrar och spekulerar om lördagens stora tevehändelse – nypremiären på ”Sherlock” på SVT1 21.30.
Och de tre nya långfilmslånga avsnitten är precis lika bra som de SVT sände i fjol.
Det finns en scen i ”Star Wars” när Han Solo för första gången växlar upp till superhastigheten warp speed. Så känns de nya ”Sherlock”-avsnitten rent berättartekniskt. Allt berättas så snabbt att annan tevedramatik känns kvarlämnad i en galax långt, långt borta.
Allra mest imponerar sättet att presentera information rent grafiskt. Förutom att man vidareutvecklar första säsongens radikala grepp att visa sms i rutan – när stjäls det av reklamfilmare? – så finns en fantastisk scen i nästa lördags avsnitt, ”Baskervilles hund”, där vi bokstavligen får se Sherlock Holmes tankar.
Sherlock beordrar alla att lämna rummet eftersom han måste träda in i sitt ”Mind Palace”. Därefter får vi grafiskt se hans tankepalats: en planritning av ord som visar hur han logiskt resonerar sig fram till sin slutledning.
Det är en oförglömlig illustration av uttrycket ”Lämna mig i fred med mina tankar”.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Länge har Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll, varit en av få amerikansk företeelser som inte har lika stor kulturell relevans i Sverige som i USA.
Men inte nu längre. På söndag kväll mellan 20.00 och 04.00 anordnar Annexet i Stockholm ”Super Bowl 2012” där de som köper biljetter serveras amerikansk mat, amerikansk musik och kan följa matchen på en gigantisk teveskärm i arenan.
TV10 direktsänder även Super Bowl i svensk tv.
Förutom själva matchen – New England Patriots möter New York Giants i Indianapolis – är Super Bowl även populärkulturellt högintressant genom pausunderhållningen och reklamfilmerna.
Snittpriset på de 30 sekunder långa reklamfilmerna, som såldes slut i november, ligger i år på 3,5 miljoner dollar.
Den musikaliska pausunderhållningen i år är Madonna.
Madonna kommer enligt obekräftade uppgifter uppträda tillsammans med Nicki Minaj och M.I.A.
Ett val som bekräftar vilken oerhört smart popstrateg Madonna fortfarande är.
Rapparen Nicki Minaj (uttalas Minaaasch; född på Trinidad, uppväxt i Queens, New York) och MIA (tamilska föräldrar på Sri Lanka, uppväxt i London) tillhör dagens mest färgstarka, originella och kontroversiella artister, precis som Madonna själv var för 30 år sedan.
Nationalsången kommer att sjungas av Kelly Clarkson. Det innebär att deltagare i amerikanska ”Idol” har sjungit nationalsången fyra av de fem senaste Super Bowl
Jan Gradvall