Krönika, Dagens Industri

Weekend 20 januari

Krönika

Jan Gradvall

Somna nu för fan. Alla som nattat och läst godnattsagor för barn har någon gång tänkt den förbjudna tanken.

Debatten om barnuppfostran har i Sverige tagit ny fart efter att Anna Wahlgrens dotter gett ut en bok om sin uppväxt.

Oavsett vad man har för åsikter om bokens kvaliteter, eller förlagets syfte med att ge ut den, så har Anna Wahlgrens klassiska ”Sova hela natten”-metod fått en ny undertext av Felicia Feldts historier.

Anna Wahlgren har sagt att hon utvecklat sin ”Sova hela natten”-metod, där man med oändligt tålamod väntar ut sitt barns trötthet, efter 30 år av fältstudier. Men Felicia Feldt berättar i sin bok om barn som dras i håret och får vrålande tillsägelser: ”Du kommer tillbaka till din SÄNG omedelbums!”

Ilskan över barn som inte somnar är utgångspunkten för en av de största och mest oväntade boksuccéerna i USA på senare tid.

Adam Mansbach försökte lägga sin tvååriga dotter men hamnade i en ond spiral när det till slut tog två timmar för henne att somna. Kväll efter kväll efter kväll.

Trött och desperat skrev han en kväll på Facebook: ”Håll utkik för min kommande barnbok, ’Go the fuck to sleep’.” Det var ett skämt, men efter att många av hans vänner på Facebook jublade började Adam Mansbach fundera.

Tänk om det gick att skriva en sådan bok på riktigt?

”Go the fuck to sleep” (Akashi Books) ser precis ut som en riktig barnbok brukar göra. Illustratören Ricardo Cortés bidrar med varma, härliga bilder på djur och barn.

Upplägget i boken påminner om Gunilla Bergströms ”Godnatt Alfons Åberg”. En pappa läser saga för sitt barn, men barnet hittar hela tiden på nya anledningar att inte somna. Och i stället är det pappan som blir allt tröttare.

Skillnaden mellan ”Godnatt Alfons Åberg” och ”Go to the fuck to sleep” är språkbruket. Adam Mansbach skriver den vackraste vers men de ord han rimmar på hör mer hemma i ett avsnitt av ”Sopranos” än i barnboksvärlden.
Till en illustration av ett barn i pyjamas som lyckligt går omkring i en skog skaldar Mansbach:

The eagles who soar through the sky are at rest
And the creatures who crawl, run, and creep.
I know you’re not thirsty. That’s bullshit. Stop lying.
Lie the fuck down, my darling, and sleep.

När ”Go the fuck to sleep” gavs ut i USA spreds den snabbt när bokhandlare, som fått förhandsexemplar, började maila vidare PDF:er till alla de kände. Denna geniala men helt oplanerade virala kampanj ledde till att boken gick upp som etta på Amazons försäljningslista en månad innan den fanns ute i handeln.

I dag har det också släppts en ljudbok, endast sju minuter lång, som läses av självaste Samuel L. Jackson. Filmrättigheterna har också sålts, men i vanlig ordning är det långt ifrån någon garanti för att det verkligen görs någon film.

Det har också kommit nätparodier som ”Get the fuck out of my room”, skriven ur barnets perspektiv.

I Sverige ges boken ut i översättning av Adam Mansbachs svenska fru Victoria Häggblom med titeln ”Sov nu för fan”.

Om förlaget behöver säljande citat till nytryck kanske det vore smartare att fråga Felicia Feldt än Anna Wahlgren?

(slut)

+

GRADVALLS VAL

HYRFILM
”Midnatt i Paris”. Woody Allens bästa idé på decennier. Om hur vi alltid tror att andra epoker är mer gyllene än vår egen. I söndags vann han också mycket välförtjänt en Golden Globe för bästa manus. Hyrfilmspremiär onsdag.

FOTOGRAFI
”Anton Corbijn: Inwards and onwards”, Fotografiska, Stockholm. Corbijns rockstjärnefotografier har blivit en återvändsgränd. Men denna utställning visar en väg framåt med väldigt fina porträtt av konstnärer som Gerhard Richter.

ARRANGÖR
Fylkingen. Ingen arrangör i Sverige presenterar lika mycket NY musik och intermediakonst, senast Fire! Orchestra i fredags. 29 jazzmusiker i en scenisk explosion. Fylkingen, grundat 1933, lyfter Stockholm till en världsstad.

+

BONUS NR 1:

Ring, klocka, ring: det ofattbara har hänt. TV3 har tagit ett klokt beslut!

TV3:s fallande tittarsiffror har varit ett resultat av en innehållsmässigt visionslös ledning och en serie misslyckade produktioner och dåliga inköp. Men med ”Revenge”, sänds torsdagar, har TV3 för första gången på länge kommit över en serie som SVT, TV4 och Kanal 5 väldigt gärna skulle vilja haft i stället.

”Revenge” följer ett klassigt upplägg: svinigt rika människor i svinigt rik miljö som gör sviniga saker mot varandra. Hämndmotivet i handlingen är en pastisch på ”Greven av Monte Cristo”, fast förflyttad till The Hamptons utanför New York i nutid.

Golden Globe-nominerade Madeleine Stowe är en überbitch av ett slag som inte skådats sen ”Falcon Crest”. Annars är ”Dallas” den mest självklara referensen. Motellet där två huvudpersoner var otrogna i premiäravsnittet hette inte för inte Southfork Inn.

Men vad som tyder på att TV3 inte heller kommer att lyckas med ”Revenge” är en obegripligt anonym stortavlekampanj som varken lyfte fram Madeleine Stowe, sommarmiljöerna i The Hamptons eller vad serien handlar om.

TV3 kunde i kampanjen i stället till exempel ha citerat Stephen King. ”There hasn’t been a nighttime soap opera this cool since the early days of ’Dallas’.”

Jan Gradvall