”Det är alltid ett misstag att underskatta tevetittare.”
En nyckelperson på BBC – både för företagets förflutna och framtid – är Jana Bennett, född 1956, som sjösatt dramaserier som ”Life on mars”, ”Sherlock” och den politiska satiren ”The thick of it”. Jag intervjuade Jana Bennett för DI Weekend i BBC:s legendariska komplex i White City i London. Ett samtal om klass och public service.
Jana Bennett
Text: Jan Gradvall
Inne i entrén i BBC:s legendariska lokaler i White City i västra London syns fotspår av dinosaurier på golvet.
Det visar sig vara uppklistrad reklam för ”Planet Dinosaur”, en ny storsatsning typisk för BBC. Nya vetenskapliga rön om dinosaurier presenteras som andlöst spännande underhållning med John Hurt som berättarröst.
Dinosauriefotspåren vittnar också om att vi rör oss i tevemediets motsvarighet till Krita-åldern. Det var här på BBC allting började. Grundat 1927 är BBC världens mest kända och respekterade varumärke inom public service.
BBC:s komplex i White City – en halv stadsdel ägnad åt television – är en också utrotningshotad dinosaurie i sig självt. Stora delar av verksamheten håller på att utlokaliseras till Birmingham och Manchester. Dessa kulturhistoriska byggnader ska troligen säljas eller rivas.
Men denna höstdag pågår produktionen i tevefabriken fortfarande som vanligt. Ett par våningar upp i Studio 4 spelas det in nya comebackavsnitt av ”Absolutely Fabulous”.
I grannstudion Studio 3, den legendariska studio där pophistoriens alla stora namn mimat i ”Top of The Pops”, har man just rullat in spisar för inspelning av ett matlagningsprogram.
En nyckelperson på BBC – både för företagets förflutna och framtid – är Jana Bennett, född 1956.
Under hennes ledning sjösattes allt från internationella supersuccéer som ”Top Gear” och ”Strictly Come Dancing” (förlagan till svenska ”Let’s dance”) till banbrytande dramaserier som ”Life on mars”, ”Sherlock” och den politiska satiren ”The thick of it”.
Hon har även via BBC Films varit ansvarig för filmer som ”An education”, ”Fish tank” och dokumentären ”Man on wire”.
Vid millennieskiftet blev Jana Bennett av drottningen tilldelad en OBE-medalj, ”The Most Excellent Order of The British Empire”, för sina insatser för vetenskapsprogram i teve. Hennes årslön på 517 000 pund (källa: The Guardian) vittnar också om hennes betydelse för BBC.
Att det var just Jana Bennett som i februari fick det nya jobbet som chef för BBC Worldwide vittnar om att BBC menar allvar med sin utökade internationella satsning. I ett globalt medieklimat måste man även agera globalt
Det är under Jana Bennets ledning som BBC:s nya globala iPlayer har utvecklats. En app för iPad, nu tillgänglig i Sverige, där betalande prenumeranter får tillgång till stora delar av BBC:s arkiv.
Vi träffar Jana Bennett i samma kontorslandskap där scener från ”The thick of it” spelades in.
Medan Jana själv inser att hon glömt sin iPad och rusar i väg för att hämta den – ”Sorry, just a minute” – informerar en assistent om att detta endast är tredje gången som den kroniskt upptagna Jana Bennett tagit sig tid till att bli intervjuad av en utländsk tidning.
”Ok, titta här”, säger Jana Bennett när hon kommer tillbaka med sin iPad. Hon navigerar med ena handen på skärmen, samtidigt som hon balanserar en ångande Starbucks-mugg med den andra.
(Att det inne på BBC-området i dag finns ett Starbucks är en annan bild av en global värld.)
Jana Bennett visar med sitt pekfingrar hur man i BBC:s app kan navigera sig fram och titta på fem decennier av teveserier som ”Dr Who”. Dokumentärer och vetenskapsprogram är inte sorterade efter sändningstider utan ämnen.
Denna globala BBC iPlayer-app ska inte förväxlas med den iPlayer som är engelska tevetittares motsvarighet till SVT Play, även om namnet tyvärr inbjuder till den sammanblandningen.
Upplägget i den globala appen påminner om ett tidningsmagasin, ett journalistiskt urval med rubriker och ingresser, fast med den skillnaden att bilderna är klickbara teveprogram.
Skillnaden mot en vanlig tablå är inte bara att tittaren kan styra själv, utan även möjligheterna till fördjupning.
”BBC har det största audiovisuella arkivet i världen”, säger Jana Bennett. ”Vad vi vill göra är att levandegöra arkivet och göra det relevant genom att ge det en redaktionell kontext. Vi kan också se till att det hela tiden känns dagsaktuellt, ge bakgrund till olika händelser.”
Hon tar en rejäl sipp latte innan hon fortsätter. Hennes engelska bär svaga spår av att hon är född i USA, hennes familj flyttade till England när hon var 12 år.
”Vad jag tycker är slående när man går igenom vårt arkiv är två saker. Den ena är hur viktig populärkulturen alltid har varit för att spegla samhället. Många underhållningsprogram från 1950-talet och 1960-talet finns dock tyvärr inte sparade utan har raderats, ingen förutsåg deras historiska betydelse.”
Samma sak hände i Sverige. Av det viktigaste underhållningsprogram i Sverige (”Hylands hörna”) finns endast tio avsnitt bevarade i arkivet från hela 1960-talet.
”Det understryker verkligen hur synen på dagsaktuell populärkultur alltid tenderar att vara nedvärderande. I själva verket är det ur ett historiskt perspektiv ofta just light entertainment, med rötter i vaudeville, som speglar ett lands kultur och utveckling.”
Är inte det också essensen av tevemediet, att teve inte gör någon skillnad mellan high art och low art?
”Exakt. Och det andra som slår en när man går igenom BBC-arkivet är hur BBC:s teveprogram redan från början hade en folkbildande ambition. David Attenborough beskriver i sin utmärkta biografi ”On the air” att det fanns ingen regelbok när han i televisionens barndom började på BBC. De fick uppfinna ett medium från grunden. I och med att David Attenborough och flera andra pionjärer hade en naturvetenskaplig bakgrund – de tog helt enkelt med sig sina intressen till jobbet – satte det sin prägel på hela BBC:s utveckling och har gjort att Storbritannien än i dag är världsledande på faktabaserad television. Medan amerikansk teve tvärtom är präglad av att många tevepionjärer hade en bakgrund i underhållning.”
Internationellt kan man i dag se utveckling från teve med en folkbildande ambition till underhållning enbart för underhållningens skull.
”Vårt motto på BBC är Inform, Educate and Entertain. Nyckelordet där är ’and’. Med andra ord: att inte dela upp det, utan fokusera på hur man gör de tre sakerna samtidigt, Att se till att exempel tunga faktaprogram görs så lättillgängliga som möjligt. Att göra relevant teve betyder att göra teve som finns där i människors liv. Vi ser inte våra vetenskapsprogram separerade från våra underhållningsprogram Det är lika viktigt att populära programledare för vetenskapsprogram som för underhållningsprogram.”
Ett vanligt argument bland chefer i tevevärlden är annars: ”Det där är för smalt för den vanliga tittaren”.
”Det är alltid ett misstag att underskatta människor. Tittare är enormt vetgiriga. Teve är också det medium som når alla samhällsklasser. Det är många som aldrig varit på en klassisk konsert, men som åtminstone sett klassiska konserter på teve.”
Blir BBC:s roll som folkbildare ännu viktigare nu när kommunala bibliotek drabbas av kraftiga nedskärningar?
”Teve kan erbjuda fönster i en värld där du behöver fler fönster, inte färre. Viktiga teveprogram för att förstå vad som händer i världen behöver samtidigt inte vara nyhetsprogram. Visserligen talar alltid politiker mest om nyhetsprogram; det är vad de själva tittar på. Men vad det gäller ’life skills’, kunskaper för att leva, kan en serie som ”Eastenders” var minst lika viktig. ”Eastenders” har alltid tagit sig an svåra frågor och gjort dem begripliga för alla samhällsklasser.”
Den politiska satirserien ”The thick of it” är en av många serier du sjösatt. (Långfilmen ”In the loop” bygger på samma karaktärer) Hur gick det till när den skapades?
”Jag hade satt undan pengar till en politisk komedi, utan att ha en aning om vem hur en sådan serie skulle se ut. Under Tony Blair-eran talades det om politik på ett nytt sätt. Varje dag läste man om spin doctors. Jag kände därför att vi behövde ett program som skildrade den utvecklingen. Som berättade för tittarna om det politiska spelet.”
”Det vanligaste när man vill skildra en förändring i samhället är att man gör en dokumentär. Men i stället bör man alltid fråga sig: ’Hur berättar man det här bäst?’ För ibland kan en dramaserie eller en komediserie vara en bättre form för att skildra något än en dokumentär. ”
”Och in i bilden trädde då Armando Iannucci, en briljant manusförfattare. Han fick höra talas om att pengarna fanns och hade en vision om vad han ville göra. Det var inte stora pengar det handlade om. Serien skrevs väldigt snabbt och spelade in snabbt. Men det bidrog till ett ge serien ett tempo och energi som passade ämnet och speglade tiden.”
Svenskt tevedrama har fått skarp kritik för att kreativa beslut tas av chefer och inte manusförfattare .Och innehållet känns sönderkompromissat. Hur har BBC lyckats? Hur skyddar man kreativitet?
”Genom uppmuntran. Genom att hitta rätt manusförfattare för varje projekt och sedan uppmuntra dem att göra sitt bästa möjliga jobb. Vi har haft en debatt i Storbritannien om ’dumbing down’, att idéer vattnas ur av hänsyn till att den breda massan annars inte kan ta till sig innehållet. Men tänker man så missförstår man populärkultur. Tittarna vill alltid ha mer, inte mindre. De bästa och mest populära dramerna är de som ger mer än vad du hade väntat dig., som har mer kött på benen.”
”Att sikta högt är motsatsen till elitism. Det handlar om att tro det bästa om tittaren. Folk i dag är mer välinformerade och medievana än någonsin i historien. Så varför tunna ut historierna? ”South Park” och ”The Wire” (ingen av dem BBC-produktioner) är utmärkta exempel på serier med tuggmotstånd. Kvalitet kan betyda att ge tittarna mer än de visste att de ville ha.”
(slut)