Krönika, Dagens Industri

Weekend 21 januari

Krönika

Jan Gradvall

I min dator har jag sparat två skickade mail som jag aldrig kommer att få svar på. Mottagaren är nämligen död. Min vän dog under vår mailväxling. Jag har även sparat hans sista mail till mig, skrivet med en ton så vardaglig att det kunde vara skickat i går. Eller i morgon. Det är som hans röst för alltid finns där i min dator.

Internet har inte bara förändrat hur vi lever. Internet håller även på att förändra hur vi dör.

När någon dog under den analoga eran hade endast de anhöriga tillgång till det mest privata i dödsboet. Det var anhöriga som fick ta ställning till vad som skulle göras med dagböcker, kärleksbrev och skokartonger med fotografier.

Men i dag är sådant ofta digitaliserat. En person som dör i dag lämnar med stor sannolikhet efter sig ett konto på Facebook, där snart hälften av alla svenskar är aktiva.

Kanske har du eller jag även ett konto på Twitter eller fotosajen Flickr. Kanske har vi även en blogg eller en hemsida.

Vad ska våra anhöriga gör med allt som finns där när vi går bort? Bevara eller radera? Och inte minst: vad vill vi själva att de ska göra?

Ett digitalt dödsbo ger upphov till både praktiska och etiska problem. För det första är det bara vi själva som har lösenord till alla dessa tjänster, inte ens våra anhöriga kommer inledningsvis åt dem. Bloggkommentarer och meddelanden på Facebook och Twitter kan komma att fortsätta att publiceras i veckor efter att personen gått bort.

För det andra är det i dag svårare att definiera vem som var personens närmaste vänner. En anhörig som i dag släcker ned en bortgången persons konto på Flickr och Facebook gör det utan att fråga de hundratals digitala vänner där ute som kanske ville ha fortsatt tillgång till de där fotografierna och statusuppdateringarna som minnen.

Många av de 5 000 som följer mig på Twitter vet mer om mitt liv än mina släktingar.

New York Times Magazine hade i början på året en artikel om vad som händer på nätet när vi dör. Tidningen skrev om två exempel där de anhöriga tagit diametralt olika beslut.

Ena fallet gällde en ensamstående 34-årig man som varit extremt aktiv på nätet, med tusentals digitala vänner utspridda över hela världen. Efter hans plötsliga död i sömnen förvandlades kommentatorsfunktionen på hans blogg från ”Varför svarar du inte?” till en interaktiv minnesruna.

Hans två ålderstigna föräldrar, som inte ägde en dator och aldrig läst något sonen skrivit på nätet, valde att låta hans blogg fortsätta vara öppen. För dem blev det ett sätt att vårda minnet av sin son och lära känna nya sidor av honom.

En annan familj tog motsatt beslut när deras dotter dog. De avslutade omedelbart dotterns alla nätkonton, med motiveringen att deras sorg var privat och en angelägenhet enbart för familjen.

Men i inget av fallen visste föräldrarna vad deras barn ville.

I USA har det nu uppstått sajter som The Digital Beyond, Entrustet och Deathswtich vilka kan beskrivas som en slags digitala varianter på Fonus.

På Deathswitch kan man ange alla sina lösenord, därefter får du regelbundna mail varje vecka. Om du efter upprepade påminnelser inte svarar så antar Deathswitch att du dött. Därefter skickar Deathswtich mail till de personer som du angett som dina närmaste. De får sedan dina lösenord och dina önskemål om hur du vill att de ska förvalta dina digitala efterlämningar.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

TV
”Mad men”, Kanal 9. Temat i denna säsong är hur barnen överges i glappet mellan två iskalla föräldrar. Sju av seriens nio manusförfattare är kvinnor.

TIDSKRIFT
New York Review of Books. En pappersprenumeration på denna tidning var min bästa investering 2010. Målet för varje recension är att göra läsaren klokare.

HYRFILM
”En profet”. En av 2000-talets bästa filmer. Se om den och tänk dig huvudpersonen som en symbol för hela Frankrike.

+

BONUS NR 1:

Det finns ett glapp i mediebevakningen av amerikanska dramaserier. Det är inte de serier som i media framställs som störst som verkligen är störst.

När tittarstatistiken nu anlänt för teveåret 2010 visar det sig att USA:s mest sedda dramaserie var – ”NCIS”. (Tvåa var ”Greys anatomy”.)

”NCIS” handlar om den amerikanska flottans egna kriminaltekniker. Serien startade 2003 och sänds i Sverige på TV3 med titeln ”Navy CIS”. Men den lyfts aldrig fram i tablåerna i svenska tidningar och nämns aldrig av tevekritiker.

Och serien blir bara större. Årets första avsnitt av ”NCIS”, som sändes 11 januari, blev seriens mest sedda någonsin med ”21,93” miljoner tittare, vilket vid en jämförelse är dubbelt så tittare som ”House” har i dag.

Lägg där till att spinoffserien ”NCIS: Los Angeles” är nästan lika stor och låg på femte plats bland 2010 års mest sedda teveserier.

En förklaring till seriens popularitet kan vara att serien alltid har en varm ton och att våldet aldrig är lika rått som i till exempel ”CSI”-serierna. ”NCIS” är en av få amerikanska polisserier som hela familjen kan se tillsammans.

Mannen bakom serien, Donald Bellisario, gjorde tidigare ”Magnum”.

TV3 meddelar att man börjar sända den åttonde säsong som just nu rullar i USA i mitten av till mars. Fram till dess visas gamla avsnitt i repris måndag till torsdag 23.00.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Nästa vecka släpper Lustans Lakejer nya albumet ”EXILIR”, ett album som släpps 30 år efter gruppens klassiska debutalbum.

Det räcker också med att läsa titeln på öppningsspåret för att förstå att det handlar om ett nytt album med Lustans Lakejer. ”Skönhet kräver ingen tolkning” – ingen annan i popmusiken uttrycker sig på det viset.

Johan Kinde har skapat en egen värld, där orden är lika noggrant utvalda som kläderna. När han debuterade lät det som han hade affischer av David Bowie och Roxy Music på pojkrumsväggen och försenade låneböcker av Evelyn Waugh, Oscar Wilde och Aldous Huxley under sin säng.

När den 17-årige Johan Kinde nämnde Oscar Wildes ”Dorian Grays porträtt” som en influens blev han intervjuad av Nils Petter Sundgren i Månadsjournalen som ”blev nyfiken på de unga männen som läste samma böcker som han själv läst i sin ungdom”.

”Dorian Grays porträtt” dyker även upp i nya låten ”Skönhet kräver ingen tolkning” där dagens utseendefixering kommenteras med textrader som ”Det är bättre att vara vacker än vara klok”.

”Titeln är en lätt modulerad version av vad Oscar Wilde skrev”, säger Johan Kinde. ”Som många av de berömda citat som i dag tillskrivs Oscar Wilde är det inte han själv som sagt dem, utan en romankaraktär. Men jag tror även Oscar Wilde själv skulle hålla med om hur träffande ’Dorian Grays porträtt” (skriven 1890) känns just i dag. Jag läste om den på engelska för fem-sex år sedan”.

”Skönhet kräver ingen tolkning” innehåller även en parafras på Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”, utgiven 1932.

Jan Gradvall