Krönika, Dagens Industri
Weekend 10 februari
Krönika
Jan Gradvall
Om en vecka invaderas Sverige av pingviner. Den franska dokumentärfilmen ”Pingvinresan” har vuxit till ett av samtidens märkligaste kulturfenomen. I USA har ”March of the penguins” spelat in 77 miljoner dollar. Nästa fredag marscherar pingvinerna in på svenska biografer.
”Pingvinresan” är en film om extrema bedrifter i extrema förhållanden. Kejsarpingvinerna vandrar i tio mil över isen i Antarktis för att lägga sina ägg på en så säker plats som möjligt. Temperaturen kan sjunka ned till minus 60.
När honorna lagt sina ägg vandrar de därefter tillbaka hela den långa vägen till öppet vatten igen för att äta upp sig. Kvar lämnas hanarna som får ruva äggen. I nio veckor står hanarna där i midvintermörkret. Utan föda. Utan att kunna röra sig. När honorna till slut återvänder – om de inte ätits upp av leopardsälar – är ungarna födda. Därefter är det hanarnas tur att gå på matvandring.
Jag såg filmen i New York i höstas. Det var en egendomlig upplevelse att glida in på en vanlig biograf – med en hink popcorn under armen – och titta på pingviner som kämpade för livet. När jag dagen efter intervjuade prisbelönta författarinnan Joan Didion berättade hon att två vänner till henne fått lämna återbud till en middag efter att de drabbats av pingvinerna. De grät så mycket att de var tvungna att gå hem.
I takt med att ”March of the penguins” blev en succé på amerikanska biografer blev den föremål för debatt. Konservativa kristna grupper anammade filmen. De såg paralleller till människans utsatthet. De menade att filmen visar vikten av kärnfamiljen och monogama förhållanden. Nätverket The 153 House Churches uppmanade sina medlemmar att ta med ficklampa och penna till biografen för att skriva ned ”what God speaks to you”.
Berättarrösten till den amerikanska versionen görs av den alltid lika gode och kloke Morgan Freeman, en skådespelare som ironiskt nog spelat Gud på film. Den svenska bearbetningen av ”Pingvinresan” verkar ligga mer i linje med det mer lekfulla franska originalet. Gösta Ekman är berättarröst, efter en manusbearbetning av Peter Dalle.
Samtidigt som de kristna i USA gjorde anspråk på ”Pingvinernas marsch” fick de mothugg. En biolog påpekade att pingviner endast är monogama årsvis: året efter kan de krasst byta partner. En annan påpekade att pingviner visar klara bisexuella tendenser.
Steve Jones, professor i genetik i London, säger till The Guardian: ”När pingvinerna står tillsammans i kylan ser det ut som de samarbetar, men i själva verket kämpar de på ytterkanten desperat för att komma in i värmen i klungans mitt. Det är en klassisk darwinistisk kamp.”
När debatten rasade som värst försökte till slut Laura Kim, vice VD på distributören Warner Independent Pictures, lugna ned alla med: ”You know what? They’re just birds
Kommer ”Pingvinresan” att göra lika stor succé i Sverige som i USA? Tveksamt. För svenskar uppväxta med Arne Sucksdorff och Jan Lindblad är denna form av dramatiserade naturfilmer inte något nytt.
Fast allt som behövs är kanske att någon leder in pingvinerna i debatten om pappaledighet för att bioköerna ska börja ringla även här.
”Pingvinresan” är nominerad till en Oscar. Lita på att det under galan kommer att hagla skämt om de redan smokingklädda pingvinerna.
(slut)
GRADVALLS VAL
Blogg
Martin Gelin (modernista.se/martin). Från sitt outsiderperspektiv i Brooklyn håller frilansjournalisten Martin Gelin på att skapa en helt egen form av kulturjournalistik.
Tidning
Word. Omslagen har samma typ av nostalginamn som Mojo och Uncut, men Word lyfter alltid fram det mest intressanta inom populärkulturen just nu. Alltid bra boktips.
DVD
”Alla presidentens män”. Återutges på onsdag som hyrfilm och köpfilm. Journalistik har aldrig sett så bra ut som när Redford & Hoffman jagar runt i sina löst knutna slipsknutar.