Skivrecensioner, DI Weekend
Bob Dylan
Titel: The Bootleg Series Vol 9: The Witmark Demos 1962-1964
Skivbolag: Columbia/Sony
Betyg: 3
Inte heller den nionde volymen i ”The Bootleg Series” innehåller vad Dylan-fansen egentligen hoppats på. För hur länge ska vi egentligen behöva vänta på de kompletta ”The Basements Tapes”-inspelningarna? Den boxen, med förmodligen sex-sju cd-skivor, är en pusselbit i musikhistorien som varje dag lyser med sin frånvaro.
”The Witmark Demos”, stillsamma demoinspelningar med piano eller gitarr som Bob Dylan gjorde mellan 1962 och 1964 är inte lika avgörande, men denna dubbel-cd innehåller en inspelning som får nackhåret att resa sig. ”Tomorrow is a long time” är en av Dylans allra finaste låtar. Elvis Presley, Nick Drake och Sandy Denny är några av de som spelat in den. Det finns även en lysande svensk översättning, ”Om min älskade väntar”, som först Nationalteatern och sedan Thåström sjungit.
Men Bob Dylan har obegripligt nog själv aldrig spelat in den på riktigt. Allt som funnits officiellt utgivet fram till nu är en liveversion. Att därför nu få höra Bob Dylan framföra den för allra för första gången i en studio känns som att få titta över axeln när ett mästerverk tillkommer. Inspelningen avslöjar att Dylan gett sig på ett mer avancerat gitarrspel än han egentligen behärskar. Men sången, herregud, sången. ”If tomorrow wasn’t such a long time, then lonesome would mean nothing to me at all”.
Jan Gradvall
Vic Godard and Subway Sect
Titel: We come as aliens
Skivbolag: thegnu@hotmail.co.uk
Betyg: 4
En fotnot kan vara viktigare än huvudtexten. Subway Sect är bara en fotnot i musikhistorien men tar man inte del av den förstår man inte sammanhanget. Vic Godard delade replokal och manager med The Clash, men slog aldrig igenom, delvis beroende på att Subway Sect var det enda av pionjärbanden i punkvågen som inte gav ut något album.
Men för efterföljande band som Orange Juice var Subway Sect det avgörande bandet. Orange Juice spelade in Subway Sects ”Holiday hymn” (som då fortfarande var outgiven) och baserade sin ideologi på budskapet i ”We oppose all rock’n’roll”.
Subway Sect insåg redan 1976 att punkkläder bara var ännu ett mode och klädde sig i stället i slipover och kavajer. Bandets frontfigur Vic Godard var även den första som insåg begränsningen i tre gitarrackord och tog steget mot jazz, swing och soul. När Ben Watt och Tracey Thorn blev kära på University of Hull jämförde de varandras skivsamlingar. De hade två LP gemensamt: den ena var ”What’s the matter, boy” med Vic Godard and Subway Sect.
Vic Godard försörjer sig numera som brevbärare i London men spelar igen på scen och ger ut skivor. Albumet ”We come as aliens” kan beställas från Vic Godards egen hotmailadress. Undergroundperspektivet speglar även låtarna. Det är betraktelser från någon som stångats mot livet, fått blåmärke efter blåmärke, men rest sig igen på sex och lärt sig se det stora i det lilla.
Jan Gradvall
Gustaf Ljunggren
Titel: Fractions and pastures
Skivbolag: Brus & Knaster
Betyg: 3
Gustaf Ljunggren är en av Sveriges just nu mest hörda och synliga musiker – men bara i Danmark. Gustaf Ljunggren är kapellmästare för de senaste årens mest omtalade pratshow i dansk tv, ”Det nye talkshow – med Anders Lund Madsen”. I Sverige är gitarristen och basisten Gustaf Ljunggren mest känd för sitt samarbete med Sofia Karlsson, men har nu gjort ett instrumentalt album under eget namn. Albumet ”Fractions and pastures” är utformat som en road movie genom tre olika amerikanska städer: New York, Seattle och Los Angeles. Gustaf Ljunggren bestämmer möten med amerikanska musiker (Pete Droge, Sheldon Gomberg, Danny Frankel) och fångar den kraft och magi som finns i ögonblicket när musik uppstår.
Håkan Hellström
Titel: 2 steg från Paradise
Skivbolag: Stranded/Universal
Betyg: 5
Nyckelraden på albumet kommer i sista låten. I vad som låter som en apokalyptisk gospelballad djävulsviskar Håkan Hellström till sig själv: ”Håkan, du var bättre förr”.
Albumet ”2 steg från Paradise” släpptes på dagen tio år efter ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. När debutalbumet släpptes tydde allt på att Håkan Hellström gjort en Jakob Hellman. Det fanns ingen väg framåt från det albumet. Det fanns bara ett enda stort nu, ett nu som många av hans fans vill stanna i för evigt. Oavsett vad Håkan Hellström gjorde efter det skulle han göra många besvikna.
Ilskan och orättvisan över den synen på konstnärskap måste alltid ha funnit hos Håkan Hellström, men ”2 steg från Paradise” är första gången han släpper lös den som en kraft i sin musik. Jag kan inte minnas något annat svenskt album så fullt av liv som det här.
Varje låt är till bristningsgränsen fylld av röster, intryck, ljud, dofter från det Göteborg som inte bara finns runt omkring Håkan Hellström utan även inuti hans eget huvud. Arrangemang och texter blir som spegelbilder av varandra. Det är som orden och ljuden för en dialog där de enas om att ingenting får bli för snyggt, allting måste kännas i magen.
Och Håkan Hellström har gjort sitt bästa album.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 1:
På måndag 18 oktober 21.00 är det premiär på SVT på vad som kan bli den här höstens och vinterns stora dramaserie i svensk tv, ”Våra vänners liv”.
I tio entimmesavsnitt får vi följa fyra vänner i åldern 35-40 som ”startar om sitt liv när de trodde att alla val var gjorda”. Huvudrollerna spelas av Gustaf Hammersten, Shanty Roney, Jacob Ericksson och Erik Johansson.
Det är Stockholm och 2000-tal, det är karriär och Working Title-existensialism, det är skilsmässor och bromance. Och det är massor av alldeles strålande musik skriven av Niclas Frisk och Andreas Mattson.
Vinjettmusiken till ”Våra vänners liv” är hämtad från det sorligt förbisedda album med gospelpop som Frisk & Mattsson gjorde för tio år sedan under namnet Sweet Chariots.
Förutom att Frisk & Mattsson skrivit ny musik till tv-serien återanvänds flera låtar från Sweet Chariots-albumet. Regissören Henrik Georgsson ger verkligen plats åt musiken i manuset av Calle Marthin och Niklas Rockström. Långa sekvenser, som en svensexan i första avsnittet, är helt musikdominerade. Titeln på Sweet Chariots album från 2000 kunde även gälla som en beskrivning av stämningen i tv-serien: ”Beat Based/ Song centered/ Spirit led”.
Parallellt med ”Våra vänners liv” återutges nu Sweet Chariots album av EMI. Bland fem nya bonusspår på skivan finns ”You + me” med suverän gästsång av Sveriges bästa gospelsångerska, Carola Häggkvist.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Piratinspelade album kallas för bootlegs. Det är skivor utgivna utan artistens eget medgivande. Oftast rör det sig om liveinspelningar, men det kan även vara outgivna studioinspelningar eller demoinspelningar.
När marknaden för bootlegs var som störst på 1970-talet och 1980-talet utmålades bootlegs av skivindustrin som ett lika stort hot som kassettkopiering. Men när fildelningen fick sitt genombrott försvann den kommersiella marknaden för bootlegs. Ingen tjänar längre några pengar på artistens verk. Bootlegs är utgivna av fans för fans.
I dag ser vi i stället hur artister själva kan använda dessa bootlegs genom att reclaima dem och själva ge ut dem.
På radiokanalen Sirius reclaimar Bruce Springsteen sina gamla bootlegs genom att spela dem dygnet i ”The E Street Channel”. Bruce Springsteen har även använt bootlegs som research till sin kommande boxutgåva av ”Darkness of the edge of town”.
David Bowies extremt påkostade nyutgåva av ”Station to station” bygger på en liveinspelning från 1976 som tidigare funnits utgiven som bootlegen ”The Thin White Duke”. Tidningen Rolling Stone tipsar regelbundet om bootlegs på sina recensionssidor, utan att vare sig skivbolag eller artister protesterar.
Allra tydligaste exemplet på hur artister nu kan reclaima sina bootlegs är kanske Bob Dylans ”The Bootleg Series”. Den senaste utgåvan – recenserad här intill – bygger på en bootleg, ”The Witmark Demos”, som länge cirkulerat bland de mest inbitna Dylan-fans men nu presenteras för en bredare publik.
Jan Gradvall