Skivrecensioner, DI Weekend
Tom Petty & The Heartbreakers
Titel: Mojo
Skivbolag: Warner
Betyg: 1
Det förnöjda och självbelåtna bluesgunget har blivit den musikaliska motsvarighet till Unabombarens skjul i Montana-skogen. Vad som verkade vara en bra idé från början – sund skepsis mot skenande teknisk utveckling – spårar ur och blir bara bittert bakåtsträvande.
Bob Dylan har hamnat i Unabombarens skjul på sina senaste album och sina senaste konserter. Och här är det Tom Petty som blir stående med skägget i Unabombarens brevlåda.
Tom Petty & The Heartbreakers nya album, bandets första på åtta år, är så trött, bakåtsträvande, tungrumpat och självbelåtet bluesgungigt att det till slut känns nästan klaustrofobiskt att lyssna på det. (Tom Pettys fina soloalbum, ”Highway companion” från 2006, låter som en öppen motorväg vid en jämförelse.)
I en intervju i senaste Sonic säger gitarristen Mike Campbell att han inte gillar ny musik och att han aldrig hade hört talas om My Morning Jacket som bokats som förband till Tom Petty & The Heartbreakers turné i sommar. Mike, du kommer snart att få reda på det. My Morning Jacket är allt det som ditt eget band inte längre är.
Jan Gradvall
Oskar Linnros
Titel: Vilja bli
Skivbolag: Universal
Betyg: 5
Popmusiken behöver generationsskiften. Ett av de mest påtagliga i svensk pophistoria var övergången mellan 1970-tal och 1980-tal då tre unga band, Noice, Gyllene Tider och Freestyle, tog över topplistorna och fick resten av svenska popscenen att framstå som ”Jurassic Park”.
Oskar Linnros, som var 20 år när han slog igenom som ena halvan av Snook, påminner på sitt debutalbum om alla tre de banden.
Precis som Freestyle har han sina rötter i samtida svart musik. Samtidigt har han samma förortsperspektiv och stockholmska asfaltsnärvaro som Noice. Och samma formuleringsglädje och gudomliga melodier som Gyllene Tider.
Oskar Linnros ”Vilja bli” är ett av de mest fulländande och hitfyllda svenska debutalbum jag har hört. Som låtskrivare kliver Linnros här in i samma division som Ledin, Ugga och Skifs/Palmers.
Benämningen årets mest sålda album kanske inte betyder lika mycket längre. Men ”Vilja bli” kommer att bli 2010 års mest spelade och hörda album i Sverige. Och den som har ansvar för tillverkningen av Grammis-pokalerna kan börja gravera in namnet Oskar Linnros redan nu.
Jan Gradvall
Robyn
Titel: Body talk part 1
Skivbolag: Konichiwa/EMI
Betyg: 4
Fem år. Så lång tid har det gått sedan Robyns förra album. En egentligen svindlande lång tid med tanke på det i popmusiken är mer relevant att räkna hundår än människoår.
Dessa fem år förklarar också de förväntningar och kanske den prestationsångest som ligger bakom det på pappret märkliga beslutet att Robyn nu ska släppa tre nya album under ett år. (”Body talk part 1” kommer att följs av ytterligare två volymer.)
I och med att Robyn ändå ständigt varit kvar i rampljuset under dessa fem år påminns man om vilka enormt bra låtar det fanns på ”Robyn” från 2005 och hur långt före sin tid musiken var.
Men Robyn har gjort det igen. Nya albumet börjar med en hård elektronisk låt med den passande titeln ”Don’t fucking tell me what to do” och avslutas med en version av ”Jag vet en dejlig rosa”, en låt som fanns med i en vissamling av Alice Tegnér från 1907 men har rötter ända tillbaka till 1500-talet. Old school!
Både tematiskt och musikaliskt speglar ”Body talk part 1” Robyns tid som skilsmässobarn i city i början av 1990-talet. När Robyn sjunger ”I got the high heels on” menar hon inte högklackade skor utan Buffaloskor, skovalet för alla kickersbrudar. På så sätt är albumet Robyns motsvarighet till ”Just kids”, Patti Smiths bok om de år som formade henne som artist.
Jan Gradvall
Suzanne Vega
Titel: Close-up: Vol 1, Love Songs
Skivbolag: Cooking Vinyl/Bonnier Amigo
Betyg: 1
Det går inte längre att lyssna på Suzanne Vega utan höra Henrik Schyffert recitation av ”Luka” från ”Hassan”. De flesta stora artister har bara några få låtar som de gör om och om igen. Mauro Scocco har sagt att han har fyra. Morrissey har egentligen bara två. Suzanne Vega har tyvärr bara en halv, vilket blir extra uppenbart när hon nu, precis som Jackson Browne, tar tillbaka rättigheterna till sina gamla låtar genom att spela in hela sin katalog på nytt. Denna första volym kommer att följas av ytterligare tre.
Jan Gradvall