Krönika, Dagens Industri
Weekend 28 maj
Krönika
Jan Gradvall
Amerikanska månadsmagasinet Vanity Fair har ibland ett annat omslag på den engelska utgåvan. Och det är endast den engelska utgåvan som finns att köpa i Sverige.
När juninumret av Vanity Fair har en VM-special med fotbollsspelarna Didier Drogba och Christiano Ronaldo på omslaget har de flesta därför utgått från att det är ännu ett specialomslag för den europeiska marknaden. Precis som när till exempel Liam Gallagher och David Beckham tidigare varit på Vanity Fairs omslag.
Men, nej, även den amerikanska upplagan på ett par miljoner exemplar har verkligen de två fotbollsstjärnorna på omslaget.
Och fotboll är därmed på väg att erövra även Nordamerika, den sista kontinent där det ännu inte är världens största sport.
Med knappt två veckor kvar till fotbolls-VM i Sydafrika kan man redan nu konstatera att det kommer att bli det mest sedda sportevenemanget någonsin. Även om det smärtar att erkänna det så fotbolls-VM kommer att vara precis lika stort även om Sverige inte är med.
Faktum är att VM i Sydafrika, ur ett svenskt tittarperspektiv kan bli ännu roligare just för att Sverige inte är med.
Fotboll, som sämst, handlar om nationalism och regionalism. Som bäst är det enda lagsport som verkligen förenar världen. När ens eget favoritlag inte spelar är det också själva spelet det handlar om, ingenting annat.
VM-finalen i fotboll ses av runt 1,5 miljarder människor, dvs ungefär en fjärdedel av jordens befolkning. Men ännu intressantare blir det om man tittar på lokal statistik.
Under det senaste VM i Tyskland 2006 fick fotboll till exempel sitt stora tv-genombrott i världens största land Kina. Gruppmatchen mellan England och Paraguay sågs av 62,9 miljoner kineser, det är fler än den sammanslagna befolkningen i England och Paraguay.
Matchen mellan Argentina och Mexiko i samma turnering sändes i USA av spansktalande Univision och lockade 6,7 miljoner tittare. Det är den största tittarsiffran i amerikansk tv-historia för spansktalande television. 6,7 miljoner är för övrigt dubbelt så många som följer ”Mad men” i USA.
Jag följde stora delar av fotbolls-VM 2006 från New York. Jag var först orolig att jag skulle missa matcher när jag var där – USA är väl inte intresserat av fotboll? – men hela New York var präglat av evenemanget. Förutom att samtliga matcher direktsändes i amerikansk tv speglade fotbollen New York som smältdegel.
I de kvarter i East Village där vi bodde, där många östeuropeiska emigranter hamnade för 100 år sedan, var särskilt Ukrainas medverkan en mycket stor händelse. Runt omkring Veselka, en klassisk dygnet runt-coffee shop som Patti Smith utnämnt till sin favorit, viftades det med ukrainska och även polska flaggor.
På St Marks Place, med alla japanska restauranger, var det extra uppspelt när Japan spelade. Det blev även ännu tydligare vilka restauranger i staden som var italienska, spanska, franska, mexikanska. För att inte tala om brasilianska.
Det har aldrig varit så uppenbart hur många brasilianska fotomodeller det finns i New York som timmen före match med Brasilien. Därav kanske även ett skäl till New York-baserade Vanity Fairs val av omslag i år.
Det kanske allra intressantaste tv-statistiken är att andelen kvinnor i världen som tittar på just VM i fotboll ökade från 2002 till 2006 med hela 40 procent. Och förväntas öka ytterligare den 11 juni.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
”You don’t know Jack”, Canal+, 30 maj. Tv-film med större ambition och budget än många långfilmer. Huvudroll: Al Pacino. Regi: Barry Levinson. Om Jack Kevorkian, kallad Doktor Död.
SAJT
Moviezine.se. Att hålla koll på filmutbudet blir allt svårare. Dagstidningarna har inte längre bioannonser varje dag. Men allt ambitiösare Moviezine är på god väg att fylla det tomrummet.
BOK
Erik Niva, ”Liven längs linjen” (Modernista). Den perfekta fördjupning medan man ser på fotbolls-VM. Niva hade länge Messis nummer i sin mobiltelefon. Det säger en del om djupet av hans engagemang.
+
BONUS NR 1:
Ibland är det nödvändigt att påpeka det som borde vara självklart: Jamie Oliver är störst för att han är bäst.
Jamie Oliver har uppnått den position av medial superstjärna där alla har så många åsikter om hans hår, läppar och skjortor och val av vispar att folk glömmer bort hans gärning.
För det första: med den ”Den nakna kocken” 2009 lade Jamie Oliver grunden till hela den moderna matlagningstrenden i tv. När Tina, Leila, Morberg och alla andra står och lagar mat i dag så är de, medvetet eller omedvetet, lika influerade av Jamie Oliver som alla popband är av Beatles.
För det andra: Jamie Olivers kampanjer för att förändra skolmaten, först i England och därefter i USA, och hans sätt att engagera ungdomar i matlagning handlar om något mycket större än att bara göra bra tv. Sällan har en MBE – ”Most Excellent Order of the British Empire” – varit så välförtjänt som när Jamie Oliver fick sin.
För det tredje: hans kokböcker är, inte minst vad det gäller själva recepten, två klasser bättre än det mesta i kokboksdjungeln. Jag lagar fortfarande mat ur de två första och allt såsfläckigare ”Nakna kocken”-böckerna.
På söndag 20.00 har ännu ett nytt matlagningsprogram med Jamie Oliver premiär på Kanal 5. I ”Jamies America” går Jamie Oliver tillbaka till sina rötter som nyfiken kock. I sex avsnitt reser han runt över hela den amerikanska kontinenter och visar upp en ny sida av amerikansk matlagning.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Boken ”Creative Business” (Volante) är den första som ett svenskt förlag direktdistribuerar till Amazon Kindle. Det blir även den första som blir tillgänglig för Apples iBooks, det vill säga för iPad.
Tobias Nielsén är en av bokens tre författare och driver även förlaget Volante.
”Vi har byggt upp boken genom att slå hål på en rad myter om entreprenörskap, bland annat ’never say no’ och ’think big’”, säger Tobias Nielsén. ”Själv har jag lärt mig mycket i det här arbetet. En sak handlar om hur felaktig bilden av den ensamme entreprenören är. Bakom en framgång står alltid ett flertal nyckelpersoner, även om de inte alltid är ägare. Ny forskning bekräftar också den bilden.”
Tobias Nielsén var ung stjärnskribent på Expressen men sadlade om till ekonomi och gick Handels i Stockholm och Columbia Business School i New York. Med förlaget och konsultfirman Volante har han nu kombinerat de två världarna. Volante ger även ut Micael Dahléns böcker.
Tobias Nielsén har skrivit boken ”Creative Business” tillsammans med Dominic Power, professor vid Uppsala universitet, och Margrét Sigrun Sigurdardottir, biträdande professor på University of Iceland Business School.
Bland framgångsexemplen i boken finns klädmärket Odd Molly, festivalen Sweden Rock och förlaget Murlyn Music. ”Vad vi vill lyfta fram med boken är att bakom framgångshistorien – som ofta begränsar sig till just själva framgången, det vill säga vad som ligger närmast i tid – ligger ofta mängder av erfarenheter och felsteg. Christan Wåhlberg hade till exempel en mycket krokig bana innan han lyckades föra Murlyns svenska låtskrivare mot världshits med amerikanska artister.”
Jan Gradvall