Rockhistoriens bästa öppningrad
Vem kan slå öppningsraderna i ”Search and destroy”? Albumet ”Raw power” (Sony) återutges denna vecka i boxform. Dessa återutgivningar av rockklassiker fyller i dag samma funktion för vuxna som fiskdammpåsar gör för barn vid julgransplundringar. Från DI Weekend 14/5 2010.
Oavsett på vilka kriterier man rankar rockhistoriens bästa album så går det inte att hoppa över ”Raw power” med Iggy and the Stooges från 1973. Är det ett av de 100 bästa album som gjorts? Eller rent ett av de 20?
Om man parallellt gör en lista över de bästa öppningslåtarna på ett album – eller rent av de bästa öppningsraderna – så kommer den ännu högre än så. Då är ”Raw power” tveklös etta.
”I’m a street walking cheetah with a heart full of napalm
I’m a runaway son of the nuclear A-bomb.”
Vem kan slå de öppningsraderna i ”Search and destroy”? Det märkliga är att Iggy Pop inte skrev dem i sin sargade hemstad Detroit, som då var präglad av hemvändande soldater från Vietnamkriget, utan under ett träd i idylliska Kensington Park Gardens i London.
Rockjournalisten Nick Kents nyligen utgivna självbiografi ”Apathy for the devil” (Faber and Faber) innehåller obetalbara scener om Iggy and the Stooges tid i London. När Iggy Pop och Nick Kent träffas sitter de och tittar på den engelska förlagan till ”Albert & Herbert”.
Albumet ”Raw power” (Sony) återutges denna vecka i boxform. Dessa återutgivningar av rockklassiker fyller i dag samma funktion för vuxna som fiskdammpåsar gör för barn vid julgransplundringar.
”Raw power”-boxen innehåller 3 CD skivor, med en outgiven liveinspelning från 1973 (där de spelar ”Cock in my pocket”) och olika outtakes (”I got a right”), en DVD med en ny dokumentär, en 48-sidor historikbok, ett kuvert med olika fotografier samt, inte minst, en replika på den japanska vinylsingel som gavs ut 1973 med låtarna ”Raw power” (A-sida) och ”Search and destroy” (B-sida).
Viktigast av allt är att denna box återupprättar David Bowies omdiskuterade diskantdominerade originalproduktion av albumet. Inte de ”violent remixes” som Iggy Pop lät göra 1996 i ett försök att få skivan att låta mer som Stooges lät live. Det är det udda, excentriska soundet som bidrar till skivans tidlöshet.
Jan Gradvall