Krönika, Dagens Industri
Weekend 14 maj
Krönika
Jan Gradvall
Nej, det är inte lärare som historiskt sett haft de längsta semestrarna i Sverige. Det är Sverige Television.
Av tradition har det varit just runt denna helg som man brukar stänga butiken för säsongen. När försommarkvällarna blir ljusare och ljusare – och tv-tittandet ger vika för grillning och krocket – så tar alla program semester fram till hösten.
Vad som i stället rullas ut i tablåerna är repriser, repriser, repriser.
Tittar man tillbaka i SVT:s utbud genom historien har de enda nyheterna under sommaren egentligen varit två saker. Den ena har varit sommarkvällsprogram som alltid sänds från västkusten med en brygga i bakgrunden. Den andra har varit engelska deckare.
Engelska tv-deckare har i decennier varit lika förknippat med svensk sommar som tecknade filmer varit förknippat med julafton. Det är inte för inte som många tror att Midsomer är det engelska ordet för midsommar.
Men precis som vi nu inte längre behöver vänta till julafton för att få se Lady & Lufsen och Robin Hood – tecknad film rullar numera 24/7 svenska hushåll – så har även exklusivitetsavtalet brutits mellan svensk sommar och engelska deckare.
Aldrig tidigare har det visats så många engelska deckare i svensk tv som under denna gångna vinter och vår. Alla uppstickarkanaler – TV8, Kanal 9, TV6 etc – har tänkt samma sak och lagt ut bombmattor med repriser av serier som de vet har en trogen publik.
I princip varje kväll efter jobbet har man därför kunnat varva ned med ”Kommissarie Lynley”, ”Ett fall för Frost”, ”Foyles war”, ”Kommissarie Gently”, ”Ett fall för Dalziel & Pascoe”, ”Kommissarie Morse”, ”Kommissarie Lewis” och förstås, skummet på denna ständigt påfyllda pint of lager, ”Morden i Midsomer”.
Var det den hemska vintern som fick oss att fly verkligheten med så många sommardeckare?
Efter att man så intensivt kunnat frossa i vad som förr endast var tillgängligt på sommaren – likt färskpotatis på vintern – börjar man även kunna urskilja vissa fönster. För varför har engelska tv-deckare blivit så älskade?
Vad som framförallt skiljer amerikanska tv-deckare från engelska tv-deckare är bostadssituationen. Smarta kommissarier framställs alltid som ensamvargar i någon mån, men det är bara i amerikansk tv som de också bor och klär sig därefter.
Rockford bodde i en husvagn. Baretta var sambo med en kakadua. Columbo pratade ofta om sin fru, men under 30 år fick vi tittare aldrig se henne och det såg alltid ut som Columbo sovit på en kontorssoffa i sin alltid lika skrynkliga trenchcoat
Engelska tv-deckare, däremot, är alltid lika välklädda. En ostruken skjorta eller blus är otänkbart. Engelska tv-deckare bor också alltid i hem som är kärleksfullt inredda. Väldigt ofta har de också tillgång till en prunkande trädgårdar eller ser till att kliva in i en så fort det ges möjlighet.
Det mest typiska engelska tv-mordet är två fötter som sticker fram bakom en rhododendronbuske.
Allt detta skapar en slags trygghet, en vilsam trygghet, hos oss som tittare. När fallet är avklarat vet man att huvudpersonen kan gå hem till sin trygga hemmiljö – precis som vi själva kan göra när vi läser en deckare.
Att titta på en engelsk tv-deckare är som att bläddra i Residence och Allt om Trädgård samtidigt som man lyssnar på en ljudbok.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
INTERVJUFRÅGA
”Hur såg din första cykel ut?” McSweeney’s förnyar popintervjuns standardfrågor. Nr 33 består av en inplastad utgåva av briljanta ”söndagstidningen” San Fransisco Chronicle.
BOK
David Foster Wallace, ”This is water” (Hachette). Det examentstal som författaren David Foster Wallace höll 2005 på sin gamla skola (tre år innan sitt självmord) finns nu utgivet i presentbokformat.
KOMIKER
Betty White, 88, från kroniskt underskattade ”Pantertanter”. Gästade i lördags i mors dag-upplagan av ”Saturday Night Live”. Omgiven av Tina Fey, Amy Poehler, Molly Shannon.