Skivrecensioner, DI Weekend

Skivrecensioner

The Hold Steady
Titel: Heaven is whenever
Skivbolag: Rough Trade/Border
Betyg: 4

Om det fanns säkerhetskontroller även inom rockjournalistiken skulle det börja pipa under första spåret på The Hold Steadys nya album. Nej, det är inte tillåtet att försöka smuggla in blues i brallan

Men därefter börjar The Hold Steady låta som vanligt igen. Eller, rättare sagt, nästan som vanligt. The Hold Steadys styrka har alltid varit att bandet får varenda låt att framstå som det sista dyblöta extranumret med The E Street Band på The Stone Pony en regnig tisdagkväll 1975. En amerikansk kritker har träffande beskrivit The Holdy Steady som ett ”smart-guy bar band”.

Bandets nya album, det första efter att pianisten hoppat av, är dock något mer melankoliskt och nedstämt. Efter att det tidigare varit uppenbart att den Minneapolis-uppväxte sångaren och låtskrivaren Craig Finn dyrkat sin stads Replacements framgår det nu att han lyssnade lika mycket på grannbandet Hüsker Dü. I en låt sjunger han: ”Do you remember ’Makes no sense at all’?”

Craig Finn fortsätter att skriva sina texter med tonårsblod. Passande nog håller han även just nu på och skriver manus till filmatiseringen av Chuck Klostermans självbiografiska uppväxtskildring ”Fargo Rock City”.

Intressant är också hur skivbolaget i marknadsföring av den här skivan inte lyfter fram någon recension utan ett Twitter-inlägg från november 2009 av författaren Bret Easton Ellis: ”Is this the greatest American band now? They just got me through a rough month”.

Jan Gradvall

Lady Antebellum
Titel: Need you now
Skivbolag: EMI
Betyg: 4

Vulkanstrandad i New York spenderade jag en kväll framför tv:n med att titta på Academy of Country Music Awards. Jag lärde mig mycket. 1. ACM är det överlägset mest påkostade musikevenemanget i amerikansk tv. 2. Cowboyhattar är ute, Atkins är inne. Alla samtida counryartister är extremt deffade. 3. Nashville har fortfarande de skickligaste låtskrivarproffsen.

En av countrygalans stora vinnare blev Lady Antebellum, en trio som nu ges ut i Sverige. Lady Antebellum fick priset för både årets låt och årets singel för ”Need you now”, det sublima titelspåret på deras andra album. Ännu starkare är balladen ”American honey”. Att avfärda musiken som slätstruken är att missa hela på poängen. Det är exakt det som modern radiocountry strävar efter att vara. Arrangemangen är rent av aerodynamiska.

Denna unga trio skriver själva men har ändå på alla låtar fått assistans med låtskrivandet av Nashville-rävar med decennier av erfarenhet i ryggen. Varför jobbar inga svenska artister och skivbolag på det sättet?

Jan Gradvall

Ola Magnell
Titel: Rolös
Skivbolag: National
Betyg: 4

Vilken svensk rockartist och singer-songwriter som albumdebuterade i mitten på 1970-talet sitter på den starkaste sångkatalogen? Fråga yngre artister som Tomas Anderson Wij och Lars Winnerbäck. De svarar inte Ulf Lundell. De svarar Ola Magnell.

Ola Magnells sånger skulle kunna användas i en masterclassutbildning för låtskrivare. På sitt första album på sju år visar han också sitt mästerskap. Varje låt är ett underverk av destillerade känslor och total behärskning av uttrycket. Det tar många, många månader av hårt arbete att lära sig beskriva så stora känslor med så små medel.

Ola Magnell beskriver även ett annat Sverige än sina kollegor. När framgångståget avgick på 1980-talet – ”Dörrarna stängs, tag plats” – blev han stående kvar på perrongen. Vad han i stället beskriver är Stockholm som det ser ut under viadukterna.

Jan Gradvall

Steve Mason
Titel: Boys outside
Skivbolag. Double Six/Playground
Betyg: 4

Inom rockmusiken likställs ofta trasighet i själen med trasighet i produktionen. Det fungerade för Neil Young, men alltför många skivor når bara upp till hälften av sin potential. Lyssna i stället på Nick Drake, ett av rockhistoriens sorgligaste livsöden. Hans tre album är i själva verket exempel på förstklassiga produktioner med erfarna producenter i dyra studior.

Steve Mason, en gång sångare i The Beta Bend (lyssna på moderna klassikern ”Dry the rain”), har lärt sig läxan från Nick Drake. Albumet ”Boys outside” handlar om hans kamp tillbaka efter en mörk tid med suicidtankar, antidepressiva mediciner och sex timmar långa sessioner hypnosterapi.

Men de storslagna arrangemangen och den bländande produktion, signerad brittiske ljudmästaren Richard X (Sugababes, M.I.A, Saint Etienne), för samtidigt tankarna till band som Talk Talk och, faktiskt, Peter Gabriels första soloalbum. Smärtsamt vackert.

Jan Gradvall