Sjukhusseriernas återkomst

Den 3 oktober börjar SVT visa ”Nurse Jackie”, en av flera nya amerikanska sjukhusserier. Krönika i Café, septembernumret.

Text: Jan Gradvall

Den kanadensiske medieteoretikern Marshall McLuhan (1911-1980) har blivit odödlig genom att mynta bevingade uttryck som ”the medium is the message” och ”the global village”, detta 30 år innan någon hade hört talas om internet.

Vad inte lika många känner till är att Marshall McLuhan även förklarade varför vi aldrig tröttnar på sjukhusserier.

Vid den stora inköps mässan LA Screenings i maj, där de amerikanska tv-bolagen presenterar den kommande säsongens nyheter, var trenden tydlig. Vad som kommer att gälla denna höst och vinter är – blod och bandage.

Inte mindre än fem kommande sjukhusserier avtäcktes vid mässan i Los Angeles. Alla startade med förhoppning om att fylla hålet efter ”Cityakuten”, vars sista avsnitt visades i svensk tv i juni under stor uppståndelse.

Att det fortfarande rullar långkörare som ”House” och ”Greys anatomy” betyder inte att marknaden är täckt, tvärtom. Efterfrågan på sjukhusserier övertstiger just nu utbudet.

Första gången jag själv på allvar fattade dragningskraften i sjukhuset som dramatisk miljö var när jag en sen kväll tidigare i somras promenerade hem genom Stockholm.

Det var en lugn vardagkväll. Barerna jag passerade var halvfulla. Folk satt med öl i händerna och pratade, påfallande många sneglade upp mot tv:n.

Men på de platta skärmarna, där det alltid brukar visas fotboll eller åtminstone sport, rullade i stället en repris av ”Scrubs”.

När den skruvade sjukhuskomedin ”Scrubs” dök upp på tre Norrmalm-barer i sträck började jag förstå att jag inte var ensam om att inte kunna sluta titta när människor står i vita eller gröna kläder framför operationsbord.

I Marshall McLuhans bok ”Understanding media” från 1964 – samma bok där han myntade ”the medium is the message” – studerar han hur tv-apparater används på sjukhus.

När läkarstudenter får följa en operation via en tv-monitor noterar McLuhan ett märkligt fenomen. Läkarstudenterna upplever det inte som de passivt följer operationen utan tvärtom aktivt deltar i den..

Den manipulerande och involverande effekt som tv-mediet har fick dem att känna som de själva höll i skalpellen.

Och samma sak gäller för oss vanliga tittare. Det finns även en involverande aspekt i sjukhusserier som gör att vi alltid rycks med i handlingen, oavsatt vad vi egentligen känner för karaktärerna.

Ingen sjukhusserie har utnyttjat detta lika skickligt som ”Cityakuten”. Inledningen till pilotavsnittet från 1984 ligger på YouTube och är fortfarande en oöverträffad uppvisning i adrenalin och känslomanipulation.

Efter fem minuter känner man som tittare att de här patienternas öde vilar ens egna händer. Och att läkare och sjuksköterskor i serien är de coolaste och sexigaste människorna på jorden.

Känslan från piloten till ”Cityakuten” genomsyrar även piloten av ”Nurse Jackie”, den mest lovade av höstens kommande sjukhusserier.

”Nurse Jackie” är något så ovanligt som en dramaserie i halvtimmesformat. Edie Falco från ”Sopranos” (och glömt inte hur bra hon dessförinnan var som fängelsevakt i ”Oz”) är magnifik som sjuksköterskan som jobbar hårdare än alla andra.

När man ser Edie Falco komma gående i sjukhuskorridoren man vill genast sterilisera sig själv i armvecket och utlämna sig till hennes öde.

(slut)

FYRA LÄKARSERIER SOM FÖRTJÄNAR ATT ÅTERUPPTÄCKAS

”M*A*S*H” (1972-1983)
Allt Killinggänget gjort från ”Fyra nyanser av brunt” och framåt har varit påverkat av det sista avsnitet av ”M*A*S*H”.

”Quincy M.E” (1976-1983)
Ritar man ett stamträd över läkarundersökningar i tv börjar ”CSI”-grenen här, När jag intervjaude ”Mad men”-skaparen Matthew Weiner berättade han att han sett samtliga ”Quincy”-avsnitt.

”Northern Exposure”(1990-1995)
En bitterljuv komediserie med en läkare i huvudrollen. DVD-utgåvan av säsong ett är inlindad i en söt liten täckjacka. Musikern Bon Iver tog sitt namn från en replik här. Visades i Sverige under titeln ”Livet i Alaska”.

”Green wing” (2004-2006)
Englands ”Scrubs”. Oförtjänt lite uppmärksammad i Sverige.