Krönika, Dagens Industri
Weekend 15 maj
Krönika
Jan Gradvall
Riddartecknet av Nordstjärneorden är en kunglig svensk orden så anrik att den för tankarna till den tid då det inte var modebloggen The Sartorialist utan Livrustkammaren som speglade gatumodet i Stockholm. Orden instiftades 1748 av Fredrik 1 och delas ut för förtjänstfulla insatser inom vetenskap, handel och kultur.
Vid en högtidlig ceremoni på Svenska Konsulatet i New York på onsdag så kommer Ulf Hjertonsson, Sveriges generalkonsul i New York, att hänga riddartecknet av Nordstjärneorden runt halsen på Scott Greenstein, president och programchef på Sirius XM Satellite Radio.
Att Scott Greenstein belönas med denna orden är även helt i linje med Fredrik I:s ursprungssyfte. Den svarta originalfärgen på Nordstjärneordens band (sedan 1975 är det bytt till svenskt blått) fick sin färg eftersom ”det swarta är thet okunskapens mörker stiernans stråålar will genomlysa”.
Och ingen annan utländsk medborgare har i modern tid gjort mer för att genomlysa okunskapens mörker om svensk kultur än Scott Greenstein från New Jersey.
Trots att han inte har några släktband till Sverige har Scott Greenstein, född 1959, ett så passionerat intresse för Sverige att han kan recitera hela andra versen utantill av ”Leva livet” med Gyllene Tider.
Per Gessle är en av de kulturpersonligheter som kommer att närvarande vid ceremonin på onsdag i New York. Sedan tre år tillbaka leder Per Gessle ”Nordic Rox”, ett tre timmar långt program enbart tillägnat svensk musik som varje vecka sänds ut till satellitkanalen Sirius XM:s nära 20 miljoner abonnenter.
”Scott höll på och jagade mig i ett år innan jag till slut träffade honom i New York”, säger Per Gessle. ”Jag blev direkt fascinerad av hans mentala bollsinne och smittsamma entusiasm. Och jag föll såklart som en fura när han reciterade andra versen till ’Leva livet’ för mig. På svenska!”
¨
När jag själv för första gången träffade Scott Greenstein visade han mig vilken låt han just hade spelat i sin iPod: det var ”Två av oss” med X-Models.
Scott Greenstein säger att han första gången han kom i kontakt med svensk kultur var när han jobbade i filmbranschen. Scott Greenstein var under 1990-talet en nyckelfigur i Hollywood och arbetade med ”Den engelske patienten”, ”Traffic” och ”Being John Malkovich”.
Under sina möten med svenskar såg han saker som vi svenskar tycker är så självklara att vi inte ens tänker på dem. ”Jag blev förbluffade över och rörd av att svenskar inte bara kunde engelska, utan var så öppna för och insatta i kultur från andra länder än sitt eget, inte minst den amerikanska som jag själv kommer ifrån.”
Men är det inte utmärkande för flera andra europeiska länder? ”Inte på samma sätt som Sverige”, säger Scott Greenstein. ”Sverige är den största exportören av populärmusik efter USA och England. Framgångarna för företag som H&M, IKEA, Sony Ericsson och Volvo i USA understryker också hur lätt amerikaner tar till sig produkter från Sverige. När jag sedan insåg hur mycket bra svensk kultur det finns som inte lyckas ta sig över Atlanten beslutade jag mig för att försöka hjälpa till.”
Förutom ”Nordic Rox” ordnade Scott Greenstein så att Jan Eliasson under sin tid i generalförsamlingen i FN fick uppträdda i timslånga direktsändningar i senatorn Bill Bradleys radioprogram om internationell politik och globalisering. Även handelsministern Ewa Björling har varit en återkommande gäst i det programmet. Generalkonsuln i New York, Ulf Hjertonsson, har själv även varit med i Martha Stewarts kanal och talat om gustavianska möbler och Josef Frank.
Scott Greenstein är i dag även engagerad i VisitSweden för främjande för amerikansk turism i Sverige. Och det första denne populärkulturens riddare frågar när han kommer till Sverige är: ”Any new exciting bands?”.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
UTSTÄLLNING
”Åter till verkligheten: Fotografi ur Moderna Museets samling”. Hur många fler pärlor finns gömda i museets mörka källare? Tänk om Moderna Museet även kunde öppna sitt arkiv för allmänheten?
ARTIKEL
”The last outlaw”, Rolling Stone. Ethan Hawkes porträtt av Kris Kristofferson fördjupar journalistkrisen ytterligare. Det är pinsamt när en skådespelare står för årets mest välskrivna intervju.
FILM
”Downloading Nancy”. Johan Renck gör allting svårt för sig med sin isande otäcka och nakna debutlångfilm. Men månader efter att man filmen stannar varenda scen kvar i huvudet.
+
BONUS NR 1:
Erik Hassle-effekten
Källgranskning har aldrig har varit kultur- ocn nöjesjournalistikens starkaste gren. Under de senaste månaderna har vi i svensk media kunna ta del av rapporterna om de internationella framgångarna för debutanten Erik Hassle.
Samtliga artiklar har varit vinklade på att Erik Hassle hyllats i självaste The Guardian, en uppgift som publicerats i dussintals dagstidningar och letat sig ända in i ”ABC-nytt” i TV.
Går man till källan upptäcker man dock att det aldrig stått en rad om Erik Hassle i papperstidningen The Guardian. Däremot har frilansskribenten Paul Lester i nätupplagan skrivit om Erik Hassle under en vinjett kallad ”Artist of the day”, en serie där 365 andra nya artister om året presenteras. Dagen efter skrev samma spalt om The Brian Jacket Letdown.
Skribenten i fråga, Paul Lester, är heller ingen av The Guardians ledande musikskribenter. I en annan artikel där The Guardians sex mest kända musikskribenter räknades upp var Paul Lesters namn inte nämnt.
En annan ny svensk artist som flera engelska tidningar just nu verkligen skriver om på riktigt är Tommy Sparks, bror till tv-profilen Rebecca De Ruvo. Skillnaden där att något skivbolag ännu inte skickat ut någon pressrelease som berättar att detta är något som svenska journalister bör skriva om.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Nådde välmåendefixeringen i media sin kulmen när en tidning förra veckan myntade begreppet ”att maxnjuta”? Jakten på ”total harmoni i livet” och ”att få ihop livspusslet” har blivit vår tids motsvarighet till på jakten på den heliga graal. Det kan bara sluta i besvikelse.
Det är därför lätt att känna sympati med Björn Dixgård i Mando Diao när han i en intervju i Vi i Vasastan säger: ”Att må bra är överskattat”.
Eller att bli nyfiken på One In Four, ett nytt engelskt livsstilsmagasin som riktar sig till de ”en av fyra” av befolkningen som statistiskt sätt någon gång i sitt liv kommer att drabbas av allvarliga problem med sin mentala hälsa.
Chefredaktören Mark Brown, 31, har själv diagnosen manodepressiv eller vad som nu kallas bipolärt syndrom. I en intervju i The Guardian säger Mark Brown att han beslutade sig för att starta en tidning han själv saknade: en tidning som faktiskt skildrar hur det konkret är att varje dag kämpa med depressioner.
One In Four är tryckt i fyrfärg och lika snyggt layoutad som andra livssilstidningar. Tidningen kommer ut en gång i kvartalet i England och distribueras gratis genom bibliotek och läkarmottagningar. Syften med One In Four är att försöka nå de som isolerar sig för att de inte orkar med må bra-hetsen i annan media.
Jan Gradvall