Ärliga grå ögonbryn
”Kobra” höjer tittarnas ögonbryn. Men vägrar trimma programledarens.”Kobra”, som får nypremiär 10 mars, fortsätter vara kongenial med sitt innehåll. Krönika i Café, februari 2009.
Krönika i Café
Text: Jan Gradvall
Nej, det gick inte så bra för Sverige i Peking i somras. Men den dagen det blir OS i tv-behåring kan Sverige ta revansch genom åtminstone två starka guldkandidater.
Elisabet Höglund kan redan nu ställa sig överst på prispallen. Vid invigsceremonin kommer stjärnan från ”Rapport” och ”Let’s dance” att få sina konkurrenter att darra genom att skymma två-tre mindre nationer med sitt episka nyhetsburr.
Sverige har även en mycket stark kandidat i ögonbrynsklassen.
Under åtta år med ”Kobra” har intresset inte bara riktats mot det ögonbrynshöjande innehållet utan mot programledarens egna ögonbryn.
”Kobra”, som får nypremiär 10 mars, har blivit känt för att vara det bästa klippta programmet i svensk television. Men ingen redigerare vågar uppenbarligen ge sig på Kristofer Lundströms ansiktsbehåring.
Kristofer Lundströms ögonbryn växte tidigt – vissa säger hösten 2001, andra våren 2002 – ihop till ett enda. De senaste säsongerna har hans megamixbryn dessutom expanderat i volym och form med en djärvhet som för tankarna till frijazz.
Inte ens om Storbritannien tävlar med båda bröderna Gallagher kommer de att kunna snuva Sverige på det här guldet.
Det skulle vara lätt att parodiera ”Kobra”.
Ett typiskt ”Kobra”-inslag handlar om en ung formmedveten konstnär som bor i en exotisk storstad, bär T-shirt med queermotiv och uttalar sig positivt om nätets möjligheter och kritiskt om globalisering. När kameran sveper över kontoret ser man alltid minst två Naomi Klein-volymer i bokhyllan.
Om artister som Manu Chao och rapparen M.I.A. inte hade funnits hade förmodligen ”Kobra” hittat på dem.
Det ryktas till och med att det faktiskt var ”Kobra”-redaktionen som uppfann genren baille funk.
Men, samtidigt, är allting som vågar ha en tydlig profil tacksamt att parodiera.
Att ”Kobra” blivit det mest långlivande kulturprogrammet på SVT i modern tid beror också på att det är det bästa.
Kulturprogram på TV – och ingen annan kanal i Sverige gör egenproducerade kulturreportage än SVT – var länge ökända för att vara de formmässigt minst nyskapande och intressanta.
Minns till exempel föregångaren” ”Nike” som mellan de olika programinslagen, vilka oavsett ämne alltid följde redigeringsmall 1A, nöjde sig med att klippa in stillbilder på gamla grekiska statyer.
Men ”Kobra” är alltid kongenial med sitt innehåll. Programmets egen grafik och vinjetter är alltid lika inspirerade exempel på modern form och modern konst som själva innehållet.
Hur viktigt trotjänaren ”Kobra” är för SVT just våren 2009 understryks av den gräsliga nya form som SVT smygintroducerade i fjol.
Vinjetterna mellan programmen på SVT ser i dag ut som läkemedelsannonser för nya må bra-piller. I bakgrunden hörs vagt klingande flygplansmuzak som låter snarlik den SAS använder.
Kulmen nåddes på julafton när julaftonsvärden Lasse Kronér presenterade programmen inifrån vad som såg ut som en lila chokladask. Som han själv diplomatiskt uttryckte det när han släpptes ut i friheten: ”Lila var inte mitt färgval.”
Tänk om SVT i stället vågat dra den nya kanalformen åt samma håll som ”Kobra”? Då hade man verkligen kunnat tala om modern public service. Statlig television som fått alla att höja på ögonbrynen.
(slut)