Grattis Umeå, stackars Uppsala

Den 9 december offentliggjordes vilka två städer som gick vidare i tävlingen om att bli Sveriges kulturhuvudstad 2014. Efter att ha skrivit om projektet i en artikelserie som publicerats i både Västerbottens-Kuriren och Upsala Nya Tidning skrev jag dagen efter denna kommentar i båda tidningarna.

Text: Jan Gradvall

Det är väldigt roligt för Umeå. Det är väldigt synd om Uppsala.

Det är det bestående intrycket efter gårdagens beslut om vilka som går vidare i kampen om att bli Europas kulturhuvudstad.

Att Umeå skulle gå vidare får anses som självklart. Staden har både den mest genomtänkta och välformulerade ansökan och, inte minst, den från EU-perspektiv mest exotiska och originella.

Men att juryn valde Lund framför Uppsala får en att befara att jurymedlemmarna – eller åtminstone den internationella delen av juryn som var i majoritet – tittat mer på Sverigekartan än på ansökningarna.

Uppsala ligger nära Stockholm som var kulturhuvudstad 1998. Det var Uppsalas stora nackdel. I övrigt var Uppsalas ansökan överlägsen Lund på nästan varje punkt.

Efter beslutet i går sade juryns ordförande Sir Robert Scott:

– Vi har fyra seriösa ansökningar från fyra seriösa städer, väldigt olika städer.

Det första intrycket man får av det uttalandet är att Sir Robert Scott inte kan ha läst igenom Gävles ansökan. Man kan säga väldigt mycket om den ansökan men inte att den var seriös.

Gävles kalkonansökan var dessutom 250 sidor lång. Sammanlagt blev dessa fyra ansökningar en diger lunta på drygt 700 sidor.

Det är mycket fakta att ta sig igenom, inte minst för så meriterade och därmed upptagna personer som suttit i juryn.

Till skillnad från de ansvariga i respektive ansökningsstad har denna fråga inte haft högsta prioritet i jurymedlemmarnas kalendrar under hösten.

För mig som journalist tog det fyra veckor att gå igenom rubbet. Inget utomstående vet hur lång tid de 13 ledamöterna i juryn ägnat åt detta, men de träffades bara i två dagar.

Lund flirtar väldigt mycket med EU och Europa i sin ansökan. Det är väldigt mycket utåtblickande, många svepande formuleringar, men väldigt lite konkret innehåll.

I min sammanfattande analys av de fyra ansökningarna tippade jag Umeå som vinnare och Gävle som förlorare. Så långt fick jag rätt.

Jag trodde även att kampen om silvermedaljen skulle stå mellan Sveriges två klassiska universitetsstäder, Lund och Uppsala.

Men att vinnaren i den kampen blev den stad som ägnar sig mer åt regionalpolitik än konkreta kultursatsningar är inget bra betyg åt kulturhuvudstadsprojektet som helhet.

Efter att reglerna ändrades år 2000, då man övergick från att ha en kulturhuvustad per till två eller flera, har detta EU-projekt handlat mer om politik än kultur.

Kanske är det också därför som de flesta vinnarna i slutänden haft så liten inverkan på Europas kulturliv.

Det är en stor utmaning för Umeå, som jag fortfarande tror vinner, att ändra på det.

(slut)