Så vem vinner 2014?
På uppdrag av Västerbottens-Kuriren, i samarbete med Upsala Nya Tidning, blev jag ombedd att recensera ansökningarna till de fyra svenska städer som konkurrerar om att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Artikelserien avslutades med denna sammanfattning som även publicerades i Sydsvenskan 24/11 2008.
Sammanfattning
Text: Jan Gradvall
Att bli utsedd till Kulturhuvudstad kan vara som en bal på slottet: något alldeles, alldeles underbart. Äntligen får man byta ut vardagstrasorna mot festskrud.
Det kanske bästa exemplet på ett lyckat kulturhuvudstadsår är Glasgow 1990. Glasgow lyckades använda sitt år till att byta image, från en industristad på dekis till en modern storstad med ett blomstrande kulturliv.
När jag gjorde ett reportage om Glasgow 1997 berättade man att antalet turister ökat med 140 procent efter kulturhuvudstadsåret.
”I stället för att enbart satsa på evenemang under själva året bestämde vi oss för att göra en bestående kultursatsning (total kostnad: 32 miljoner pund) som kunde ge ekon även efter kulturårets slut”, berättade Kenneth Walton på turistbyrån.
Ett exempel på det var byggandet av konstmuseet Gallery of Modern Art. Ett annat var den utställning med Glasgow-formgivaren Charles Rennie Macintosh (1868-1928) som efter premiären i Glasgow åkte runt på turné i resten av världen.
Att Glasgows kulturår fick sådan medial exponering internationellt berodde även på att man kunde surfa på en befintlig kulturvåg. Genom rockband som Primal Scream och Teenage Fanclub och filmer som ”Shallow grave” och ”Trainspotting” fanns ett naturligt kulturellt fokus på ”det nya Skottland”.
Om detta fokus inte finns i förväg är det betydligt svårare att få stor uppmärksammat för sitt kulturhuvudstadsår.
Hur många svenska artiklar har du läst om kulturlivet i Graz eller Patras? De var Europas kulturhuvudstäder 2003 respektive 2005. Eller har du ens hört talas om fjolårets kulturhuvudstadsår som hölls i Luxemburg och Sibiu?
Sibiu är ett bra exempel på den utmaning som väntar de fyra svenska kandidaterna till Kulturhuvudstadsåret 2014. För den genomsnittlige EU-invånaren är Gävle, Lund, Umeå och Uppsala ungefär lika svåra att pricka in på kartan som Sibiu. (Ja, jag fick också googla Sibiu. Stad i Rumänien. 170 000 invånare.)
Att värdskapet 2014 dessutom att delas med en stad i Lettland gör att den svenska arrangören måste ha ett exceptionellt starkt program för att överhuvudtaget märkas när det blir dags. Annars kan skon i glas bli liggande där på trappan, utan att någon prins plockar upp den.
Ingen av de fyra sökande har det exceptionellt starka programmet, men de som kommer närmast är Uppsala och Umeå.
Lund sjabblar bort hela sin egna historia med snömostemat ”Playground Europe”. Gävle jämför sig i sin hybrisansökan med Paris och siktar på att göra avtryck ”i hela världen”, som om inte Europa, eller ens Sverige, vore svårt nog. Fast det vore onekligen intressant att se hur världen skulle bevaka Gävles ”musikönskecafé i Bertil Perrolfs anda”. Kolla är det inte CNN:s helikoptrar som mullrar där borta?
Uppsala, med Sveriges äldsta universitet, kan komma att ligga helt rätt i tiden 2014. Efter en längre tids fixering på populärkultur, IT och modern media börjar världen nu återigen tala om bildning och klassisk kultur. Ordet kulturkonservatism börjar få en positiv laddning.
Men Uppsala borde ha utnyttjat den historiska tyngden ännu mer i sin ansökan. Uppsala har även nackdelen att ligga nära Stockholm som var kulturhuvudstad 1998.
Umeå, slutligen, har det svårslagbara argumentet att man skulle bli den nordligaste staden någonsin i Europa som får evenemanget.
Umeå är också den enda staden av de fyra som har ett kulturliv på gräsrotsnivå som det talas i resten av Sverige. Genom Norrlandsoperan, skateboardscenen och artister som Frida Hyvönen har Umeå något unikt att bygga vidare på.
Av de fyra ansökningarna är Umeås också den mest koncisa och välskrivna.
(slut)
Därför vinner Umeå
1. Ett smart utnyttjande av exotism. Att som tema utgå från samekalenders åtta årstider är genialt.
2. Det finns ett genuint lokalt kulturintresse. Umeå samlar redan procentuellt fler människor i studiecirklar och föreläsningar än någon annan stad i världen. 80 procent av stadens befolkning har besökt NorrlandsOperan.
3. Det avlägsna geografiska läget vänds till en fördel. Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.