Kulturhuvudstad Lund
På uppdrag av Västerbottens-Kuriren, i samarbete med Upsala Nya Tidning, blev jag ombedd att recensera ansökningarna till de fyra svenska städer som konkurrerar om att bli Europas kulturhuvudstad 2014: Gävle, Lund, Uppsala, Umeå. Texten om Lund publicerades även i Sydsvenskan 24/11 2008.
Lund
Text: Jan Gradvall
På pappret har Lund bästa tänkbara förutsättningar att bli en trovärdig kandidat till Europas kulturhuvudstad.
”De lärde i Lund” är ett begrepp. Närvaron av Nordens största universitet gör att kunskapen tycks inhuggen i sten. Panelen till institutionen ”Fråga Lund” tonar också upp sig likt ett Mount Rushmore i svensk bildningshistoria.
Man kan nästan se någon som i en Hitchcock-thriller håller sig fast i Jan-Öjvind Swahns episka kultursmustasch.
Men väldigt lite av denna bildningshistoria märks dock i Lunds ansökan. Det föreslagna årsprogrammet 2014 går under namnet ”Playground Europe”. Ansökan handlar väldigt mycket om Europa men väldigt lite om Lund.
Det känns som staden Lund varit så upptagen med att anpassa sig till EU:s direktiv om evenemanget, vars frågeformulär man närmast slaviskt underordnar sig i själva ansökan, att man glömt bort sin egen styrka. Eller åtminstone grovt underskattar den.
I stället för att lägga tonvikt på stadens historia och universitetet så talar Lund här om sin stad som en del av ”gränsregionen runt Öresund med 3,6 miljoner invånare”. Är det Lund som ansöker eller är det Köpenhamn?
Temat i Lunds ansökan är ”jakten på en femte frihet”. Tanken är att man ska komplettera EU:s fyra ekonomiskt inriktade friheter (människor, varor, tjänster, pengar) med ”ett mänskligt perspektiv”.
Lund vill använda sitt kulturhuvudstadsår till att uppmana alla EU-medborgare att själva jaga denna femte frihet. Find! Trace! Uncover! Change! Share! Och, ja, det är formulerat så även i den svenska översättningen av ansökan.
Därefter följer en lång passage med varianter på saker som förekommer i alla fyra städernas ansökningar: öppenhet, gränsöverskridande, mångfald och interaktivitet.
Konkreta förslag på hur detta ska uppnås lyser dock med sin frånvaro. Lund skriver: ”Att så lång tid i förväg utlova ett specifikt program med namngivna regissörer, konstnärer och verk är inget alternativ”.
Det är hedervärt jämfört med till exempel Gävle, som ogrundat utlovar besök av alla från James Cameron till Brian Eno, men det bidrar samtidigt till den vaghet som drar ned hela Lunds ansökan.
Bland de få konkreta förslagen finns bland annat projektet Wiki Holgersson, en symbios mellan Selma Lagerlöf och Wikipedia. ”Unga får själva resa runt och samla in vad de tycker är av intresse”.
Ett annat förslag är International Youth Summit där ”ungdomspolitiker och opinionsbildare i åldrarna 14-18 år” från Europa, Afrika och Mellanöstern ska föra en dialog kring ”interkulturell förståelse”. Någonstans här har Henrik Schyffert idén till en sketch.
Lund försöker på flera ställen i sin ansökan skapa kulturell anknytning genom att helt enkelt addera orden kultur och/eller konst till helt andra saker. Lund utlovar till exempel ”ett explosivt kulturfyrverkeri” och en ”betydande internationell kulturarena för hästkonst”.
Lunds ansökan präglas överlag av en besvärande dålig koll på vad som faktiskt händer i den egna staden. Vad det gäller populärkulturen nämner man tre artister som exempel: Cardigans (från Jönköping, bosatta i Malmö och New York), bob hund (från Stockholm, två av sex medlemmar har rötter i Skåne) och Timbuktu, den enda som har anknytning till just Lund.
Om Lund skickade in Timbuktus synnerligen välformulerade senaste album ”En high 5 & 1 falafel” i stället för den här livlösa pappersbunten skulle man haft betydligt större chans att få evenemanget.
(slut)
PLUS
”De många små scenernas stad” är ett smart koncept i linje med stadens förutsättningar.
MINUS
Formuleringar som ”Kriteriet är centralt inbyggt i konceptet” är typiska för den vagaste av alla ansökningar.