Kulturhuvudstad Umeå
På uppdrag av Västerbottens-Kuriren, i samarbete med Upsala Nya Tidning, blev jag ombedd att recensera ansökningarna till de fyra svenska städer som konkurrerar om att bli Europas kulturhuvudstad 2014: Gävle, Lund, Uppsala, Umeå. Texterna publicerades 20-22/11 2008.
Umeå
Text: Jan Gradvall
Ur ett internationellt perspektiv är det största som hänt Umeås kulturliv på 2000-talet att Rick Rubin, världens utan jämförelse störste skivproducent, valt att spela in två album med The (International) Noise Conspiracy.
Att skäggurun Rick Rubin, som jobbat med Metallica, Dixie Chicks och Johnny Cash, tackar nej till lukrativa superstjärnor för att i stället jobba med Dennis Lyxzéns band vittnar om att Umeås alternativa musikscen fortfarande har världsrykte.
Världen glömmer inte Refused, ett band som satte Umeå på världskartan genom att stå för mycket mer än musik.
Att inte spinna vidare på Umeås alternativa musikscener i en ansökan om att bli Europas kulturhuvudstad vore därför ett stort misstag. Detta har inte undgått Umeå men man utnyttjar det inte fullt ut.
Det står inget om punkscenen i ansökan men The (International) Noise Conspiracy är åtminstone med på bild. Umeå utlovar i sin ansökan även en ny skateboardpark innan 2014. Skateboardkulturen och punkscenen har alltid varit nära sammanflätade.
Mer oroväckande är att Umeå i sin ansökan samtidigt blandar ihop idrott och kultur och skriver att man kommer att satsa lika mycket på bägge.
70 procent av budgeten ska användas för ”kulturprogram och utvecklingsprojekt inom kultur- och idrottsområdet”. Men vad har ett byggande av ett badpalats med kultur att göra? Eller finns en klordoftande subkultur i Västerbotten med Speedo-klädda avantgardeartister som världen ännu inte hört talas om?
Idrottsrörelsen i Sverige får redan hundratals miljoner varje år, exempelvis via Svenska Spel AB. Alla pengar under ett Kulturhuvudstadsår borde därför oavkortat gå till rena kultursatsningar, en skateboardpark undantaget.
Umeås ansökan är i övrigt den mest genomtänkta och genomförbara av de fyra städer som konkurrerar om att bli Europas Kulturhuvudstad 2014.
Det allra starkaste argumentet bränner man också av direkt: ”Umeå kan bli nordligaste europeiska kulturhuvudstaden någonsin inom EU”.
Umeå placerar sig även längre norrut på kartan genom att betona att lägga stor tonvikt på samekulturen i sin ansökan.
Umeå skriver att man är en del av Sápmi, det sameland som sträcker sig över hela Nordkalotten, från Idre i Dalarna till ryska Kolahalvön, på en yta som är fem gånger så stor som Frankrike.
Den sortens exotism gör att kulturhuvudstadsåret verkligen har en chans att få uppmärksamhet i hela Europa. Och till och med resten av världen.
Det kan visserligen diskuteras hur mycket egentligen just Umeå förknippas med samefrågan. Men det är onekligen ett genidrag att skriva att kulturprogrammet för 2014 är inspirerat av samekalenderns åtta årstider.
Umeå är också den enda av de ansökande städerna som på ett övertygande sätt får det att framstå som stadens invånare både står bakom evenemanget och skulle delta i det.
Umeå visar upp siffror om att ingen annan stad i världen samlar ”så många människor i förhållande till sin befolkning i studecirklar, föreläsningar och kulturarrangemang”. 80 procent av stadens befolkning har besökt NorrlandsOperan.
I ansökan skriver Umeå mycket om ett något vagt koncept kallat ”Open Source”. Däremot bygger man märkligt nog inte alls vidare på den redan befintliga succén med festivalen Umeå Open.
Det är också underligt att Umeå inte manifesterar att Västerbotten är berättarnas län i Sverige på något annat sätt än att anordna en liten novelltävling. Att kanalisera den kraft från som gått i arv från Sara Lidman till David Sandström skulle verkliga kunna lysa upp ett kulturhuvudstadsår.
(slut)
PLUS
NorrlandsOperan. Inte bara en operascen utan en knutpunkt, ett konstgalleri och en kulturell mötesplats.
MINUS
Allt tal om ”aktivt medskapande från våra medborgare” är sådant som riskerar att låta bättre på pappret än i verkligheten.