Kulturhuvudstad Uppsala
På uppdrag av Västerbottens-Kuriren, i samarbete med Upsala Nya Tidning, blev jag ombedd att recensera ansökningarna till de fyra svenska städer som konkurrerar om att bli Europas kulturhuvudstad 2014: Gävle, Lund, Uppsala, Umeå. Texterna publicerades 20-22/11 2008.
Uppsala
Text: Jan Gradvall
”När Columbus seglade över Atlanten hade vårt universitet redan 15 år på nacken.” Uppsala spelar ut sitt trumfkort direkt. Ingen annan stad som ansöker om att bli Europas kulturhuvudstad 2014 har en lika stor historisk och kulturell tyngd bakom sin ansökan.
Självklart är det därför också denna historia som Uppsala borde bygga vidare på, men Uppsala gör det bara delvis. Vad som verkar ha styrt ansökan är, precis som de andra tre konkurrerande städerna, konsensus vid ett mötesbord snarare än en enskild persons kreativa vision.
Uppsalas tema är metamorfos, förvandling. Uppsala skriver att lärdomsstaden Uppsala har förvandlats till kunskapsstaden. ”Det är ett byte av skepnad. Kunskapsbegreppet har vidgats. Kunskap är ett ’inklusivt’ begrepp som ersätter lärdomsinstitutionens exklusivt.”
Men i samma stund som Uppsala lyfter fram detta byte av skepnad kompromissar man också bort sin främsta styrka. Alla städer i Sverige talar just nu om kunskapssamhället, ett begrepp som är väldigt ihåligt när man knackar på det. Men Uppsala (och Lund) kan slå näven i katedern och tala om okrossbara begrepp som lärdom och bildning.
Journalisten och Uppsalabon Ulrika Knutson sätter fingret på dilemmat när hon i en fristående text i ansökningshandlingen konstaterar: ”att Uppsala ligger i historisk slagskugga är ett faktum. Detta har ibland upplevts som betungande, men är paradoxalt en inte fullt utnyttjad resurs i staden!”
För varför, varför, varför ska just Uppsala satsa på en rad mångkulturella musikfestivaler? Ursäkta, men vad har reggae med Uppsala att göra? Varför ska just Uppsala satsa på Club Europa där man lyfter fram klubbartister och klubbar från andra europeiska städer?
Likaså är satsningen ”Från runsten till sms” naiv på gränsen till infantil. Förutom att Uppsalabor ska ges utrymme till att blogga om sina upplevelser och på så sätt dela upplevelserna ”med resten av världen” så bjuder man in ”människor från hela Europa att blogga om vardagen och kulturen hemma hos sig”. Fråga ett: Pågår inte detta redan nu? Fråga två: Vad är oddsen på att dessa bloggar skulle kunna tränga igenom informationsöverflödet på nätet?
Något som däremot har stor chans att verkligen göra avtryck på omvärlden är att Uppsala som enda ansökande stad slår fast att år 2014 är ”ett märkesår”: ett tillfälle att fira den svenska fredens 200-årsjubileum. Genom att koppla årtalen 1814-1914-2014 har Uppsala möjlighet att göra en unik manifestation.
Satsningen på ”Fredskultur – året runt” är det mest övertygande i Uppsalas ansökan. Uppsala räknar upp tre fredspristagare med rötter i Uppsala: Nathan Söderblom, Alva Myrdal och Dag Hammarskjöld vars födelsedag 29 juli skulle kunna bli en kulmen under kulturhuvudstadsåret.
Minns när Kofi Annan höll sitt berömda Dag Hammarskjöld-tal i Uppsala september 2001.
Men i stället för att lägga allt fokus på Dag Hammarskjöld – en på många sätt modern och unik människa som hade ett lika brinnande intresse för kulturfrågor som för fredsfrågor – så kompromissar Uppsala igen.
Uppsala tänker nämligen även kalla in den vid det här laget väldigt uttröttade Carl von Linné och låta honom springa ett ännu ett ärevarv. Jo, Linné verkade vid Uppsala universitet. Men hade det inte varit smartare att efter det extremt uppmärksammande 200-årsjubileet i fjol låta Linné sitta på bänken denna gång?
En annan smart satsning, som gör Uppsalas ansökning till den mest övertygande vid sidan av Umeås, är att lyfta fram Ingmar Bergmans ”Fanny & Alexander” som en Uppsala-film. Alla städer satsar på film, men om Uppsala behåller fokus vid just den filmen, Sveriges genom tidernas kanske bästa, har man chans att göra något unikt.
(slut)
PLUS
Universitetets bibliotek – Carolina Rediviva – har unika samlingar med t.ex Silverbiblen Codex Argenteus från 500-talet. Två ord: Dan Brown.
MINUS
Det är staden Uppsala som är unik Varför då även fokusera på de 50 000 som bor utanför staden med satsningen ”landsbygd i förvandling