Prokrastinera mera

Jag borde lagt upp den här texten på nätet för tio dagar sen. Men jag sköt upp det i det längsta. Krönika i DI Weekend, 10/10 2008.

Weekend 10 oktober

Krönika

Jan Gradvall

I det längsta försökte jag skjuta upp arbetet med att skriva den här krönikan. Det finns faktiskt en psykologisk förklaring till varför.

Uttrycket att prokrastinera, en översättning av engelskans procrastinate, finns ännu inte i Svenska Akademiens ordlista, men det finns på Wikipedia. ”Prokrastinering innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift.”

På samma ställe står det att prokrastinering är normalt till en viss grad, men att det kan leda till stress, skuldkänslor och produktionsbortfall. Något som i mitt fall tyvärr stämmer på alla tre punkterna.

Nästa år kommer den kanadensiska professorn Piers Steel med boken ”The Procrastination Equation”. Enligt Wall Street Journal, som intervjuat professorn, avslöjas det i boken att prokrastinering varje år leder till intäktsfall på miljardbelopp i fråga om förlorad tid och produktivitet.

Men vem förmår utnyttja varje timme maximalt effektivt under sin arbetsdag? Och är det ens önskvärt att göra det?

En annan nordamerikansk professor, John Perry på Stanford, har skapat en hemsida som han kallar ”Structured procrastination”. I den essä som öppnar hemsidan skriver John Perry att han tänkt skriva denna essä i månader, men att det bara inte blev av.

Att det ändå till slut blev av beror på att han skrev texten för att undvika andra viktigare saker han borde gjort i stället. Och med den insikten definierar filosofiprofessor Perry vad han kallar strukturerad prokrastinering.

Prokrastinering är inte samma sak som lathet, även om det är närbesläktat. När jag prokrastinerat inför den här krönikan har jag inte legat på rygg i soffan och tittat i taket (ok, bara en liten stund) utan suttit kvar vid datorn och slutfört andra för tillfället mindre brådskande uppgifter.

Plötsligt fick jag tid att både fixa alla bankärenden via Telebank, göra research till en annan artikel, beställa Philip Glass-boxen på Amazon och till och med hitta idén till nästa DI Weekend-krönika. Allt detta för att slippa göra något annat.

Och det är precis så som John Perry menar att man ska utnyttja sin hopplösa tendens att alltid prokrastinera. Genom att prokrastinera strukturerat kan man få massor av saker gjort genom att inte göra det man egentligen borde ha gjort. En utveckling av vad Bodil Jönsson kallar för ställtid, men en mer manipulativ sådan.

För nästa steg är naturligtvis att också försöka lura sig själv. Tänk om jag i stället varit övertygad om att bankärenden hade varit prioritet nummer ett för mig i dag? Då hade jag förmodligen snabbare börjat skriva på den här krönikan för att slippa det.

Det vanligaste rådet i dag till den som känner sig stressad är att försöka minimera antalet väntande arbetsuppgifter. John Perry menar att detta råd är förödande för en kronisk prokrastinerare. Det är genom att ha mycket att göra som vi också får så mycket gjort.

Ett av de bästa analyserna jag hört om arbetsplatser lyder: ”If you want something done, ask a busy person to do it”. Ett uttalande som jag, när jag nu googlar det, visar sig komma från komedidrottningen Lucille Ball.

Men visst är det sant. Om du vill få något uträttat, ge det till det en upptagen person. Och försök sedan lura i samma person att det egentligen finns andra viktigare uppgifter att uträtta just i dag.

(slut)