Skivrecensioner, DI Weekend

Dungen
Titel: 4
Skivbolag: Subliminal Sounds
Betyg: 4

Vad innebär egentligen ordet genombrott? Om man menar ett genombrott i ett artistisk bemärkelse kan man just nu bevittna Dungens dito genom att surfa in på svt.se/psl och se när Dungen framför nya låten ”Ingenting är sig likt”.

Dungen är namnet på både bandledaren Gustav Ejstes själv och hans band. I denna musikvideo för SVT sitter han ensam och sjunger vid ett piano. Och det är så förstummade vackert man börjar tänka på både Jan Johansson och Stina Nordenstam

Pianot är gammalt med locket uppfällt. Mitt i låten förtätar Gustav Ejstes stämningen ytterligare genom att plötsligt luta sig fram och dra med fingrarna över pianosträngarna. Och det är precis där, när klockan visar 1.58 filmklippet, som han visar sin plats som en av de allra största inom svensk musik i dag. En artist som inte lyssnar på något annat än sin egen intuition.

På sina tre föregående album har Dungen förtrollat amerikanska rockkritiker med sin fusion och av psykedelia och trolsk svensk folkmusik. Som en John Bauer med en Marshall-förstärkare.

Men fjärde albumet, ”4”, är något helt annat. Gustav Ejstes byter huvudinstrument från gitarr till piano och för upp, eller snarare tar ned, musiken till ett drömlikt tillstånd. Om Elsa Beskow bytt målarpenseln mot piano, och käkat sina konstiga svampar i stället för att måla av dem, kunde de ha låtit så här.

Jan Gradvall

TV On The Radio
Titel: Dear science
Skivbolag:
Betyg: 4

Under några år runt millennieskiftet var Brooklyn-stadsdelen Williamsburg Amerikas motsvarighet till vad Berlin är i Europa. Det är därför logiskt att det ledande bandet från Williamsburgs dåvarande konstnärsscen, TV On The Radio, låter precis som om David Bowie rest tillbaka till Hansa-studion i Berlin och gjort en uppföljare till ”Lodger”, den avslutande och funkinfluerade delen i hans Berlin-trilogi.

Två av fem medlemmar i TV On The Radio var själva bildkonstnärer innan de började spela. Efter två experimentella album, där de hittat sin identitet genom att tänja på ljudmässiga gränser, har TV On The Radio på album nummer tre komprimerat allt detta till vad som nästan låter som ett rakt popalbum.

Ibland låter det som året är 1999 och Peter Gabriel just har klivit in på då nyöppnade Broadway Diner i Williamsburg och beställt något vegetariskt. Ibland låter det som Prince skickat in arbetsprover till Sonic Youth. Men allra mest låter det som David Bowie står och väntar på Brian Eno vid Bahnhof Zoo.

Jan Gradvall

Hello Saferide
Titel: More modern short stories from Hello Saferide
Skivbolag: Razzia
Betyg: 4

Ulf Lundell började med att skriva texter på engelska. Tänk om han fortsatt göra det? Minns även Imperiets och Wilmer X:s inspelningar med engelska texter. På engelska blev de helt andra band. Det mest unika försvann.

Annika Norlin är en av få, kanske till och med den enda, svenska musiker som skriver lika bra texter på engelska som på svenska. Nya låten ”Anna” borde till och med imponera på Randy Newman.

Ändå kan jag inte lyssna på den här nya skivan med Hello Saferide, Annika Norlins engelska alter ego, utan att tänka på hennes uttalande i nya numret av Sonic där hon säger att den svenskspråkiga skiva hon gjorde i fjol under namnet Säkert! kanske var en engångsgrej.

Säkert! var 2007 års i särklass bästa svenska album. En blivande svensk klassiker. ”More modern short stories from Hello Saferide” är ett väldigt bra popalbum. Men ett av många väldigt bra popalbum 2008.

Jan Gradvall

Rosie Thomas, Christian Kjellvander med flera
Titel: Mission Hall Sessions
Skivbolag: Bad Taste Records
Betyg: 4

Det behöver inte nödvändigtvis vara artisten som sätter störst prägel på en skiva. Det kan lika gärna vara musikerna. Eller producenten. Eller studion. Eller till och med själv byggnaden.

På den skånska landsbygden finns en gammal missionskyrka som byggts om till inspelningsstudio. Genom att fylla denna ”mission hall” med vintageutrustning från 70-talet och 80-talet har producenten och teknikern Carl Granberg skapat ett sound som går igen i alla artister han spelat in under de senaste fyra åren.

På samlingsskivan ”Mission Hall Sessions” förenas amerikaner som Rosie Thomas, Dennis Witmer och Chris Mills med lika begåvade svenskar och danskar i skira countryhymner som suddar ut skillnaderna mellan amerikansk och skånsk mylla och rotmusik.

Jan Gradvall

+

Veckans 3 MP3

Geraint Watkins, ”History”
Barry White inträngd i hörnet på en engelsk pub. Gråhårig disco från ett superbt album, ”In a bad mood”, som spelades in parallellt med Nick Lowes ”At my age”.

Big Star, ”Watch the sunrise”
De bästa fynden kan man ibland göra i sitt eget iTunes-bibliotek. En av musikhistoriens finaste låtar, helt i klass med de mer kända ”Thirteen” och ”September gurls”.

Anna Ternheim, ”What have I done”
Stolt akustisk version av en suverän låt från hennes kommande album. Kan ses på YouTube eller laddads ned gratis från hennes hemsida.