Krönika, Dagens Industri
Weekend 23 maj
Krönika
Jag googlar Amanda Jenssen. Det finns många skäl till att göra det dessa dagar.
Amanda Jenssens debutalbum är inte bara det mest säljande i Sverige just nu. Enligt statistik från iTunes säljer albumet så bra att det till och med är det tredje mest sålda i Europa. Ett tag låg även skivans samtliga spår på iTunes Topp 100-lista för mest sålda enskilda låtar.
I samma stund som man skriver in namnet Amanda Jenssen i sökrutan på Google upptäcker man även ett nätverk av Amanda-fans som är organiserade och aktiva på ett sätt som inte liknar något annat i svensk pophistoria.
Så kallade fanklubbar har alltid funnits i popmusiken. Särskilt på 1950-talet och 1960-talet var fanklubbar en viktig del av popbranschen.
Men skillnaden i fallet Amanda Jenssen är att fansen inte är samlade på en plats. I stället har de genom nätet skapat ett utspritt kontaktnät som vuxit fram helt organiskt.
Till skillnad från tidigare ”Idol”-idoler som Darin är det heller inte tonårsfans som är de mest aktiva. Många av de som skriver dagliga inlägg om Amanda är över 30 år, en av de mest tongivande har fyllt 53.
Ett första tecken på Amanda-fansens inflytande var när de inför ”Idol”-finalen uppmanade alla som gillade Amanda att INTE rösta på henne. De hade lärt sig hemläxan från tidigare ”Idol”-tävlingar. De visste att vinnaren fyras av som en nyårsraket och lika snabbt sjunker till marken.
Ett annat tecken på den febrila nätaktivitet som råder bland Amanda-fansen är att benämningarna Amandafeber och Jenssenfeber använts så mycket att de till slut även fått ett medicinskt namn: Morbus Amandophilus Chronicum.
Samma namn har nu tryckts på en väldigt snygg T-shirt. Men varken sloganen eller T-shirten kommer från skivbolaget utan från fansen på nätet. T-shirten har också gjorts helt utan vinstintresse. Sjukdomsinsikten, som förkortas M.A.C, används mer som en intern blinkning.
När jag spårade upphovet till T-shirten kom jag till Sara Stylbäck, 33 år, som till vardags jobbar på SVT-Sport, text-tv och webb. ”Sista jag blev drabbad av musik på det här sättet var det REM och grunge, tidigt nittiotal”, säger Sara. ”Det är häpnadsväckande att bete sig som en tonåring igen, men ganska härligt när man väl sluta kämpa emot.”
Idén att göra en T-shirt fick hon i en diskussion på Allt om TV, ett forum för TV-nördar där en av diskussionstrådarna i vintras i stället övergick till att handla om Amanda. Därefter presenterades idén på Fanglobe, ett annat nätforum, där alla uppmanades att skicka in förslag på hur logotypen skulle se ut.
Själva uttrycket Morbus Amandophilus Chronicum hade de i sin tur hittat på bloggen Krooks Kommentarer, en blogg driven av Roger Krook, 53, som egentligen är skribent, föreläsare och konsult, men som på vägen även blivit ”Amanda-evangelist” som han själv kallar det.
Roger Krook skriver i ett mail: ”Jag valde inte Amanda. Amanda valde mig och kanske räddade det mitt liv (eller åtminstone mitt goda humör) att hon gjorde det. Rent statistiskt är det väl ganska osannolikt att en 19-årig tjej i en talangjakt ska se ut och låta som den swingsångerska jag behövde just då.”
Det hippa och moderna uttryck för Amandafeber som Roger Krook myntade i sin blogg visar sig komma från en betydligt äldre källa. ”Sjukdomskonceptet fick jag från Malte Lindeman”, berättar Roger Krook. ”Lyssnade på ’lindemän’ ger ett visst tillstånd som psykiatrikern Moltas beskriver det i LP-boxen ’Lindeman håller låda’.”
Inte ens Lindeman själv hade kunnat hitta på en sådan historia.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
HYRFILM
”Before the devil knows you’re dead”. Så här bra thriller dyker det bara upp en eller två om året. Regissören Sidney Lumet, 83, borde blivit Oscarnominerad för denna oförutsägbara bankrånarhistoria.
BOK
Plura Jonsson, ”Resa genom ensamheten” (Norstedts). När läste man senast en bok med ett språk som var så flödande och självklart? Man blir nästan förbannad på att skrivande kan framstå som så här lätt.
BLOGG
”Emilie of Oskarshamn”. Amanda Jenssen förlöser även en ny generation skribenter. Om låten ”Maple Trees” skriver Emilie Kilström: ”Om du kan hitta en bättre hyllning till våren ring 1-800-DU-HAR-FEL”.
+
KORTIS:
Trettio år efter Ebba Grön skivdebuterade är det fortfarande inget svenskt rockband som kommit närhetens av gruppens kraft, energi och utspel.
Ett tecken på att Ebba Gröns musik inte åldras är att deras fans både blir äldre och yngre. Evigt aktuella låtar som ”Vad ska du bli” återupptäcks av varje ny kull med 16-åringar.
Med tanke på Ebba Gröns inflytande är det därför märkligt att en biografi över tidernas bästa rockband fortfarande lyser med sin frånvaro i bokhyllorna.
Men ett embryo till en sådan biografi finns i den Ebba Grön-box, ”Boxen” (Bonnier Amigo), som denna vecka släpps i förbättrad nyutgåva.Förutom att ”Boxen” innehåller gruppens samtliga inspelningar innehåller den också en booklet med en historik av journalisten Tore S Börjesson som är den bästa text jag läst om Ebba Grön. Tore S Börjesson är också den enda som intervjuat alla medlemmarna.
Nyutgåvan av ”Boxen” har också kompletterats med en DVD med filmen ”Ebba The Movie”. När filmen gjordes var titeln en pastisch på ”ABBA The Movie”. Snart kommer en pastisch på pastischen när Jane Magnussons och Karin af Klintbergs film om Ebbe Carlsson får premiär, ”Ebbe The Movie”.
Jan Gradvall