Krönika, Dagens Industri

Weekend 14 mars

Krönika

Jan Gradvall

Jag sitter på ett Starbucks-fik i Chicago och öppnar den senaste boken som Oprah Winfrey valt ut till sin bokklubb. Jag är inte ensam. Runt den öppna brasa som finns på Starbucks i Old Town, Chicagos motsvarighet till Greenwich Village, räknar jag till tre andra som håller i samma bok.

Oprah Winfrey är en av Amerikas mäktigaste personer, men ingenstans är hon så stor som i sin hemstad Chicago. Medan nästan alla andra Chicagobor som lyckas i underhållningsindustrin flyttar till Los Angeles eller New York, har Oprah Winfrey envist behållit sin älskade hemstad som basen för hela sitt imperium.

Oprah Winfrey, 54, är i dag Amerikas enda kvinnliga dollarmiljardär. Hon har gett tusentals människor arbete i Chicago och är inblandad i ett oräkneligt antal välgörenhetsorganisationer. Ingen i Chicago har ett ont ord att säga om henne. Som en vit servitör sammanfattar det: ”She’s been great for this city”. Om någon kan ta Barack Obama, också från Chicago, hela vägen till Vita huset är det Oprah.

Trots att ingen längre kan underskatta Oprah Winfrey har den senaste boken hon valt ut till sin bokklubb blivit en framgång som överträffas allas förväntningar. Sedan Oprah Winfrey startade sin bokklubb 1996 har hon valt ut 61 böcker. Alla har blivit bästsäljare. När bokklubben 2002 lades på is under nästan ett år sörjde den amerikanska bokkbranschen.

Men ingen av de Oprah-välsignade böckerna har sålt så snabbt som ”A new earth” av Eckhart Tolle. Efter att Oprah meddelade sitt val 30 januari har boken sålt över 3,5 miljoner exemplar i USA.

Anmärkningsvärt nog är det inte heller någon ny bok. Tyskfödde Eckhart Tolle skrev boken 2005, men Oprah Winfrey, som själv styr alla val och vägrar följa någon tidplan, råkade läsa den först nu. Även bokens innehåll är nytt för bokklubben. Tidigare har hon haft som regel att enbart välja romaner eller memoarer, men ”A new earth” är ingetdera utan en slags själslig självhjälpsbok om att inte låta sig styras av sitt ego.

I en intervju i USA Today säger Oprah Winfrey: ”När jag läste boken tänkte jag först, ’Jättesynd att jag inte kan välja ut den till bokklubben’. Men sedan kom jag på: ’Varför kan jag inte göra det?’ Det är ju min bokklubb. Och jag kan välja precis vad jag vill. Duh!”

Innan Oprah Winfrey blev TV-programledare drömde hon om att bli lärare. Med ”A new earth” har hon beslutat sig för att återuppliva den drömmen genom att starta seminarier på nätet. Eller ”webinars” som hon själv kallar dem.

Tillsammans med författaren Eckhart Tolle har Oprah Winfrey startat öppna lektioner på nätet för dem som vill fördjupa sig i de frågor som boken tar upp. Dessa streamade webinars, som startade förrförra måndagen, pågår varje måndagkväll under tio veckor och är helt gratis.

För att registrera sig går man bara till oprah.com/anewearth. Man måste även registrera sig i bokklubben och installera en speciella mediespelare. Svindlande 700 000 har hittills anmält sig till kursen vilket ger en helt ny innebörd till ordet studieförbund. För att inte tala om vad det gör med begreppet folkuniversitet.

Ingen i USA säger emot Oprah när hon kallar konceptet för ”groundbreaking”. Själv säger hon till USA Today att hon tycker att Internet är ett perfekt medium för att förmedla den omedelbarhet som är en del av Eckhart Tolles budskap i boken. I övrigt hoppas hon bara på att det blir en framgångsrik kurs men inte så framgångsrik att ”we blow out the Internet”.

+

GRADVALLS VAL

HYRFILM

”Michael Clayton”. Närmaste klaustrofobisk tät thriller som aldrig underskattar tittaren. Strålande skådespelarinsatser rätt igenom, inte minst från Sidney Pollack i en biroll. Finns i butikerna på onsdag.

ARTIKEL

”Free!” av Chris Anderson. Ett försök att följa upp succén med ”The Long Tail”, men denna tes om att allt som hamnar på nätet blir gratis är betydligt tunnare. Ändå värd att läsa på Wired.com för att hänga med i debatten.

BIO

”Into the wild”, biopremiär i dag. Jon Krakauers bokförlaga är visserligen överlägsen, men Sean Penn brinner verkligen för historien. Jack Londons skri från vildmarken ekar överallt i samtiden.

+

BONUS NR 1:

Att säga att man ska göra något är inte detsamma som att göra det. I uttagningarna till SVT:s inte så lite självgoda program ”TV-stjärnan” upprepades det gång på gång hur viktigt det var för SVT att få invandrarungdomar att hitta till kanalen.

Parallellt med detta lät SVT sina främsta talanger på området försvinna till Kanal 5. Sent måndag kväll är det premiär för nya humorserien ”Lilla Al-Fadji & Co” som fått bästa tänkbara sändningstid efter nypremiären på nya omgången av Filip & Fredriks ”100 höjdare!!!”.

”Lilla Al-Fadji & Co” utstrålar precis den attityd och det mod som SVT är i skriande behov av. En svensk motsvarighet till ”Dave Chappelle Show”, lika brutalt rolig och lika fullständigt obekymrad om att vara politiskt korrekt.

Felipe ”Fille” Leiva Wenger och Fredrik ”Big Fred” Eddari har gjort en humorserie i sex delar om Lilla Al-Fadji som ger sig i väg för att leta efter sin frånvarande pappa som finns i Norrland någonstans. Eller snarare de pengar som han tror att hans pappa har.

Tillsammans med sin kollega Abu Hassan hoppar Al-Fadji i en vit Merca och kör till Malmö där de tror att detta Norrland måste ligga. Som resesällskap har den gul undulat som heter Mujahedin.

Huvudrollsinnehavarna är kända som rappare. Fille är ena halvan av hiphopduon Ison & Fille och Big Fred var något av huvudperson i Fredrik Strages reportagebok om svensk hiphop, ”Mikrofonkåt”. I biroller i serien syns bland andra Daniel Boyacioglu och Mange Schmidt.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2.

”Jimmy Kimmel Live” är en amerikansk pratshow som i USA sänds vid midnatt. Jimmy Kimmel har i flera år haft en liten, trogen tittarskara, men har aldrig varit i närheten av samma berömmelse eller status som till exempel Conan O’Brien.

Inte förrän nu. Allt ändrades när Jimmy Kimmel för några veckor sedan bjöd in sin flickvän, komikern Sarah Silverman, som gäst i programmet. Eftersom det var Kimmels födelsedag hade Silverman med sig en film i present.

Vad som sedan sändes ut i TV – och sedan spridit sig till hittills över fem miljoner via nätet – var en hemgjord med rockvideo som Silverman gjort med titeln ”I’m fucking with Matt Damon”.

Till eget komp på gitarr avslöjar Sarah Silverman vad hon egentligen gör när pojkvännen Jimmy Kimmel inte är hemma. Matt Damon är också själv med i videon. Med stora problem att hålla sig för skratt fyller han i refrängen: ”She’s fucking with Matt Damon”.

Eftersom man inte får säga ”fuck” på kanalen ABC piper det oavbrutet i videon.

Att den kroniskt provocerande Sarah Silverman, vars egna show just nu visas på SVT, valde ut just Matt Damon är i sin tur en parafras på ett skämt som Jimmy Kimmel kört i många år. I slutet av showen, när tiden håller på att rinna ut, säger han: ”Sorry, vi har dragit över tiden, vi måste ställa vår nästa gäst, Matt Damon”.

Men historien är inte slut där. En dryg vecka efter Sarah Silvermans ”kupp” presenterade Jimmy Kimmel sin ”hämnd” och visade sin svarsfilm, ”I’m fucking Ben Affleck”.

Förutom att Jimmy Kimmel lyckats övertala Ben Affleck att gästspela som hans partner utvecklas denna rockvideo till en parodi på ”We are the world”, med en osannolik uppsamling kändisar. I kören syns alla från skådespelarena Cameron Diaz, Robin Williams och Don Cheadle till musikerna Huey Lewis och Perry Farrell. Alla står där och sjunger: ”He’s fucking Ben Affleck”.

Plus att Brad Pitt dyker upp i början på filmen som pizzabud. Och att Harrison Ford flirtar med Jimmy Kimmel på slutet.

Dessa två filmsnuttar med Matt Damon och Ben Affleck (som själva är så nära vänner att det för tio år sedan gick gayrykten om dem) har nått fler tittare än de flesta biofilmer gör numera. Och nu har även andra börjat göra parodier på parodierna och lagt ut dem på nätet.

Missa inte heller ”I’m fucking Seth Rogen” på FunnyorDie.com. Vill man få en föraning om hur humorn kommer att se ut och spridas nästa decennium kan man börja med dessa filmer. Kalla detta stafetthumor.

Jan Gradvall