Den svarta svanen
Den långa svansen. Den tändande gnistan. Nu kommer ett till sådant uttryck för en omvälvande medial och kulturell förändring. Krönika från DI Weekend, 4/5.
Weekend 4 maj
Krönika
Jan Gradvall
Den långa svansen. Den tändande gnistan. Under de senaste åren har vi fått lära oss flera sådana nya benämningar för omvälvande kulturella och mediala förändringar. Nu kommer ett till sådant uttryck: Den svarta svanen. Ett begrepp som kommer att bli ett av de stora samtalsämnena under resten av året.
Nassim Nicholas Taleb var tidigare derivathandlare på Wall Street. Numera är han professor i ämnet vetenskapen om det okända vid University of Massachusetts i Amherst. Med den färska boken ”The Black Swan” (Random House) lägger han fram en övertygande tes om att de största förändringarna, inom allt från politik till ekonomi, nästan alltid är sådana som ingen kunnat förutse.
Orsaken till det är ett fundamentalt mänskligt tankefel. Vi förstår inte kaos utan försöker alltid se logiken i allting. I stället för att tänka abstrakt spenderar vi all vår tid med att försöka förutse vad som kommer att hända med utgångspunkt för vad som redan har hänt. Och det är därför vi blir lika chockade varje gång det dyker upp en svart svan.
Innan upptäckten av Australien var människor i den gamla världen övertygade om att alla svanar var vita. Nassim Nicholas Taleb skriver i boken att den upptäckten ”illustrerar en allvarlig begränsning i vårt sätt att lära oss från vad vi har sett eller upplevt”
Framgången för Google var en svart svan. Likaså 11 september. Taleb skriver att en svart svan är en händelse som kategoriseras av tre saker. 1. Ingenting i det förflutna kan övertygande peka på dess möjlighet. 2. Händelsen får en extremt stor inverkan. 3. Vår mänskliga natur gör att vi efteråt ändå försöker hitta förklaringar till varför det otänkbara inträffade.
För vad har vi egentligen lärt oss efter 11 september? Taleb skriver att det enda vi egentligen lärt oss är att se upp för islamiska terrorister och att bevaka kända byggnader. Om någon i stället innan 2001 försökta tänka abstrakt – och koncentrerat sig på sådant som aldrig inträffat – kunde man ha infört en regel om att dörrarna till cockpit måste vara skottsäkra och konstant låsta under alla flighter.
Men den person som infört en sådan regel skulle aldrig ha blivit en hjälte eller fått en staty som den person som förhindrade 11 september. Eller ens blivit uppmärksammad överhuvudtaget. De främsta förebyggande insatserna förblir alltid ouppmärksammade av den enkla anledningen att de förhindrar katastrofer ingen tror skulle hända.
Nassim Nicholas Taleb uppmanar oss att titta på våra egna liv som exempel. Hur många av de mest avgörande ögonblicken i ditt liv gick att förutse?
All den moderna tidens statistik, tabeller och diagram gör oss inte bättre utan tvärtom sämre på att förutse svarta svanar. Taleb: ”Att leva på vår planet i dag kräver mycket mer fantasi än vi är gjorda för att använda. Vi saknar fantasi och förtrycker den hos andra.”
Ett av de bästa exemplen i boken är författaren Umberto Ecos bibliotek. Umberto Eco äger över 30 000 böcker. De flesta reagerar på detta med att fråga honom: ”Hur många av de här böckerna har du läst?” Taleb skriver att poängen är den motsatta: ”Lästa böcker är mycket mindre värdefulla än olästa”. Det är i den stora sektionen för vad vi inte redan vet som de viktigaste lärdomarna finns.
(slut)