Skivrecensioner, DI Weekend
Gwen Stefani
Text: The Sweet Escape
(Interscope)
Betyg: 3
När jag i mars 1997 recenserade en konsert med skabandet No Doubt i Solnahallen skrev jag i Expressen: ”Vad har No Doubt som andra band saknar? Framför allt har de sångerskan Gwen Stefani. Hon ser ut som den sortens playboypinuppa á la Hollywood som dyrkades av soldater under andra världskriget. Skillnaden är bara att denna blondin klivit ned från flygplansvingen och sedan tagit en promenad på Melrose Avenue i Los Angeles och storhandlat i de hippaste skateboardaffärerna.”
Nio år senare är det samma kvinna som syns på bussreklam över hela Sverige. Ingen annan popstjärna i dag – nej, inte ens Madonna – har en lika gångbar image som Gwen Stefani. Genom alla sina skepnader har hon lyckats förena tidlös Hollywood-glamour med samtida gatuförankring. Hennes nya image är inte för inte inspirerad av Michelle Pfeiffer i ”Scarface”, den stora ikonfilmen för hiphopgenerationen.
”The Sweet Escape” är en perfekt tajmad uppföljare till dundersuccén med hennes solodebut ”Love.Angel.Music.Baby”, ett album som släpptes i november 2004 men hade ett liv i skivaffärerna ända fram tills helt nyligen. Kanske lite för perfekt tajmad. Gwen Stefanis futuristiska klubbsound i ”Hollaback Girl” har hunnit bli så kopierat av andra artister att den nya snarlika skivan känns lite gammal redan första gången man hör den. Som NME skrev i sin recension: ”Gwen Stefani’s greatest selling point is that she is Gwen Stefani”.
Mest imponerade denna gång är i stället, ironiskt nog, de minst trendiga popballaderna som ”4 In The Morning” och ”Early Winter”. Särskilt den sistnämnda, skriven tillsammans med Tim Rice-Oxley från Keane, är perfekt radiopop i stil med Keanes första album.
Jan Gradvall
Karin Ström
Titel: En saga om en sten
(Datadamen Records)
Betyg: 3
Karin Ström är känd som journalist och författare. Hon har gett ut två romaner, ”Bensin” (1997) och ”Feber” (2000), båda på LeanderMalmstens förlag. I dag skriver hon regelbundet om populärkultur i tidningar som Svenska Dagbladet och Elle.
Att från den utgångspunkten ge sig in i musikvärlden kan vara vanskligt, inte minst för att man bemöts med en lika stor skepsis både från musiker och journalister. Men Karin Ström visar att hon, precis som musikern och journalisten Tomas Andersson Wij, behärskar båda uttryckssätten lika väl.
”En saga om sten” innehåller en samling precisa och vackra poplåtar med ett synthesizersound som i dag ligger befriande fel i tiden. I stället för att snegla på vad samtida kollegor gör har Karin Ström hittat en egen nisch genom att gå tillbaka till svenskt 1980-tal som Adolphson & Falk, Anders Glenmarks samarbeten med Eva Dahlgren och den förhöjda verklighetskänslan från radioprogrammet ”Eldorado”.
Jan Gradvall
Moneybrother
Titel: Pengabrorsan
(Hacka Skivindustri)
Betyg: 3
När Anders Wendin flyttade från Ludvika till Stockholm var han för pank för att ha råd med annat än vinylplattor för tio kronor styck med Mink DeVille och Steve Forbet, artister som då ständigt fanns i reabackorna. Det är denna historia som berättas i musiken på hans nya album.
Efter två succéalbum med engelskspråkiga Moneybrother, känt som Södermalms svar på The E Street Band, tar Anders Wendin en kreativ paus och skivdebuterar på svenska. Som alter egot Pengabrorsan gör han översatta versioner av låtar med så vitt skilda artister som Tom Waits, Donna Summer och konstpunkbandet Wire. Men allt låter i slutänden förbluffande likt Eldkvarn.
Höjdpunkten är ”Dom vet ingenting om oss”, en version av Kirsty MacColls ”They Don’t Know” fylld av ren kärlek.
Jan Gradvall
Midlake
Titel: The Trials Of Van Occupanther
(Bella Union/V2)
Betyg: 4
Det kan straffa sig att bry sig för mycket om skivomslag. När jag fick den här skivan i somras hamnade den i högen med skivor jag aldrig kommer att lyssna på. Varför skulle jag lyssna på en skiva, som förutom en obegriplig titel, hade ett omslagsfoto föreställande två maskerade rollspelare stående mitt i en skog? Ett halvår senare är det min mest spelade skiva.
Texas-bandet Midlake låter som en modern version av det gamla bandet America. Magisk stämsång och glimrande låtskriveri med prunkande melodier som framkallar bilder av de gröna dalgångarena i sjuttiotalets Laurel Canyon.
Jan Gradvall
+
3 MP3
Lisa Miskovsky, ”Sweet Misery (Laid Remix)”
Elektronisk helrenovering som lyfter låten lika mycket som när Everything But The Girl lät en houseproducent möblera om ”Missing”.
Mary J Blige, ”Reflections (I Remember)”
Det bästa av fyra nya på spår på nya samlingsskivan. Mary är den ende som har dispens att alltid sjunga om sig själv i tredje person.
David Ruffin, ”Common Man”
Från samlingen ”Gold Digging”, med souloriginalen till låtar Jay-Z samplat, Går att lyssna på i Radio Gradvall på Di.se.