Skivrecensioner, DI Weekend

King Krule
The Ooz
XL/Playground
Betyg: 4

Arca
Arca
XL/Playground
Betyg. 4

Att gå på restaurang vore vansinnigt tråkigt om man inte då och då provade på mat man aldrig ätit förut. Nya rätter man nästan blir lite rädd för när man läser om innehållet, men beslutar sig för att, okej, nu är det dags att utmana sig själv.

Samma sak med musiklyssnade. Det här kan vara de två konstigaste album jag hört i år. Det är också två av de bästa.

Engelska skivbolaget XL Recordings är musikvärldens främsta trestjärniga restaurang och har varit så i 15-20 år. Allt som XL serverar är värt att testa.

Kanye West är en av de i musikvärlden som mest aktivt letar efter nya ljud och nya samarbeten. Det säger en del att Kanye West velat samarbeta med båda de här artisterna.

King Krule, som tackade nej till Kanye West, är en 23-årig engelsk, intensivt rödhårig singer-songwriter som ser ut han kliver rakt ut från sidan 108 i Dickens roman ”Oliver Twist”. Hans riktiga namn är Archy Marshall.

Debutalbumet ”6 feet beneath the moon” gick någorlunda att kategorisera som ett verk av ung punkpoet med en elgitarr runt halsen, en mer eklektisk Billy Bragg som växt upp med hiphop och techno.

Nya albumet är något helt annat. Skissartat, stämningsfullt, mystiskt, jazzigt. Musiken ter sig nästan obegriplig första lyssningen – kan man verkligen äta rå sjöborre? – men långsamt blommar det ut ett rikt album som inte kunde ha gjorts i någon annan stad än London.

Arca, som tackade ja till Kanye West, är en 28-årig elektronmusiker från Caracas i Venezuela, numera bosatt i Dalston, London. Hans riktiga namn är Alejandro Ghersi.

Arca har som producent samarbetat med Björk, FKA Twigs (också en XL-artist) och just Kanye West på dennes mest experimentella album ”Yeezus”.

På sitt tredje album gör han drömska, trasiga ballader som han själv kallar för svanesånger. Musikaliska katedraler fyllda av tomhet, Sagrada Familia uppbyggd av datorljud. Namnet Arca syfter på utrymmen som kan fyllas med mening. Sångtexterna är ofta improviserade, växelvis framförda på engelska och spanska.

Vad som förenar Arca och King Krule är att de båda gjort album som inte eftersträvar perfektion utan försöker fånga och frysa ögonblick.

Jan Gradvall

Pink
Beautiful trauma
RCA/Sony
Betyg: 4

Yngre musiklyssnare är uppväxta i ett friare musikklimat där man inte lika kategoriskt delar upp i musik genrer eller gör skillnad på så kallad alternativ musik och så kallad mainstreammusik.

Under namnet ShitKid är Åsa Söderqvist en av landets bästa unga punkmusiker. Hon spelar hellre på en plastig, billig synthesizer än elgitarr. När jag frågade henne om artister som influerat henne svarade hon inte klassiska punkband utan Pink.

Samma sak med Rein, Joanna Reinikainen, Sveriges hårdaste elektronikmusiker, verksam i genren body music. När samtalet kom in på artister som influerat hennes skrikiga punksång svarade hon Pink.

Amerikanska Alecia ”Pink” Moore har av rocketablissemanget stämplats som ytlig hitlistemusik, men när man summerar de första 15 åren av 2000-talet tror jag Pink kommer framstå som en av erans viktigaste artister.

På nya albumet samarbetar hon som vanligt med de främsta melodimakarna i världen: Max Martin & Shellback, Greg Kurstin, Jack Antonoff.

Men hon är själv delaktig i allt, skriver alla texterna (om trasighet, revansch, utsatthet) och får allt att låta 100 procent Pink.

Allt framfört med en gospelröst som låter som en gudstjänst i ett punkgarage.

Jan Gradvall