Marvels universum

Med 10 miljarder dollar i intäkter är Marvel Cinematic Universe på väg att bli filmhistoriens mest lönsamma projekt. En armé av filmstjärnor i superhjältekostymer är en del av förklaringen. Men bakom Marvels strategi och historiska vändning står framför allt tre nyckelpersoner som aldrig syns på vita duken. Från DI Weekend 2/6 2016.

Text: Jan Gradvall

Ett lite malligt lyxhotell i centrala London. En pampig sal, högt i tak, många detaljer i guld. Salen försöker vara Spegelsalen på Grand Hotell i Stockholm. Längst bak ett par dussin olika tv-kameror från olika kanaler/länder som gör sina sista justeringar. Det zoomas och tuggas tuggummi. I resten av salen, rad efter rad av stolar där det sitter journalister som inte vågar gå toaletten i rädsla av bli av med sina paxade platser. Alla är vi beredda med våra mobiler i inspelningsläge. När livvakter med öronsnäckor dyker upp längs väggarna vet vi att väntan till slut är över.

In genom dörren kliver sedan tio miljarder dollar.

En fond uppspänd över hela väggen gör att ingen kan missa vad som är syftet denna eftermiddag. Lansering av ”Captain America: Civil War”, den senaste filmen i Marvel Cinematic Universe,

Superhjältarna kliver in på rad, denna dag i civila kläder: Captain America (Chris Evans), Iron Man (Robert Downey Jr), Hawkeye (Jeremy Renner), Scarlet Witch (Elizabeth Olsen), Ant-Man (Paul Judd), Vision (Paul Bettany)… Det tar inte slut. Totalt tar ett dussin stjärnskådespelare tar plats på podiet. Alla affischnamn i normala fall men i detta fall bara är en del av den stora ensemblen.

Marvel Cinematic Universe är konstruerat lite som Real Madrid eller Manchester City. Man spenderar så mycket pengar på talang i överflöd att man sätter skräck i motståndarna innan matchen ens har börjat. På avbytarbänken till denna film sitter Hulken (Mark Ruffalo) och Thor (Chris Hemsworth). De behövs inte – nya filmen krossar har ändå krossat allt motstånd på bio denna försommar – utan får vila sig i form till nästa film.

Presskonferensen blir lika hopplös som presskonferens brukar vara. Det blir mer show än svar med substans. Robert Downey Jr är briljant, fyrar oavbrutet av oneliners, ända tills han inser att det faktiskt är Captain America som är stjärnan i denna film, backar lite och ägnar sedan resten av presskonferensen till att lägga upp serveäss till sin lite blygare kompis Chris Evans.

Nytt för just ”Captain America: Civil War” är att superhjältarna i denna film inte slåss mot någon yttre fiende, utan i stället drabbar samman internt, ställs mot varandra. Ett ovanligt intelligent manus som även krattar för vad som mest av allt behövs i den nya medievärlden: bra hashtags. Slaget i filmen står mellan #TeamCap och #TeamIronMan. Några journalister räcker upp händerna och ställer på fullt allvar frågor på Euroengelska till engelska om de är nöjda med i vilket lag de hamnade i filmen.

När skådespelarna dagen efter ställer upp på enskilda intervjuer i hotellsviter går det däremot att få bra intervjusvar – mer om det längre fram – men de intressantaste på presskonferensen är tre anonyma personer längst bak i ytterkanten.

Få vet vad de heter, de får nästa inga frågor och skulle nästan kunna ta jetlagtupplurar under presskonferensen utan någon märkte det.

Men det är dessa tre som är nyckeln till att detta superhjältefranchise blivit det mest lönsamma i filmhistorien.

Kevin Feige (efternamnet uttalas Faj-dji) ser ut som den sortens amerikan du hamnar bredvid på Amerika-flighter. Kavaj och keps, lite för rymliga chinos. En sån som dricker högst ett glas vin, läser igenom luntar med papper, vars innebörd du blir nyfiken på men inte begriper, ser en halv film och sedan proffssomnar med hörlurar och ögonmask.

Skillnaden är att det ur denne affärsresandes datorväska även förmodligen sticker upp några serietidningar.

Kevin Feige är serietidningsnörden som blev filmproducent. Det är han som är huvudanledningen till Marvel Cinematic Universe sedan bolaget bildades 2007 i dag spelat in den overkliga summan norr om tio miljarder dollar.

När man i dag tittar igenom bioutbudet – trikåer, trikåer, överallt tajta trikåer – kan man tyckas att serietidningsfilmer är ett självklart vinstkoncept. In med annonsen och popcornkidsen kommer.

Det är inte så enkelt. Filmhistorien, när man synar den i sömmarna, är i själva verket full av superhjältefilmer som floppat.

Fantastic Four räknas till exempel som en av de bästa och mest älskade Marvel-serierna, men filmversionerna har inte fungerat. Det senaste försöket i fjol – en film producerad av Fox, inte av Feige – räknas som en av de största flopparna i modern tid.

Superman, på svenska Stålmannen, är en av de mest kända superhjältarna genom alla tider, men det har visat sig notoriskt svår att få den präktige Superman att fungera på film.

Superman görs DC Comics, den största rivalen till Marvel Comics. Efter att vårens film ”Batman vs Superman: Dawn of justice” var en kreativ besvikelse, så beslutade sig förra veckan Warner Bros, bolaget som gör DC Comics-filmer, för att byta chefer och ändra hela sin organisation.

Vad DC Comics och Warner Bros verkar vara ute efter – att hitta sin egen Feige.

Även Marvel har en skakig historia bakom sig. Marvel upplevde sitt Finspång en vinter för 20 år sedan.

Efter flera framgångsrika decennier i rad, med intäkter främst från serietidningar, samlarkort och leksaker, så körde bolaget in i väggen. 1993 var Marvels aktie värd 35.75 dollar. Vintern 1996 hade den rasat till 2.38 dollar.

En rad olika investerare, alla extremt rika men med noll kunskaper om serietidningsvärlden, slet bolaget i olika riktningar. Marvels dåvarande VD, Scott Sassa, sade i en intervju: ”It was like everything that could go wrong did go wrong”.

Slaget om Marvel varade i över två år. När det slutligen var över i december 1998, efter en lång rättsprocess, började bolagets nya ledning tänka i banor. Man riktade fokus mot ett nytt område som man länge misslyckats med: filmindustrin.

”Blade” från 1988, med Wesley Snipes, var en lyckad start, med en vinst på 70 miljoner dollar. Men filmen producerades av New Line Cinema och Marvel fick inte mer än 25 000 dollar av vinsten. (Källa: Slate.)

Uppföljarna ”X-Men” från 2000 och ”Spider-Man” från 2002, med Tobey Maguire, blev jättesucceér, även bland kritiker. ”Spider-man” blev den första film i historien som drog in över 100 miljoner dollar under premiärhelgen.

Men vinstfördelningen fortsatte vara ojämn. De som tjänade grova pengar på de filmerna var inte Marvel utan Fox (”X-Men”) och Sony (”Spider-man”).

En tanke började formas hos Marvel-ledningen. Tänk om Marvel också kunde själva kunde producera filmerna? Starta eget filmbolag?

2005 gjorde Marvel en uppgörelse med Wall Street-firman Merrill Lynch som gav bolaget tillgång till betydande startkapital: 125 miljoner dollar som kunde användes under sju år till tio olika filmer.

Samtidigt det fanns problem. Hur skulle Marvels viktigaste kunder, filmbolag som Sony och Fox, reagera på att Marvel själva började göra filmer? Ett dilemma liknande vad Netflix igenom när man beslutade sig för att inte längre bara sända andras serier och filmer utan göra egna.

Marvel kunde heller inte göra filmer med sina populäraste karaktärer. X-Men, Spider-man och Fantastic Four var kontrakterade till andra filmbolag.

I stället skaffade sig Marvel filmrättigheterna till andra serietidningskaraktärer i sin historia, figurer som Hollywood visat ljumt eller iskallt intresse för. Superhjältar som Iron Man, Black Widow, Thor och Captain America.

Iron Man hette som seriefigur Järnmannen på svenska och floppade helt.

Detta är det mest osannolika av allt i denna historia. De som nu tagit över filmvärlden är egentligen ett B-lag.

Kevin Feige kom in i filmbranschen som personlig assistent till Lauren Shuler Donner, en producent bakom filmer som ”Pretty in pink” och späckhuggarfranchiset ”Free Willy”.

När Lauren Shuler Donner började jobba med filmatiseringen av ”X-Men” (2000) blev hon imponerad av sin assistent kunskaper om serietidningsvärlden. Så imponerad att hon till slut gav Kevin Feige rollen som associate producer i den filmen.

Kevin Feige var bara 26 år, hade hela huset fullt av serietidningar, men hade gjort entré i högsta divisionen i Hollywood.

När bolaget Marvel Cinematic Universe skapades 2007, med hjälp av pengarna från Merril Lynch, blev Kevin Feige chef över hela bolaget. Hans första film som egen producent blev ”Iron Man” från 2008 med Robert Downey Jr i huvudrollen. En vågad chansning eftersom Downey Jr en historia bakom sig med flera år av drogmissbruk. Han hade till och med suttit i fängelse.

Men Feige visste uppenbarligen vad han gjorde. ”Iron Man” drog in 585 miljoner och resten är filmhistoria och modern affärshistoria.

2009 köptes Marvel Cinematic Universe upp av Walt Disney för 4,3 miljarder dollar (nästan samma summa som Disney betalade för Star Wars tre år senare) och behöll smart och djärvt nog Kevin Feige som chef.

Att låta den som är bäst på innehåll vara chef, i stället för den som är bäst på affärer, är inte vanligt i vare sig Hollywood eller affärsvärlden, där besluten snarare tas av den med examen från någon prestigefull handelshögskola.

Sedan dess har Kevin Feige producerat alla de 13 filmer som gjorts i Marvel Cinematic Universe samt de ytterligare 13 som är under produktion (se översikt på sid XX).

När Kevin Feige sitter på hotellet i London –mitt bland det A-lag som egentligen började som B-lag – och pratar om ”Captain America: Civil War” så är han den enda som pratar om serietidningsförlagan av Mark Miller, en serie publicerades som följetong 2006-2007 med undertiteln ”Whose side are you on?”.

”Den serien är fantastisk”, säger Kevin Feige och fingrar på sin basebollkeps. ”Jag köpte tidningarna månad för månad när de kom. Redan då började jag fantisera om att man kunde göra film av den, men insåg att det skulle vara mycket svårt eller omöjligt, det är så många karaktärer inblandade. Men nu, tio år senare, har vi gjort det”.

Som manager för ett mångmiljardbygge har Kevin Feige en utstrålning som mer påminner om Arsene Wèngers lugn än mer hetlevrade ledare som José Mourinho.

Vad han hela tiden återkommer när han pratar om film är storyn. ”Vad som är bäst för storyn är bäst för filmen som helhet. Storyn är allt.”

Är storyn bra, då kommer publiken. Och skådespelarna.

”Iron Man” heter som privatperson Tony Stark, en uppfinnare och miljardär. Inför att Robert Downey Jr skulle göra rollen besökte han en verklig uppfinnare och miljardär, Elon Musk, mannen bakom Tesla. I biografin om Elon Musk berättas att de hängde på Elon Musks rymdskeppsfabrik.

Tack vare Iron Man är Robert Downey Jr i dag miljardär själv. Han har två år i rad toppat Forbes lista över världens bästa betalda skådespelare och kommer göra det även 2016, 2017 och 2018. Hans prislapp per film är inte officiell men ligger någonstans på 75 miljoner dollar – per film.

Att han ändå ställer upp i en Captain America-film där han spelar andrafiolen handlar inte bara om pengar.

”Det intressanta för mig är att Marvel fortsätter ta risker”, säger Robert Downey Jr. ”När man slutar ta risker, dör det. Karaktärerna utvecklas hela tiden. Varje film vågar något nytt. Jag har satt en ära i att aldrig berömma manusförfattare (stort leende), men jag måste tyvärr bryta mitt löfte och säga att Marvel hittar exceptionellt bra manusförfattare. Och högst upp i näringskedjan är alltid Kevin.”

Han tillägger senare: ”När något blir så stort som det här har blivit, med Disney och allt, så märker man alla mail som skickas runt får fler personer cc:ade. Att Marvel lyckats beror på att man inte tyngts ner av cc-listan”. Andemening: det är ändå Kevins ord som gäller.

Med sina djuplodande kunskaper om Marvels universum så vet Feige intuitivt vilka beslut som är rätt eller fel.

På pappret var till exempel ”Guardians of the galaxy” (2014) en helt vansinnig satsning. En film baserad på en obskyr Marvelserie som knappt ens serietidningsnördarna kände till. I huvudrollerna: en biffig kille från komediserien ”Parks and recreation” (Chris Pratt), stjärnan från ”Fast and furious” fast i rollen som ett talande träd, den blåmålade kvinnan från ”Avatar” fast nu målad grön och en talande tvättbjörn. Samt musikalliknande scener där man dansar till gamla Björn Skifs-låtar.

Men resultatet blev en genial barnfilm – totalt olika de andra Marvelfilmerna – en film som Steven Spielberg nyligen utnämnde till sin favoritsuperhjältefilm genom alla tider.

Kevin Feige tänker också framåt. Superhjältevärlden har genom historien varit väldigt mansdominerad och väldigt vit. Men i ”Captain America: Civil War” spelas tre av superhjältarna av svarta skådespelarna. Kvinnor ges större utrymme i filmerna än de har i seriealbumen.

I den kommande Marvelfilmen ”Doctor Strange”, premiär i oktober med Benedict Cumberbatch i huvudrollen, finns en karaktär, beryktad för sin enorma vishet, som i serien är en man men som i filmversionen spelas av Tilda Swinton.

När man frågar om sådana beslut får man hela tiden diplomatiska av typen: ”Alla våra beslut tas av kreativa anledningar, inte politiska”. Disney gillar inte ordet politik och har uppenbarligen drillat alla att styra undan sådana frågor. Jag märkte samma sak när jag i höstas intervjuade skådespelarna i senaste ”Star Wars”-filmen.

Men Kevin Feiges diplomtiska svar innehåller allt som behöver sägas: ”Varför inte? Varför inte låta universums bärare av visdom spelas av en kvinna i stället för en man?”

När Kevin Feige får en fråga av vad han står för citerar han ”Star Trek”-skaparen Gene Rodenberry. ”Vet du vad IDIC står för? Jag älskar Star Trek. Det var Rodenberrys mantra: infinite diversity in infinite combinations. IDIC.”. Oändlig mångfald i oändliga kombinationer.

Anthony Mackie, en svart skådespelare från New Orleans, spelar Falcon i filmerna. Han slog igenom i Eminem-filmen ”8 Mile”, en erfarenhet han nämner när jag frågar om hur man förbereder sig för en film.

”När jag gjorde ’8 Mile’ kom jag direkt från skolan. Det var min första film, jag visste ingenting. Jag hade fyra repliker och skulle vara där en vecka. Men det slutade med att jag kvar i fyra månader. Min roll bara växte. Curtis Hanson (regissören) frågade: ’Kan du rappa?’ Som skådis svarar man ja på allt. Jag lärde mig rappa. Ge mig 24 timmar och jag kan lära mig flyga ett flygplan. Det bästa sättet att förbereda sig och lyckas är ett mantra som Curtis lärde mig. Don’t be an asshole”

Hur viktigt är det är att det nu dyker upp svarta skådespelare även i superhjältefilmer?

”Det visar att Marvel är progressiva. Det visar att de är intresserade av hur världen ser ut utanför fönstret i motsats till hur den ser ut hemma i ens eget hus.”

Elisabeth Olsen spelar Scarlet Witch i filmerna. Hon är lillasyster till The Olsen Twins, Mary-Kate och Ashley, som blev tv- och filmstjärnor i unga år. Elisabeth själv verkar samtidigt oförstörd av Hollywood, smalt och beläst.

Parallellt med sin roll i ”Captain America: Civil War” är hon aktuell i Hank Williams-filmen ”I saw the light” där hon spelar countrystjärnans fru, Audrey Williams. För henne är det inget problem att vara kontrakterad till Marvel och inbokad i flera år framåt.

”Tvärtom. Det är bra att veta att du har ett jobb. Det är också väldigt roliga filmer att göra. Det finns ingen formel man följer. Jag älskar att alla slåss mot alla i den nya filmen. Jag gillar också att bröderna Russo tar möjligheten att utifrån den här plattformen, med den här jättepubliken, även faktiskt försöka säga något.”

Bröderna Russo. Av de tre nyckelpersonerna bakom Marvels position idag är de de två andra.

En annan av Kevin Feiges styrkor har visat sig vara att han till skillnad från andra Hollywood-producenterna inte är intresserade av traditionella actionfilmsregissörer.

I stället vänder han sig till filmskapare med helt annan bakgrund än explosioner och biljakter. Kevin Feiges metod är att han förutsättningslös äter lunch med människor han tycker gör spännande saker. Kanske har de någon ingång ingen har tänkt på?

Lunchen med Anthony och Joe Russo, ägde rum när de gjorde tv-serierna ”Community” och ”Arrested development”, två kritikerhyllade komediserier, helt utan action, men sprängfyllda med populärkulturreferenser och rapp dialog.

När det visade sig bröderna Russo, framförallt Joe, var uppväxta med serietidningar (”Min favorit är Spider-man”, säger Joe) tog Kevin Feige chansen och gav dem uppdraget att resultera Marvel-filmer.

Bröderna Russos debut, ”Captain America: Winter Soldier” (2014) är den bästa Marvel-filmen hittills. Bröderna Russos pitch var att de vill göra filmen som en politisk thriller från 1970-talet. Med nya filmen ”Captain War: Civil War” har de gjort en psykologisk thriller.

Fast allt inom ramen för en superhjältefilm med dussinet viljestarka filmstjärnor som fajtas var tionde minut och har komplicerade bakgrundshistorier publiken ska hänga med.

En logistisk mardröm.

”Vi fick mycket övning att jobba med en stor ensemble när vi gjord ’Arrested Devolpment”, säger Joe Russo. ”Det var också en ensemble med många skicliga skådespelare. Vi berättade i snitt 45 historier per episod i de avsnittet. Det är ganska likt de vi gör nu. Vi har liksom blivit programmerade att förstå den processen. Nyckeln är karaktärsutveckling. Att varje karaktär i sitt huvud är på ett annat ställe när filmen slutar jämfört när den började.”

Sebastian Stan, känd från ”Black Swan”, spelar Bucky Barnes i filmerna, den karaktär som visade sig vara Winter Soldier.

”När jag som tittare sett en del andra superhjältefilmer så undrar jag ofta, ’Va, vad hände med den karaktären? Försvann han helt plötsligt´’. Det händer inte med bröderna Russo. Filmen håller i 2,5 timme men du håller reda på och kan hålla isär alla karaktärer”.

Anthony och Joe Russo ser i en hotellsvit och pratar energiskt men de har svarta ringar under ögonen. Att ha ansvar för filmer med budget på 1,5 miljard svenska kronor är ingen lek.

Hur många timmar om dagen jobbar ni?

”Enligt regler i Hollywood får filminspelningar pågå i 12 timmar”, säger Antony Russo. ”Då är 45 minuters lunch inte inräknat. Men jag och Joe måste komma dit innan inspelningen börjar och förbereda. Vi måste dessutom nästan alltid stanna kvar efteråt.”

Så hur mycket hinner ni sova?

”Vi sover i genomsnittet 4-5 timmar per natt”, säger Joe. ”Detta under en period som pågår mellan sex och åtta månader.”

”Det är en brutal process”, säger Anthony. ”Steven Spielberg har sagt en bra sak. Det bästa du kan göra som regissör för att förbereda dig för en film är att se till att du är i bra form innan inspelningen börjar. Fysiskt är det så dränerade. Ju bättre form du är i den första inspelningsdagen, desto större chans att du orkar. För under resten av tiden är det nedförsbacke.”

Ni är båda regissörer. Hur delar ni upp arbetet?

”Vi delar inte upp arbetet alls”, säger Joe. ”Alla samarbetar på olika sätt. Vårt sätt är att ha en konstant dialog, argumentera oss till vad som funkar bäst.”

”Man gör en film tre gånger”, fortsätter Anthony. ”Första gång i manus, därefter på inspelningen, till sist i klipprummet. Hela tiden händer det saker som gör att om man måste tänka om och anpassa sig. Från tv-serierna lärde vi oss att alltid spara tid och budget för reshoots om scener inte funkar som man tänkt sig.”

Hur påverkar det att arbetet att ni är bröder?

”Det är värdefullt”, säger Joe. ”Filmproduktion är tryckkokarprocess. Det är lättat känslor kokar över, särskilt när man sover bara 4-5 timmar och har ansvar för hundratals miljoner under en kort tid. När man är familj, har blodsband, är det lätt att glömma bråk fem minuter efteråt. Låta vatten rinna under broarna.”

”Att vi argumenterar ständigt är också en del av vår arbetsprocess”, säger Anthony. ”En regissörsvän till oss hängde med på inspelningen en dag, satt med oss framför monitorerna. Efteråt sade han: ’Dialogen ni två har emellan där exakt som den inre dialog jag som ensam regissör har i mitt huvud’. Alla som skapar saker, vad det än är, går igenom en väldigt konfliktfylld process. Vad funkar? Vad funkar inte? Vi kan externalisera den processen”.

När ni spelat in något där skådespelaren inte var tillräckligt bra. Vem av er går fram och säger det?

”Vi båda pekar på varandra och säger simultant ’Du får gå’”, säger Anthony.

”Ärligt talas, det beror på vem som har mest energi kvar”, säger Joe. ”Det handlar också om kontinuitet. Om jag gett instruktioner till samma skådis är det mest konsekvent om jag gör det”.

Det finns en tekniskt sanslös scen i nya filmen där man får se Robert Downey Jr agera som 20-åring. Hur påverkar den nya teknikens möjligheter vad man väljer att göra?

”Det är fördelen att jobba med Marvel”, säger Anthony. ”Du får jobba med de bästa av de bästa inom alla områden. Tekniken förbättras hela tiden, från film till film.”

Så allt man fantiserar om att göra, kan man nu göra?

”I princip ja”.

Paul Bettany, känd från ”A beautiful mind”, är en av Englands främsta Shakespeare-skådespelare. Nu är han även del av Marvels universum.

Varför tackar han ja till att vara med i dessa filmer?

I kontrast till amerikanerna på besök i London är Paul Bettany född och uppvuxen i staden, i Shepherds Bush, samma område där The Who och halva Sex Pistols. kommer ifrån. Efter att Paul Bettanys lillebror dog i en olycka drog han runt på gatorna och försörjde sig

I fem filmer, från ”Iron Man” till ”The Avengers”, syntes han inte utan gjorde han datarösten till J.A.R.V.I.S (en förkortning för Just A Very Intelligent System). I tre senaste filmerna spelar han dessutom Vision, en superhjälte som är så sminkad och animerad att man bara kan ana Bettany där bakom.

Alla amerikanerna är eniga om en sak: Bettany är roligast på inspelningarna.

Vad är skillnaden mellan att spela J.A.R.V.I.S och Vision?

”Skillnaden för mig att när jag gjorde J.A.R.V.I.S så gick jag till en inspelningsstudio, jobbade i 45 minuter, och gick därifrån med en väska full av cash. Nu får jag vara med bland resten av gänget, åka och spela in i Atlanta. Bortsett från att jag som Vision måste börja varje dag med att tre personer sminkar mitt huvud i två timmar är det väldigt roliga inspelningar.”

Finns det några likheter mellan att spela Shakespeare och att göra Marvel-filmer?

”Ja, en. Vision pratar i väldigt långa meningar, tydligt skrivna, som är elegant formulerade. Jag tycker om det med honom. Det är form av dialog som du annars väldigt sällan stöter på i modernt filmskapande. Och det påminner om Shakespeare.”

Varför tror du att så många unga pojkar och flickor identifierar sig med superhjältar?

”Till att börja med. Det är inte bara barn som gillar de här filmerna. Det är lika många vuxna, annars skulle de inte funka så bra kommersiellt som de gör. Men jag tror det har att göra med att vi lever i en skrämmande värld. Då kan det kännas spännande att kliva i en annan våldsam värld som liknar din värld men samtidigt är annorlunda och inte är verklig. Amerika är också ett väldigt ungt land som med dessa hjältar skapat sin egen mytologi. Filmerna tar också tittarna på allvar. Jag kan inte tänka mig några andra popcornfilmer som gör det lika bra.”

(slut)

Captain America

Text: Jan Gradvall

Captain America? Egentligen borde han vara en omöjlig superhjälte för vår tid. En superhjälte som skapades på ett ritbord för 75 år sedan för att spöa Hitler. En amerikansk patriot präktigare än Stålmannen som till och med bär patriotiska trikåer i färgerna i blått, vitt och rött. En old school matinéhjälte med en sköld – en futtig jävla sköld! – som enda tekniska attribut.

Men det var innan producenten Kevin Feige och regibröderna Russo tog hand om Captain America.

Den första ”Captain America”-filmen under Marvel Cinematics Universe ledning, ”Captain America: The First Avenger” från 2011, var okej.

När bröderna Russo därefter gjorde entré med ”Captain America: The Winter Soldier” från 2014 så hände något. Plötsligt förvandlades den ointressantaste av Avengers-figurerna till den mest intressanta.

Scenen där Captain America gör entré i den filmen fångar essensen av med populärkultur. Captain America i civil skepnad heter Steve Rogers.

Vi får möta Steve Rogers (Chris Evans) och Falcon (Anthony Mackie) efter att de i civila kläder avverkat en löprunda runt Washingtons presidentkvarter.

När Captain America gör entré i de nya filmerna på 2000-talet så har han legat nedfrusen i 70 år. Ett problem med detta är att han inte har någon koll på populärkultur. Han missar alla referenser i samtal.

För att hjälpa sin kompis tipsar Falcon om ett av sina favoritalbum, Marvin Gayes ”Trouble Man”, ett soundtrack som släpptes 1972 när Captain America låg nedfrusen. ”Okej, jag skriver upp det på listan”, säger Steve Rogers samtidigt som kameran zoomar in det anteckningsblock som han använder för att anteckna allt han bör kolla upp.

I blocket får vi se vad han skrivit upp dessförinnan:

I Love Lucy (TV show)

Moon Landing

Berlin Wall up + down

Steve Jobs (Apple)

Disco

Thai Food

Star Wars/Trek

Nirvana (band)

Rocky (Rocky II?)
+
Troubleman (soundtrack)

Det är en scen typisk för bröderna Russo (se intervju i huvudtexten) vilka tidigare gjort hypersmarta komediserier som ”Community” och ”Arrested development”. Detaljnivån är ännu nördigare än så.

Genom att använda special effects till att göra något så futtigt som att ändra på texten i ett anteckningsblock, så har man bytt ut de fem översta namnen på listan i olika länder där filmen släpptes.

Ovanstånden lista är vad den amerikanska biopubliken fick se. I England bytte lade man till bland annat till The Beatles och World Cup (1966), i Spanien adderade man Nadal, i Frankrike bytte man ut disco mot Daft Punk, i Australien lade man förstås till AC/DC.

Journalistisk transparens: Ja, jag har sett den scenen 20 gånger. Min 13-årige son tror att jag ljuger när jag säger att detta är en del av mitt yrke.

Skådespelaren Chris Evans sitter på hotellrum i London och stryker sitt massiva hipsterskägg. Något som han erkänner gör honom mindre igenkänd som privatperson.

Han har hittills spelat Captain America i fem olika filmer – tre med Captain America i titeln, två som en av The Avengers – och har kontrakt på ytterligare två filmer, The Avengers-filmer som släpps 2018 respektive 2019, båda kommer regisseras av bröderna Russo och spelas in parallellt med start i november.

Det märks att det är just bröderna Russo som han tycker om att jobba med.

”Det är stor skillnad”, säger Chris Evans. ”De är villiga att ändra på saker under dagen. De lyssnar alltid på vad skådespelarna säger, vad skådespelarna vill. Jag har jobbat med regissörer där det som skådespelare känns som att vara i ett vakuum. Alla är sin egen ö. Men Joe och Anthony vill att man samarbetar, jag tror det har med deras komedibakgrund att göra”.

Karaktären Captain America är inte statisk i de nya filmerna utan har förändras lite för varje film som gjorts.

”I början är det en kille som försöker göra vad han anser vara rätt”, säger Chris Evans. ”I stort sett i alla fall. Han har ju vaknat upp 70 år senare, förlorat alla han känner och älskar. Vad han kämpar med är att acklimatisera sig. Vad han letar efter i filmerna är någon slags reinkarnation av ett hem. Samtidigt slits han mellan att göra vad andra människor behöver av honom och vad han själv behöver”.

Den karaktärsutvecklingen måste göra det intressantare som skådespelare?

”Det var det viktigaste när jag övertalades att ta rollen”.

Att spela superhjältar som har mörka sidor som Batman eller Iron Man är mycket tacksammare än att göra en helyllefigur som Captain America.

Robert Downey Jr sade på presskonferensen dagen innan: ”Chris Evans hade det brantaste berget att bestiga av alla oss i filmerna. All cred till honom”.

Därefter tillade han: ”Fast när min son önskade sig en Captain America-pyjamas tyckte jag att där någonstans går gränsen. Men jag försökte att inte ta med den konflikten till arbetsplatsen.”

Robert Downey Jr har som enda skådis i ensemblen lyckats få inskrivet att han slipper göra enskilda intervjuer utan deltar enbart på presskonferenser.

Chris Evans ställer upp – att vara en del av pr-maskineriet är lika viktigt som skådespeleriet i filmvärlden – men han har inte lika lätt för det som de andra skådespelarna. Småprat är en superkraft han saknar, något som ironiskt nog gör honom ännu trovärdigare i karaktären.

”Ja, det stämmer, jag hade väldigt svårt för att göra intervjuer i början”, säger Chris Evans. ”De negativa rösterna i mitt huvud tog överhanden. Att göra sånt här är inte vad man är tränad för som skådespelare. Du kan inte förbereda dig för det här.”

Hur kom du över det? Terapi?

”När jag först fick erbjudandet om rollen tackade jag nej. Ett par gånger till och med, men de fortsatte att komma tillbaka. I den vevan gick jag hos ett par terapeuter som hjälpte mig. I dag inser jag att det hade varit det största misstaget i mitt liv om jag tackat nej. Och nu har jag lärt mig det här också.”

Du gillar heller inte att vara i Hollywood?

”Nej, jag åker hem till Boston så ofta jag kan. Lite för ofta kanske. Det finns de som lever för att skådespela. Det gör inte jag. Jag skådespelar för att leva.”

Så vad gör du i Boston när du är ledig?

”Drar ur jacket. Är normal. Jag gillar att käka på enkla ställen som inte är med i Zagat-guider. Jag gillar att gå på Vetenskapsmuseet, det har jag älskat den jag var liten.”

Captain America, Steve Rogers, är utåt sätt en stark och solid figur. Men han började sitt liv som en sargad outsider. Figuren skapades av judiska serieskapare i de slitna kvarteren Lower East Side, New York, som läste om vad som höll på att hända deras anhöriga i Europa.

I serietidningar är Steve Rogers en arbetarkille, föräldralös, uppväxt just på Lower East Side. Han försöker ta värvning i armén men blir nekad för att är för sjuklig. I stället anmäler han sig som frivillig att delta i experimentet för att skapa en supersoldat. Så föds Captain America.

Skaparna Joe Simon och Jack Kirby (född med det mer judiska namnet Jacob Kurtzberg) tänkte först kalla honom Super American, men valde till slut Captain America ”eftersom det fanns många super men få kaptener”.

På omslaget till den allra första Captain America-serietidningen, utgiven i december 1940, ett år innan Pearl Harbor, slåss han mot Hitler samtidigt som han styr undan nazikulor med sin sköld.

Varför är det så många outsiders, både barn och vuxna, som identifierar sig så mycket med Captain America?

”Bra fråga”, säger Chris Evans som sen blir lite tyst och tänker.” I en mening handlar det förstås om eskapism. Men också kanske om att du vet att Steve Rogers hade det tufft som barn, att han var någon andra retade. Om du själv kämpar med din egen omgivning, är det här en tillgänglig fantast att dras in i.”

Paul Rudd, som spelar Ant-Man, sitter bredvid Chris Evans i hotellrummet och rycker in och hjälper till med svaret.

”Jag tror det handlar om behovet av en moralisk kompass. Alla har sina svagheter. Alla behöver heroiska arketyper. Så var det i alla fall för mig som barn”.

Vad skulle Captain America säga till ett barn som är mobbat?

Chris Evans tar tillbaka bollen och svarar: ”Något i stil med att, det här kommer att gå över. Det här är bara tillfällighet. Just nu känns det som det värsta som hänt dig, men livet är långt. Alla blir äldre. I det stora hela kommer det att bli ok. Hang in there”.

(slut)

Marvel Topp 5

(ingress)

Med 13 filmer på åtta år har Marvel Cinematic Universe härskat över biograferna och format dagens populärkultur. Vilka filmer måste man se för att ha populärkulturell koll? Vilka kan man skippa? Jan Gradvall har sett och rankat alla.

Topp 5

Iron Man (2008)
Den första filmen efter att Marvel tog över och började producera sina egna filmer. Robert Downey Jr hämtade inspiration från Tesla-miljardären Elon Musik i sin ikoniska rolltolkning. Som en popcornfilm saltad av Mensa. Vald av American Film Institute som en av det årets 10 bästa filmer.

The Avengers (2012)
Joss Whedon, skapare av klassiska tv-serien ”Buffy the vampire slayer”, fick fria händer att skriva manus och regissera. Sanslöst stjärnspäckade ensemble, med Stellan Skarsgård inslängd som astrofysiker. Intäkter på 1,5 miljard dollar gör att denna film spelat in mer än alla andra Stellan Skarsgård-filmer tillsammans.

Captain America: The Winter Soldier (2014)
Bröderna Russo gör entré som regissörer. Förbluffande komplex politisk thriller. Emily VanCamp (från tv-serien ”Revenge”) som spelar Agent Carter: ”Mina föräldrar fattade inget när jag berättade att jag skulle vara med i en Marvel-film. De trodde jag hade gjort rösten till en tecknad film. När de sedan såg ’Winter Solider’ på bio blev de helt golvade.”

Guardians of the galaxy (2014)
Superhjältefilmer har i modern tid tenderat att bli mörkare, allvarligare och otäckare. Osannolika ”Guardians of the galaxy” för tillbaka genren till barnperspektivet. Handlingen kretsar kring ett blandband, ett C60 från 1970-talet med b.la Björn Skifs. Figuren Drax har blivit en hjälte bland barn med autismdiagnoser. Uppföljaren får premiär i maj 2017.

Captain America: Civil War (2016)
Just nu aktuell på bio. Redan efter tre veckor blev det den film som spelat in mest pengar under 2016. Kombinerar djupet från psykologiska thrillers med barnsliga actionglädje med Ant-Man och en ny inkarnation av Spider-man (spelad av 19-årige Tom Holland från musikalen ”Billy Elliott”). Regisserad av bröderna Russo vilka just nu förbereder två nya The Avengers-filmer med premiär 2018 och 2019.

OBS! De texter jag lagt ut här är mina Word-dokument som inte är korrade. Åtskilliga skrivfel som rättades till i tryckta versionen är därmed dessvärre kvar.


 
¡°They scouted the fodder fake tag heuer previous to boarding in addition to located his or her carriers from the similar cost packing containers the finds rolex replica watches utilised, ¡± he / she claimed. ¡°They looked for as a result of traveling hublot replica uk carriers in addition to gear from the lockers in the event the entrepreneurs were being asleep or maybe from the commode. ¡± It had been grasped of which replica watches like crooks commonly had taken section seat designs. Police force appealed towards open to help be mindful of the stuff while traveling in addition to fake rolex sale assure many people maintained the valuables in addition to rolex replica sale dollars with him or her.