Krönika, DI Weekend

Weekend 12 februari

Krönika

Jan Gradvall

När och hur började egentligen vår tids extrema kändiskultur?

Alla dessa människor som är superkändisar utan att någon kommer ihåg eller kan förklara varför de blivit kända. Kopplingen mellan gärning och graden på kändisskap är slutligen helt utraderad.

Starten på denna utveckling går faktiskt att härleda till ett exakt datum: 17 juni 1994.

Den morgonen får OJ Simpson, legendarisk amerikansk fotbollsspelare och B-skådis, beskedet från sin advokat att han kommer att arresteras för de brutala knivmorden på sin ex-fru Nicole Brown Simpson och hennes älskare.

Men i stället för att överlämna sig själv till polisen så gömmer sig OJ Simpson hemma hos en vän, Robert Kardashian. När han spåras dit försöker han fly i vad som blivit mediehistoriens mest uppmärksammade biljakt. Och långsammaste.

OJ Simpson krypkörandes i en vit Ford Bronco genom Los Angeles. Efter honom ett dussin polisbilar som förföljer honom men samtidigt inte vill göra sin fotbollsidol illa.

Alla tv-kanaler i USA direktsände denna utdragna biljakt. LA Times kallade den 17 juni 1994 för ”the day Los Angeles stopped”.

För att ännu mer förstå varför denna dag förändrade mediehistorien måste vi backa till bandet till den vän som OJ Simpson gömde sig hos, Robert Kardashian.

Denna frånskilda ex-advokat har fyra barn: Kim, Kourtney, Khloe och Rob. Ja, det är de syskonen Kardashian. De superkändisar som definierar vår tid. Det nya medielandskapets verkliga kungligheter.

Hela denna historia rullas upp i en ny tv-serie, ”The People vs OJ Simpson: American Crime Story” som hade premiär i USA för tio dagar sedan. SVT är på alerten och börjar sända serien redan 6 mars med dubbelavsnitt på söndagar.

”The People vs OJ Simpson: American Crime Story” är vårens mest underhållande och smartaste tv-serie.

Mannen bakom är manusförfattaren och producenten Ryan Murphy, känd för serier som ”Nip/Tuck”, ”Glee”, ”American Horror Story” och ”Scream Queens”. Färgsprakande och bloddrypande populärkultur som ser publikfriande som ett honnörsord.

Barnen Kardashian följer storögt utvecklingen i OJ Simpson-rättegången. Att deras pappas bäste vän plötsligt är världens mest kände mordmisstänkte får en märklig effekt: deras pappa förvandlas till superkändis. Han får vara med i tv och får bord på restauranger som annars är fullsatta.

I en scen ”The People vs OJ Simpson: American Crime Story”
håller pappa Kardashian – suveränt av David Schwimmer från ”Vänner” – ett tal för sina barn där han varnar för kändisskapets effekter. ”Kändisskap är flyktigt”, säger han till barnen. ”Kändisskapet är ihåligt”

Att de barn han säger detta till barn som växte upp och blev Kim Kardashian + 3 är en den ultimata ironin och speglingen av vår tid.

Barn gör aldrig vad du säger, barn gör vad du gör.

En annan twist på historien: när föräldrarna skiljde sig så fick barnen Kardashian en ny styvpappa, OS-guldmedaljören Bruce Jenner, i dag känd som Caitlyn Jenner.

Fallet OJ Simpson har allt en historia ska ha – fast utökad till en plusmeny.

Ingen kunde knappast vara mer misstänkt än OJ Simpson. Blodspår på hans bil, upphittad handske. Under flera år han hade också misshandlat och fru sin ex-fru, men Los Angeles-polisen – de manliga poliserna – såg mellan fingrarna eftersom han var en idrottshjälte.

Mot alla odds blev OJ Simpson efter en utdragen och extremt mediebevakad rättegång frikänd i oktober 1995.

Hur kunde det ske? Tv-serien ”The People vs OJ Simpson: American Crime Story” inleds med en påminnelse om vad som hände i Los Angeles två år innan OJ Simpson-fallet.

Scener från den oförglömliga filmade polismisshandeln av Rodney King. Därefter nyhetsbilder från de efterföljande upploppen i Los Angeles när poliserna, bildbevisen till trots, helt frikändes. Författaren Ryan Gattis, som jag intervjuade i förra veckans DI Weekend, skriver om precis denna tid i sin aktuella bok ”Sex dagar”

Fallet Rodney King och den blottade rasismen inom Los Angeles poliskår skapade ett klimat som OJ Simpsons advokater skickligt kunde utnyttja. OJ Simpson målades under rättegången upp som en ännu svart man som råkat illa ut och var offer för omständigheterna.

Rollsättningen i serien fungerar också märkligt väl. John Travolta gör sin bästa roll på många år som advokaten Robert Shapiro, Sarah Paulson spelar åklagaren Marcia Clark och Cuba Gooding Jr gör OJ Simpson, på samma gång charmig och iskall.

Alla involverade i fallet OJ Simpson hade en sak gemensamt: alla blev superkändisar och fick bättre bord på restauranger.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

JUBILEUM
Ted Gärdestad. På torsdag, 18 februari, skulle han ha fyllt 60 år. Jubileet uppmärksammas med b.la en dokumentär. Gärdestad förtjänar också en TED-föreläsning. Hans melodier fortsätter att vara en stor inspirationskälla, inte minst för Max Martin.

BOK
Roland Barthes, ”Kärlekens samtal” (Modernista). Uttrycket Jag älskar dig var enligt Roland Barthes (1915-1980) ett ”socialt lösdrivarord” som kan användas hur som helst. Återutgivning av revolutionerande bok från 1977 där Barthes genomlyser ordet och begreppet kärlek.

PRISGALA
Grammy Awards, måndag 15 februari. Liveframträdanden av Adele, Kendrick Lamar, Justin Bieber. Två av fem nominerade i både ”Record of the year” och ”Album of the year” signerade Max Martin. Ghost har chansen i hårdrockkategorin.

+

BONUS NR 1:

Saknaden är stor efter Nora Ephron (1941-2012). Det är därför extra sorgligt att så få upptäckt eller ens känner till namnet på en av som gör filmer i hennes anda: Nancy Meyers, 66.

Nancy Meyers gjorde är 2000 ”Vad kvinnor vill ha”, en romantisk komedi med Helen Hunt och Mel Gibson som blev den mest intäktsbringande någonsin av en kvinnlig regissör.

Nancy Meyers följer Nora Ephrons fotspår. Romantiska komedier, ofta utspelade i New York-miljöer, fyllda av medelålders personer som dricker vin i jättestora amerikanska vinglas och kommer till insikter. Filmer perfekta att själv bli salongsberusad och sentimental till på flygplan.

”The Intern” hade svensk biopremiär i oktober, men sjönk som en sten inlindad i treplusrecensioner. När den på måndag släpps på dvd som hyr- och köpfilm förtjänar den en ny chans.

Rober De Niro spelar en pensionerad företagsledare av den gamla skolan som blir praktikant hos en dygnet runt-jobbade IT-entreprenör spelad av Anne Hathaway. Dåtid vs nutid. Man kan se skämten komma en mil i förväg och det är exakt som man vill ha det.

Robert De Niros avundsvärda pensionärskostymer i filmen är ett eget kapitel. De bästa manliga bläddra bland galgar i garderoben-scenerna sedan ”American Gigolo”.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

1966 var året då popkulturen exploderade och totalt tog över. Ett Newsweek-omslag från 1966 summerar tidsandan. Över hela framsidan, en färgsprakande Roy Lichtenstein-målning med ordet POP! i versaler.

Punkhistorikern Jon Savage har nu skrivit en bok och sammanställt en dubbel-cd som sammanfattar detta unika år. Båda bär titeln ”1966: The Year The Decade Exploded”.

Jon Savage är en utmärkt ciceron. Han kombinerar de breda strömningarna med att lyfta fram avgörande skeenden i marginalen som alla andra missat.

Vem annars skulle inleda en musikalisk rundtur genom året 1966 med en B-sidan med den väldigt obskyra gruppen The Uglys?

Men Jon Savage visar att denna låt, ”The Quiet Explosion”, fångar känslan av att växa upp med hotet om kärnvapenkrig. Jon Savage drar paralleller till Peter Watkins dokumentär ”The War Game” som BBC tyckte var för otäck att visa men som 1966 vann Oscar för bästa dokumentär.

Den typen av paralleller är Savages signum: poplåtar berättar alltid något om historien.

Sångare i Birmingham-gruppen The Uglys var Steve Gibbons som blev ett stort namn under pubrockvågen på 1970-talet med album som ”Down In The Bunker”.

Jan Gradvall