Blattesvenska? Nej, lattesvenska
När Expressens kulturnestor Nils Schwartz i februari inledde en TV-krönika med ”Jag dricker inte caffè latte” var det en tidstypisk manifestation. Ordet latte används på 2000-talet på samma sätt som yuppie gjorde på 1980-talet. Krönika i Dagens Industri 2/6.
Text: Jan Gradvall
Debatten om blattesvenska har dominerat svensk media den senaste tiden. Lika kontroversiellt men mindre uppmärksammat är ett annat samtida språkbruk – lattesvenska. Hur har latte kunnat gå från att vara kaffe med mjölk till en symbol för allt som är ytligt i samhället? Ordet latte används på 2000-talet på samma sätt som yuppie gjorde på 1980-talet.
När Expressens kulturnestor Nils Schwartz i februari inledde en TV-krönika med ”Jag dricker inte caffè latte” var det en tidstypisk manifestation. Svart kaffe är på riktigt. Latte står för trivialiteter.
Fredrik Strage skrev i september i Dagens Nyheter: ”Det spelar ingen roll om jag åkt till London, Paris, New York, Los Angeles eller Berlin. Kulturellt och mentalt förflyttar jag mig inte en millimeter från det så kallade SoFo-området på Södermalm i Stockholm.” Och den symbol som Strage använde för att beskriva hur lika allting blivit i världens trendiga stadsdelar var – förstås – lattesörplande. Fredrik Strage gick så långt som att skriva att världen numera kan delas in i ”caffè latte-enklaver”.
I en debattartikel om föräldraförsäkringen använde Expressens Linda Skugge en lattemugg som slagträ för att beskriva bortskämda föräldrar: ”Jag ger mycket gärna bort mina skattepengar så att studenter kan skaffa barn. Men inte till en 35-årig förstagångsmamma som dricker latte i Hagaparken varje dag.”
Vad exakt är det som provocerar så mycket med just latte?
Med 152 liter om året dricker svenskar mest kaffe i världen, näst efter Finland. Cecilia Aronsson skrev i DI i maj att en fjärdedel av all mjölk som säljs i Sverige i dag hälls i kaffet.
Att vi svenskar började ha mjölk i kaffet kan spåras till en omfattande Arla-kampanj för cafè au lait som inleddes 1985. Förebilden fanns då i Frankrike.
Att svenska kaféer i dag bytt ut franskans au lait mot italienskans latte har sin förklaring i USA snarare än i Italien. Starbucks grundades 1971, men det var i slutet av 1980-talet som kedjan inledde sin stora expansion.
I samband med att lattemuggarna från Starbucks började dyka upp i amerikanska filmer nådde de även Sverige. Enligt svenska lattesajten Beige.nu – jo, det finns en lattesajt – var Starbucks-inspirerade Robert’s Coffee, som öppnade i Söderhallarna 1992, starten på den svenska coffee shop-kultur som i dag spritt sig över hela landet.
Många tror att cafè au lait och caffè latte är samma sak, men au lait görs med pressat bryggkaffe, latte görs med espresso. Men det är knappast just kaffesorten utan snarare själva språkbruket som provocerar så mycket.
Efter att vi fått lära oss stava till cafè au lait, espresso och cappuccino var just ordet latte – denna löjliga lilla förkortning – uppenbarligen som fick bägaren, eller muggen, att rinna över. Redan ”En au lait, tack” var provocerande. ”En latte, tack” blir en kulturell förolämpning.
Men parallellt med att latten är under attack i svenska tidningar visar den internationella trenden att lattesvenskan är här för att stanna.
I april introducerade The Economist ett nytt index, Tall Latte Index, som komplement till Big Mac Index, för att visa hur valutors växelkurser kan översättas i verklig köpkraft. Den dyraste i latten i de 34 länder som har Starbucks är just nu Schweiz med 33,70 kr. Billigast är Thailand med 14,30 kr.
Den latte jag drack medan jag skrev denna krönika kostade 25 kr.
(slut)