Krönika, DI Weekend
Weekend 26 juni
Krönika
Jan Gradvall
Att lägga ifrån sig mobilen eller inte lägga ifrån sig mobilen. Almedalen i all ära men det är detta som är sommarens stora fråga.
Summertime and the livin’ is easy. När geniet George Gershwin 1934 komponerande denna perenna sommarklassiker – ursprungligen en aria i operan ”Porgy and Bess” – kunde han inte förutse hur svårt det skulle vara att drygt 80 år senare att skilja på sommarlättja och sommararbete.
Summertime, ja, men, nej, livet är inte längre easy.
”Men, snälla, kan du inte lägga ifrån dig mobilen en liten stund? Du missar ju hela naturupplevelsen”. Tusentals har sagt och kommer att säga det. Föräldrar till barn. Partner till partner.
För två veckor anordnades konferensen Brilliant Minds på Grand Hotel i Stockholm av Daniel Ek, grundare av Spotify, och Ash Pournouri, affärspartner till Avicii.
Stockholm har i flera år beskrivits som världens mest kreativa stad inom teknologi och musik. Syftet med Brilliant Minds var att manifestera det genom att bjuda in folk från hela världen till en konferens om kreativitet.
En av punkterna på det späckade programmet var en panel som handlade om sociala medier. Panelen leddes av Natalia Brzezinski, kommunikationsstrateg som kommit till Sverige som hustru till USA-ambassadören Mark Brzezinski.
Det tre paneldeltagarena – musikern Zara Larsson, dansaren och artisten Chris Collins och modeprofilen Sofi Fahrman – vittnade om samma sak: allt som de byggt upp, har de byggt upp genom sociala medier.
Med andra ord: deras arbetsplatser är i dag lika med deras modetilltelefoner.
Hur de kommunicerar har varit och fortsätter vara helt avgörande för deras framgång. De inte bara siktar mot molnen: deras karriärer och cv är cloudbaserade.
”En viktig sak jag vill påpeka: sluta tjata på mig om att jag ska lägga ifrån mig mobilen, jag jobbar faktiskt när håller på den”, sade Zara Larsson, 17 år.
När man tittar på hur hon arbetar inser man att hon har rätt. Med sin mobiltelefon gör Zara Larsson ensam i dag en stor del av det jobb som tidigare sköttes av arrangörer, reklambyråer och skivbolag.
Hennes fans behöver inte heller läsa tidningar, se på tv eller lyssna på radio för att få reda mer om Zara Larsson. Den information får de direkt från Zara Larsson själv som dygnet runt direktsänder sitt liv från sin mobil.
Även de flesta andra tunga talare på Brilliant Minds kom in hur vi i dag kommunicerar. Christina Stenbeck, Niklas Zennström, Stina Honkamaa Bergfors, Prins Daniel. Alla nämnde teknologi och kreativitet i samma andetag. Så var det inte på Prins Eugens tid.
Samtidigt som de medverkande klickade fram nya bilder i sina Keynote-presentationer satt vi konferensdeltagare och antecknade febrilt på våra mobiler.
Hans Vestberg, VD och koncernchef för Ericsson, påminde om hur mycket som hänt enbart de senaste åren. För fem år sedan använde vi 90 procent av tiden som vi höll i våra mobiler till att prata i dem.
I dag har det skiftat totalt. I dag pratar vi endast 25 procent av tiden vi håller i mobilen. Resten av tiden använder till att messa, maila, läsa, fotografera, se på tv och film. Något som för många av oss är förknippat är en del av jobbet.
Jag tänker på ett citat från journalisten Niklas Orrenius: ”När texten trycks i en tidning är det bara första publiceringen”.
Att hålla i mobilen är det nya att sitta vid skrivbordet.
Att svenskar, med vår tidiga utbyggnad av bredbandsnätet, var så snabba med att förstå och anamma de nya spelreglerna som den IT-dominerande världen inneburit är huvudanledningen till dagens framgångar inom teknologi och musik.
Och inte minst spel. 700 miljoner människor spelar just nu spel gjorda av svenskar. En tiondel av planetens befolkning.
Om de som skapade Candy Crush lyssnat på sina föräldrar och lagt ifrån sig mobilen hade svensk industri inte varit där den är i dag.
Det är därför med viss tvekan jag själv nu loggar ut för den här sommaren och lägger ifrån mig mobilen, åtminstone ibland.
De närmaste fem veckorna i juli lämnar jag över den här sidan till fem vikarier jag själv valt ut.
Fem smarta kvinnor med helt andra bakgrunder än min egen som bidrar med nya perspektiv.
Kanske det kan bli en Gerswhin-sommar trots allt?
(slut)
+
GRADVALLS VAL
ROMAN
Paula Hawkins, ”Kvinnan på tåget” (Massolit). Sommarens roman. Efter Gillian Flynn, ännu en kvinnlig journalist som i panik över tidningskrisen skriver en lysande thriller för att klara amorteringarna. Hitchcock-klass.
TV
”True Detective: Säsong 2”, HBO/C More. Manusförfattaren Nic Pizzolato gör det igen. Vince Vaughns ögon!
PODD
Lars Norén, ”Fragment”, P1. 25-60 sekunder korta program där Norén hela sommaren läser ur sin bok. Som producenten Magnus Berg säger: ”Till den som tycker livet är för kort för oredigerat prat”.
+
BONUS NR !:
Gick tiden långsammare förr?
Jag såg Miles Davis på Gröna Lund 1987. En väldigt fin konsert där Miles spelade på en röd trumpet med svensk sommarhimmel som fond.
Då kändes det oändligt avlägset att Miles Davis 28 år tidigare spelat in sitt legendariska album, ”Kind of blue” (1959).
När nu kommer Public Enemy till Sverige – gruppen spelar på Trägårn i Göteborg 30 juni och Debaser i Stockholm 1 juli – känns det som det var ganska nyligen som jag såg Public Enemys allra första konsert i Sverige 1987.
Det var på Ritz i Stockholm. Denniz Pop, då ännu enbart känd som discjockey, spelade skivor.
Men avståndet mellan Public Enemy då och nu är lika långt som mellan Miles Davis på Gröna Lund och ”Kind of blue”: 28 år.
Public Enemys andra och tredje album har en lika avgörande plats i musikhistorien som ”Kind of blue”. Album som skakade om historien. Musik påverkat tusentals artister som följt fotspåren.
Albumen ”It takes a nation of million to hold us back” (1988) och ”Fear of a black planet” (1990) har nu getts ut i föredömliga deluxe-utgåvor. The Roots-trummisen Questloves förord till den förstnämnda är bland det skarpaste som skrivits om Public Enemy.
De instrumentala versionerna av låtar som ”Rebel without a pause” och ”911 is a joke” understryker producentkollektivet Bomb Squads genialitet. Ordet revolutionerade är överanvänt inom musik. Här känns det i underkant.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Gruppen New Model Armys konserter liknar inte andras. Deras fans kallas The Family och stöttar varandra som en familj. På konserter ställer sig fansen bokstavligen på varandras axlar.
Kulturjournalisten Ika Johannesson har gjort en oförglömlig dokumentärfilm som handlar om ett av New Model Armys fans, svenska Anna.
Filmen visas i SVT 28 juni 22.55 som en del av serien ”Fans”. Under stora delar av sitt vuxna liv har Anna levt isolerad in sin lägenhet, plågad av panikångest och depressioner.
Men genom sin kärlek till den gruppen New Model Army (brittiskt svartrockband som albumdebuterade 1984) börjar Anna utmana sig själv och får stöd av gruppens internationella nätverk av fans.
Musikens förmåga till förändring har sällan visats tydligare. Filmen är endast 15 minuter lång. Som Anna säger i filmen: ”Vi är alla lite trasiga. Vi har alla våra konstiga konstigheter”.
Jan Gradvall