Varför är kulturen så okunnig om ekonomi?
Kultursidor handlar om hur människor vill att världen ska fungera. Ekonomisidor handlar om hur den faktiskt fungerar. Recension av boken "Freakonomics". Från Sydsvenskans kultursida 27/5.
Freakonomics
Text: Jan Gradvall
Moral handlar om hur människor vill att världen ska fungera. Ekonomi handlar om hur den faktiskt fungerar.
Det citatet är det centrala i ”Freakonomics” (Prisma), en succébok av ekonomen Steven D. Levitt och journalisten Stephen J. Dubner, som nu ges ut på svenska.
Citatet blir ännu mer talande, och betydligt mer provocerande, om man justerar det något:
Kultursidor handlar om hur människor vill att världen ska fungera. Ekonomisidor handlar om hur den faktiskt fungerar.
Varför finns det en sådan misstänksamhet mot och okunnighet om ekonomi i kulturkretsar? Det är nästan så att man misstänker att det beror på en gammal fördomsfull uppdelning i höger och vänster.
I kulturvärlden förknippas – fortfarande – ekonomijournalistik med börsklipp, moderat skolungdom och prinsessornas pojkvänner.
Kultursidor och ekonomisidor har glidit så långt ifrån varandra att Mats Möller på sitt aktuella soloalbum använder de skilda världarna som en liknelse för att skildra en kylig relation.
Möller sjunger: ”Dom somnade långt ifrån varandra igår/ Och dom vet inte riktigt var dom står”. Och därefter: ”Han sätter på kaffe, för tidigt för vin/ Hon tar Kulturen, han tar Ekonomin”.
Försoningen stavas ”Freakonomics”, en bok som är del av ny form av intellektuell eknomijournalistik som etablerats i USA på 2000-talet
Chicago-ekonomen Steven D. Levitt använder siffror och tabeller ungefär som Janne Josefsson använder mikrofon och kamera. Ekonomi är för Levitt ett redskap för att gräva fram sanningen: den dolda sanningen under tidningsrubrikerna.
Med hjälp av Stephen J. Dubner, en journalist som skriver för New Yorker och New York Times och alltid prioriterar storyn i första hand, blir Levitts sifferexerciser också begripliga och relevanta för vanliga dödliga.
Även Levitts val av ämnen skiljer sig från vad vi traditionellt förknippar med ekonomijournalistik. Han intresserar sig inte för börskurser och årsredovisningar utan för människors vardag: den sortens frågor som i tidningar annars mest avhandlas i tyckarkrönikor.
Vad är farligast: ett skjutvapen eller en swimmingpool? Vad betyder valet av namn på våra barn för deras karriärer? Varför kan vi inte lita på att fastighetsmäklare alltid anstränger sig till det yttersta? Vad ljuger folk om i kontaktannonser om på nätet? Blir samhället verkligen våldsammare?
Och de svar Levitt som kommer fram till – utan hänsyn till ”hur det borde vara” – är inte sällan diametralt motsatta de som förmedlas som ”sanningar” i media.
En swimmingpool dödar fler barn än vapen. För en kvinna som sätter ut kontaktannons är blont hår mer värt än en akademisk examen.
Boken ”Freakonomics” säljs med ett citat av Malcolm Gladwell på omslaget. New Yorker-journalisten Malcolm Gladwell är också något av gudfar för denna nya genre av läsliga, välskrivna affärsböcker som på samma gång är både intellektuella och folkliga.
Med sina böcker ”The tipping point” från 2000 (”Den tändande gnistan”) och ”Blink” från 2005 har Malcolm Gladwell fusionerat nyfikenheten och upprorsandan från den nya ekonomin med den enorma researchen och den goda stilistiken från New Yorker-journalistiken.
Vid en jämförelse mellan Gladwelll och duon Levitt & Dubner vinner Gladwell. ”Freakonomics” är något beskäftig i tonen och bitvis lite stolpig i språket, vilket möjligen kan att ha med översättningen att göra. Kan man verkligen lita på översättare som beskriver en bagel som ”en fralla med hål i mitten”? Eller tror att det vita ostliknande som amerikaner brer på samma bagel är ”keso”?
Men inte ens det kan få en att inte rekommendera en bok som faktiskt får en att se på omvärlden på ett nytt sätt.
(slut)