Krönika, DI Weekend

Weekend 17 oktober

Krönika

Jan Gradvall

Kocken är den nya rockstjärnan. Uttrycket myntades av journalisten Bobo Karlsson i början av 1990-talet. Med åren har det visat sig hur rätt han hade.

När Bobo Karlsson skrev det för drygt 20 år sedan syftade han i första hand på den förhöjda status som kockarna fått på stockholmskrogar som PA & Co.

Men i dag, efter alla matprogram i TV, är kockarna till och med mer kända än rockartisterna. Förr i tiden var musikvärlden så stor att även måttligt musikintresserade kunde räkna upp namnen på medlemmarna i de största engelska popbanden.

I dag vet inte ens skivbolagen vad någon i Coldplay eller Arctic Monkeys heter förutom sångarna. Däremot kan alla peka ut och namnge engelska kockar som Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Nigella Lawson.

Parallellt med detta har också köket fått en helt annan status i hemmen. Från att ha varit ett avskilt rum, bakom en stängd dörr, är det nu hemmets största och mest påkostade rum.

Avancerad gastronomi är det nya sitta hemma och försöka lära sig Jimi Hendrix-solon.

En sak har dock förvrängts och missförståtts med Bobo Karlssons citat. Vad han menade med ”Kocken är den nya rockstjärnan” var inte ekvilibrister utan kockar med en avslappnad attityd och enklare no bullshit-matlagning. Rubriken på hans artikel var ”Jeansköket”.

Matlagning har de senaste tio åren utvecklats på samma sätt som rockmusiken gjorde i övergången mellan 1960-tal och 1970-tal. Vad som började med tre ackord har växt till alltmer komplexa och bombastiska kompositioner.

När dagens kockar på stjärnkrogar experimenterar med provrör och pluggar kemi påminner de om symfonirockmusikern Rick Wakeman i Yes när han hade så många keyboard på scenen att han fick använda skylift för att ta sig mellan dem.

När kyparna talar om dagens meny med samma allvar som om de läste upp Nobelprisnomineringar, så längtar man efter en kökets motsvarighet till Sex Pistols: en motreaktion som tar tillbaka allt till tre ackord igen.

Och det är precis det vi upplever just nu. På samma sätt som Sex Pistols var en motreaktion mot uppblåst symfonirock är dagens stora trender inom mat – street food och food trucks – en motreaktion mot den uppblåsta gastronomin.

Det är svengelska uttryck men ingen översätter dem. Googla och hitta sajter som ”Hitta trucken! Din guide till Stockholms food trucks”.

Den 31 oktober är det svensk biopremiär på en film som spelar hela denna utveckling. ”Chef” handlar om en stjärnkock som lämnar restaurangköket och på nytt upptäcker glädjen i matlagning när han köper en food truck. Därefter reser han runt i USA och serverar kubanska mackor.

Ingen kan hävda att ”Chef” är filmkonst. Regissören Jon Favreau har dessutom gett sig själv huvudrollen som en kock som, trots massiv krögarkagge och en kroppsvikt norr om 110 kilo, dyrkas och åtrås av inte bara en utan två av Amerikas sexigaste kvinnor, Sofia Vergara och Scarlett Johansson.

Men har man överseende med det är det en underhållande film. Och alla matlagningsscener är fantastiska. Ju mer kameran zoomar in stekytor, desto mindre tänker man på hur mycket transfett handlingen innehåller.

”Chef” kommer att hamna perfekt i tiden. Titta bara på bokhandlarnas just nu överfulla hyllor med böcker om street food. Efter ”Chef” kommer antalet food trucks på Sveriges gator att bli ännu fler.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

DOKUMENTÄR
”Terror i köpcentret”. Endast 4 dagar kvar att se en oförglömlig dokumentär, plockas bort från SV TPlay 21 oktober. Massakern på barn och vuxna i köpcentret i Nairobi förra hösten. Skildrad genom övervakningskameror.

LÅT
Amason, ”Duvan”, släpps 28 oktober. Kollektivet Amason börjar framstå som Sveriges främsta rockband just nu. De fantastiska låtarna ”Älgen” och ”Ålen” följs upp med lika starka ”Duvan” (fast sång på engelska). Album i januari.

FILM
”X-Men: Days of future past”. Hyrfilmspremiär för årets mest spektakulära actionfilm. Slow motion-scenen till tonerna av Jim Croces ”Time in a bottle” är det filmiskt mest mindblowing som gjorts sedan första ”The Matrix”.

+

BONUS NR !:

Bakom förbluffande mycket av dagens amerikanska populärkultur döljer sig i själva verket svenskar. Inom musiken arbetar artister som Katy Perry, Taylor Swift, Pink, Ariana Grande, Nicki Minaj och många andra med svenska låtskrivare och producenter.

Nu har de svenska låtskrivarna fått sällskap av svenska filmfotografer. Linus Sandgren och Hoyte van Hoytema tillbringar mer tid i Los Angeles än i Stockholm.

Linus Sandgren har fotograferat Gus Van Sants ”Promised land” med Matt Damon, David O Russells flerfaldigt Oscarnominerade ”American hustle” med Jennifer Lawrence och Lasse Hallströms ”The hundred-foot journey”.

Ännu bättre går det för Hoyte van Hoytema. Efter att ha slagit igenom som fotograf till SVT-serierna ”Lasermannen” och ”Upp till kamp” fick han internationell uppmärksamhet geniom Tomas Alfredsons filmer ”Låt den rätte komma in” och ”Tinker Taylor Soldier Spy”.

Sedan dess håller Hoyte van Hoytema på att bli filmfotografernas motsvarighet till Max Martin.

Efter att hyllats för fotot till Spike Jonzes ”Her” fick Hoyte van Hoytema jobbet som fotograf på Christopher Nolans nya film ”Interstellar”.

Ingen regissör hyser större respekt i Hollywood just nu än Christopher Nolan. Han har dragit in miljarder med ”Batman”-filmerna och tekniskt förnyat filmmediet med filmer som ”Memento” och ”Inception”.

Christopher Nolans nya rymdfilm ”Interstellar”, som får biopremiär i USA och Sverige om tre veckor, är årets mest förhandshypade film. Innan den ännu ens visats i sin helt så har filmens trailers gjort att Hoyte van Hoytema redan förhandstippas till att bli Oscarnominerad. Filmen har en budget på över en miljard kronor. Hoyte van Hoytema uppges ha fått i det närmaste obegränsade resurser för fotot, inklusive specialbyggda kameror och linbser.

Hoyte van Hoytema är nu också klar för nästa Bond-film, ”Bond 24”, regisserad av Sam Mendes. Bond-filmer tillhör de mest prestigefyllda uppdragen för filmfotografer. Den senaste, ”Skyfall”, blev Oscarnominerad i den kategorin.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

I ett av Filip & Fredriks tv-program gjorde Filip Hammar en visuell motsvarighet till vad som i musikbranschen kallas en cover. I klädd en Lennart Hyland-kofta återskapade Filip Hammar stunden när Lennart Hylands under sin karriärs höst med ett frånvarande leende stod och lallade med i signaturmelodin till ”Gomorron Sverige”.

Precis detta upplägg – att återskapa valda ögonblick i populärkulturen – är temat för den mest udda men mest intressanta premiären i amerikansk tv denna höst.

Den 27 oktober är det premiär för ”Fake off” på TruTV där tio olika team runt om i USA tävlar om att genom att dans, sång, skådespeleri, ljus och scenografi återskapa ögonblick i historien.

Ett annat mer makabert exempel på effekten av gestaltning är dokumentären ”The act of killing”, där en massaker på Indonesien skildras genom att händelserna återskapas. Producenterna för ”Fake off” nämner ”The act of killing” som en referens.

I domarpanelen finns en dansare från ”Glee”, en scenograf från Cirque de Soleil och Chilli från soultrion TLC.

Jan Gradvall