Skivrecensioner, DI Weekend
Lykke Li
I never learn
Warner
Betyg: 5
En korp fäller ut sina vingar.
Jan Gradvall
Damon Albarn
Everyday robots
Parlophone
Betyg: 4
Hur låter en ledsen iPhone? Kanske som titelspåret på Damon Albarns nya soloalbum där han ringer in samtiden genom att sjunga: ”We are everyday robots on our phones, in the process of getting home. Looking like stones, out there on our own”.
På sitt nya album påminner Damon Albarn om roboten WALL-E i den animerade filmen med samma namn. Omgiven av spillror från Blur och Gorillaz sorterar han minnen och intryck. Han låter oändligt ensam men samtidigt ändå tillfreds i sin ensamhet.
Jan Gradvall
Rodrigo y Gabriela
9 dead alive
Because/PIAS
Betyg: 4
Det blåser mexikanska vindar över världen. Det var en mexikansk filmregissör, Alfonso Cuarón, som via ”Gravity” tidigare i år plockade hem flest Oscarstatyetter. Mexikansk mat är populärare än någonsin, i synnerhet tacos som serveras överallt, från skåpbilar på stan (Taco Ttruck) till Mathias Dahlgren Matbaren.
Rodrigo y Gabriela visar att det även finns lika vital mexikansk musik att upptäcka. Med varsin akustisk gitarr står Rodrigo Sanchez och Gabriela Quintero mitt emot varandra och spelar hårt och rytmiskt. Musiken är instrumental.
I grunden är det folkmusik men det är folkmusik spelad av musiker som vuxit upp med Metallica. Nya albumet är inspelat i en studio i Mexiko med utsikt över Stillahavskusten. Den utsikten hörs i musiken. Solen steker, vinden smakar salt och det pinar små ödlor fram mellan stenarna.
Jan Gradvall
Eno & Hyde
Someday world
Warp/Border
Betyg: 4
Dit Eno går, dit går jag. Jag har läst hans dagbok och jag har köpt hans kreativa kortspel, Oblique Strategies. Jag har gått så långt som att jag till och med besökt ganska tråkiga färginstallationer i London bara för att Brian Eno gjort dem. Det kan vara ansträngande att vara ett fan.
Nya albumet, som Brian Eno gjort tillsammans med Karl Hyde från Underworld, är det dock det lättaste att älska som Eno varit inblandad i på mycket länge. Det är förbluffande melodiskt och lättillgängligt, popsånger.
Här finns spår av nästan allt Eno gjort under sin karriär: dramatiken hos Roxy Music (plus gästspel av Andy Mackay), rytmerna från ”Remain in light” (Talking Heads), stadiumkänslan hos Coldplay och kanske framförallt hans eget soloalbum ”Another green world”.
Karl Hydes närvaro påminner också om hur mycket man saknat Underworld, mästare på stegrande elektronisk storslagenhet.
Jan Gradvall
PS: Apropå texten om 9 låtar som det perfekta albumantalet (se Bonus i Krönikan från 2 maj): läsaren Henrik Josefson påpekar att inte bara Lykke Li utan även albumen med Rodrigo y Gabriela och Eno & Hyde har 9 låtar.