Krönika, Dagens Industri

Weekend 24 januari

Krönika

Jan Gradvall

Att se Zlatan på planen ger nya insikter om att vad som är fysiskt och strategiskt möjligt. Som att se någon spela schack med sin egen kropp.

Att prata med Zlatan utanför planen ger också hela tiden oväntade insikter. Som till exempel om arbetsmarknaden.

När jag gick i skolan så bestod begreppet yrkesvägledning av ett möte med en syokonsulent. En man i kofta rullade fram en bokhylla på hjul fylld av broschyrer. ”Titta igenom och se vilka yrken som du tror passar dig. Du kan behålla broschyrerna, om du inte tar för många”.

Jag har ofta tänkt på den där vagnen med broschyrer som rullades fram i ett klassrum i Linköping. Inget av det jag var intresserad av fanns det någon broschyr om.

Arbetsmarknaden förändras i dag snabbare än yrkesvägledningen. Några av de mest eftertraktade jobben i dag var inte ens uppfunna när du gick i skolan. Nätverket Linkedin listade tidigare i veckan tio yrken som inte ens fanns för fem år sedan. Bland dem iOS-utvecklare, UI/UX-designer, cloud service-specialist och zumbainstruktör.

Det borde ha funnits en broschyr i syokonsultens rullvagn som när jag öppnade kunde läste: ”Vad som helst. Det spelar mindre roll vad du ägnar dig åt. Bara du ser vill att bli bäst på det”.

Som till exempel gräsmattor.

När jag till det nio sidor långa reportaget om Zlatan i dagens tidning besökte honom på Paris Saint-Germains träningsanläggning utanför Paris så stod vi efter lagets träning och blickade ut över gräsmattorna.

Alla de utspridda träningsplanerna, minst ett halvdussin, var anmärkningsvärt gröna och jämna för att vara i januari. En man gick runt på planerna med nedböjt huvud, följd av två assistenter, och inspekterade minsta tuva som Thiago Silva, Cavani, Zlatan och de andra möjligen rubbat på under träningen. ”Det är Engelsmannen”, sade Zlatan och nickade. ”Han är bäst. Klubben har köpt över honom”.

Zlatan berättade sedan historien om världens kanske bäst betalde gräsmattespecialist.

När PSG under endast ett par år mycket snabbt vuxit till en klubb av yppersta Champions League-klass har det materiella fått kämpa för att hinna med. Förra vintern var träningsplanerna i bedrövligt skick. Ingen fick någon ordning på dem: gräset tog hela tiden time out under vintern.

Research inleddes: ”Vem har de bästa planerna i Europa?” Svaret visade sig vara Aston Villa i Birmingham, en stad som dessutom har ett klimat inte olikt Paris. Aston Villa hade hela vintrarna sin gräsmatta på Villa Park och även de 12 träningsplanerna på Bodymoor Heath i perfekt skick. Mannen bakom dem, som ägnat sitt liv åt gräsmattor, heter Jonathan Calderwood.

Så PSG:s ledning åkte till Birmingham. Zlatan: ”De frågade Engelsmannen. Vad ska du ha? Han bara, nej, nej, jag kan inte lämna klubben jag varit med i tio år. Jag har ju familj här. De frågade igen: vad ska du ha? Engelsmannen drog till med någon summa, bara hittade på. De bara, ok, det är en deal. Så nu är han här, hans barn går i privatskola och planerna är suveräna. Han tjänar nog mer än mig, haha”.

Jag hittar en artikel om Jonathan Calderwood i Birmingham Mail som i somras skrev om gräsmattevärvningen. Tidningen skrev att Calderwood ”ummed and aahed” över tanken på att lämna sina klubbfärger, men att han insåg att erbjudandet ”var för bra för att tacka nej till”.

Gräsmattespecialist. Om dagens syokonsulter fortfarande arbetar på samma sätt borde de trycka upp en broschyr om det.

(slut)

GRADVALLS VAL

BOX
Beatles, ”The US Albums” (Capitol). Nej, din Beatles-samling blir aldrig komplett. Salivframkallande snygg box med gruppens 13 amerikanska album, helt annorlunda (omslag, låtval) jämfört med de europeiska utgåvorna.

BIO
”Last stop Fruitvale Station”. Oförglömligt om rasism, sociala orättvisor och polisbrutalitet. Musik av svenske Ludwig Göransson (två spår till Haims debut) som fått kontrakt som kompositör med Jay-Z:s skivbolag Roc Nation.

JOBBMUSIK
Soundtrack. Bra hörlursmusik? Lyssna på de filmer som i år Oscarnominerats: The book thief (John Williams), Gravity (Steven Price), Her (Butler & Pallett), Philomena (Alexander Desplat), Saving Mr Banks (Thomas Newman).

+

BONUS:

DI Weekend var tidiga med att sätta First Aid Kit på omslaget, ett halvår för duons genombrott. Sedan dess har jag regelbundet fått frågan både från läsare, redaktionsledning och bransch: ”Vad blir nästa stora grej?”

I fjol publicerade vi ”Svensk musiks 5 nästa stora stjärnor”, en lista som toppades av Linda Pira. När jag nu gör samma sak inför 2014 fylls listan av namn som avspeglar vad Zlatan i detta nummer kallar för ”Det nya Sverige”.

1. Seinabo Sey

Om du är DI-prenumerant och via paddan får tillgång mina spellistor på Spotify har du redan sedan i december hört ”Younger”, en av svensk musiks starkaste debuter genom alla tider. I lördags överglänste Seinabo Sey alla när hon slamdunkade den på P3 Guldgalan. En blivande världsstjärna

2. Mapei

Efter att i flera år varit ett namn i Stockholms klubbvärld står nu Mapei inför ett internationellt genombrott. ”Don’t wait” har på Twitter hyllats av självaste Adele. Hon har också kontrakt med prestigetunga Downtown Records i New York, bolaget bakom Gnarls Barkleys ”Crazy”. Tre andra låtar finns att lyssna på Downtowns hemsida.

3. Amason

En svensk supergrupp med ett helt eget sound. Medlemmar från bland annat Miike Snow och Dungen tillsammans med fantastiska Amanda Hollingby Matsson (tidigare Haje, Idiot Wind), en sångerska och pianist som är gift med Tallest Man On Earth och turnerat tillsammans med honom. Lyssna på ”Älgen” (trots titeln en låt på engelska). Redan stort intresse från USA.

4. Sa’ra Charismata

Svensk singer-songwriter bosatt i New York. Med sin akustiska gitarr och innerliga framtoning påminner hon lite om Tracy Chapman, fast influenserna kommer från R&B och hiphop och språkbruket ett helt annat. Hårdslående ”Gold digga” (finns på Spotify) är en uppgörelse med hela branschen. Har nu uppbackning av Mattias Wachtmeister som arbetar med Laleh.

5. Nicole Sabouné

Kan hjälpa den krisdrabbade svenska rocken över fyraprocentspärren. Se skivrecension intill.

En gemensam länk mellan Seinabo Sey och Mapei: båda arbetar med producenten Magnus Lidehäll som i sin tur tagit in Vincent Pontare och Salem Al Fakir som medlåtskrivare.

Trion Lidehäll, Pontare och Fakir ligger bakom Veronica Maggios och Petters senaste album (och i fallet Pontare & Fakir, även två av Aviciis största hitlåtar, ”You make me” och ”Hey brother”). Trion utnämndes i december till årets producenter i DI Weekend och är den 19 februari Grammisnominerade i klassen årets kompositörer.

Jan Gradvall