Krönika, Dagens Industri
Weekend 13 december
Krönika
Jan Gradvall
En boll och ett slagträ kostar totalt 1.10 dollar. Slagträet kostar 1.00 dollar mer än bollen. Hur mycket kostar då bollen?
Jag själv, och förmodligen ganska många andra, tror direkt vi kan svaret och svarar alltför snabbt: 10 cent.
Det är fel. I och med att slagträet kostar 1.00 dollar mer än bollen så är det rätta svaret 5 cent.
Frågan är en av tre frågor i vad som kallats världens kortaste intelligenstest, CRT (Cogntive Reflection Test). Tre rätta svar ger tre poäng, men studenter på elituniversitet Harvard hamnade så lågt som 1.43 poäng i snitt.
Om man däremot tar precis samma fråga och typografiskt presenterar den på ett sätt som gör den svårläst – till exempel i mycket liten grad och knappt synlig grå färg i stället för svart – så visar undersökningar att antalet rätt svar höjs markant.
Varför? Svar: för att du plötsligt måste du anstränga innan du svarar. Och den extra ansträngningen lönar sig.
Människor som tvingas överkomma olika slags hinder, små eller stora, lyckas i längden ofta bättre än de som inte behöver göra det.
Detta är temat i Malcom Gladwells nya superintressanta bok ”David och Goliat”. En analys av det mänskliga psyket i form av en historisk odyssé över människor som stått inför stora utmaningar och tvingats anta dem mot alla odds.
Vad vi tror är nackdelar visar i själva verket påfallande ofta vara fördelar. Att vara en underdog som David, tvingad till att anpassa sig efter situationen, kan vara mycket bättre än att vara den till synes oslagbara jätten Goliat. Bra förutsättningar är överskattat.
I samband med att boken i mitten av januari ges ut på svenska av förlaget Volante kommer Malcolm Gladwell till Sverige och medverkar i ”Skavlan” 17 januari.
Påfallande många av de som vi kallar vår tids bästa och mest typiska Amerikaskildrare är i själva verket från Kanada: Alice Munro, Douglas Coupland, Joni Mitchell, The Band, Leonard Cohen, Neil Young, David Cronenberg. Faktiskt också Justin Bieber.
Även Malcolm Gladwell är från Kanada, vilket är en förklaring till det underdog- och utifrånperspektiv som börjar framstå som det genomgående temat i alla hans böcker.
Jag har läst allt av journalisten Malcom Gladwell. Om man scannade min hjärna skulle man se Gladwellkapiteln bevarade mappar märkta med ”Nya insikter”.
Malcolm Gladwell tjänar i dag runt 15-20 miljoner kronor per bok och får sexsiffriga belopp varje gång han föreläser.
Därmed blir han också en självklar måltavla för kritik. Akademiker tycker hans böcker är kraftigt förenklade. Alla epigoner som följt i hans fotspår har också skapat en övermättnad i bokhandlarna i genren poppsykologi.
Men jag tycker Gladwell bara blir bättre. ”David och Goliat” är argare än någon av hans tidigare böcker. Exemplen från amerikanska medborgarrättsrörelsen, konflikten på Nordirland och förföljelsen av judar i Frankrike under andra världskriget framstår som skrivna med blodiga knogar.
I boken skriver Malcolm Gladwell bättre om dyslexi än någon annan jag läst. Ett utmärkt exempel på att till synes oöverkomliga hinder i vägen tvingar människor att ta fram sin inre David.
Dyslektiker har hjärnceller placerade på fel ställen, ”likt passagerare strandade på en flygplats”. Men genom en intensiv och livslång kamp så kan man dirigera om tankarnas flygtrafik och åstadkomma saker Goliat aldrig skulle ha tänkt på.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
Tvdags.se. Varför känns dagstidningarnas tv-tablåsidor i dag så trötta och omoderna? Svar: för att detta i dag kan göras mycket smartare, roligare och mer användarvänligt på nätet. Nya sajten TVDags pekar mot framtiden.
TV
”Scandal”, Kanal 5, nypremiär 8 januari. Mycket glädjande: ”Scandal” får en ny chans i Sverige. Kerry Washington (på omslaget till Vanity Fair i somras) har blivit en populärkulturell ikon som Oliva Pope, krishanterare i Washington.
DVD
”Alan Partridge: Alpha Papa”. Uppvisning av vår tids kanske största komiska geni. Scenen där han mimar till Roachford. OMG. Filmen fick aldrig biopremiär i Sverige, men finns nu att köpa som dvd i England. Svensk dvd i mars.
+
BONUS NR 1:
Årets bästa countryalbum har varit ”Same trailer different park” med 25-åriga Kacey Musgraves, hyllat i april i DI Weekend.
Nio av låtarna på det albumet är skrivna tillsammans med 39-åriga låtskrivaren Shane McAnally. Bland dem den suveräna ”Follow your arrow” med den i countrysammanhang uppseendeväckande texten: ”Make lots of noise, kiss lots of boys/Or kiss lots of girls, if that’s somehting you’re into”.
Shane McAnally är ett av många låtskrivarproffs verksamma i Nashville, USA:s i dag hetaste musikstad. Bland Shane McAnallys största framgångar finns låtar åt Lady Antebellum (”Downtown”), The Band Perry (”Better dig two”), Miranda Lambert (”Mama’s broken heart”) och Kenny Chesney (”Somewhere with you”).
Den Springsteen-febriga balladen ”Come back to me” på Keith Urbans senaste album ”Fuse” är den 100:e Shane McAnally-låt som spelats in.
Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att Shane McAnally är gay. Det hade inte varit något uppseendeväckande i popvärlden, men är inte vad man väntar sig i den beryktat konservativa countryvärlden.
Men Shane McAnally säger till Entertainment Weekly att han aldrig haft några problem i countryvärlden med sin sexuella läggning. Han lever i Nashville som öppet gay tillsammans med sin man och deras två små barn.
Människor har uppenbarligen fler fördomar om country än vad country har fördomar om människor.
Shane McAnally är född i Texas. Han kom till Nashville första gången som 19-åring. Precis om i tv-serien ”Nashville” fick han sitt genombrott när han då fick chansen att sjunga på Bluebird Café, samma café som i tv-serien.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
I förra veckans DI Weekend publicerades de sedvanliga årsbästalistorna. Till årets låt utsågs ”Roar” med Katy Perry, skriven av svenske Max Martin.
Låten får ytterligare en dimension om man på YouTube söker på Children’s Hospital Dartmouth-Hithcock + Roar. Ett klipp som visar hur de svårt sjuka barn och personal på sjukhuset tillsammans mimar till låten. Klippet har hittills setts av 3,5 miljoner
Under hösten och vintern har ”Roar” utvecklats till ett anthem för sjuka barn i USA.
Det började i september med ett klipp där 16-åriga Olivia Wise, med långt gången hjärntumör, sitter i en rullstol i en studio och sjunger ”Roar”. Olivia Wise dog den 25 november men klippet lever vidare, med just nu 2,5 miljoner visningar.
Vad är det i just ”Roar” som ger sådan kraft? Ett svar är texten med rader som uppmanar till styrka och kamp: ”’Cause I am a champion and you’re gonna hear me roar”.
Men framförallt är det melodin. Max Martins amerikanske medlåtskrivare Dr Luke är en av många som vittnat om Max Martin unika förmåga att skriva melodier som skär igenom allt. Refränger som lyfter och lyfter och lyfter.
Dr Luke beskriver Max Martins refränger som ”någon som fäller ett träd med ett enda hugg”.
Ett annat YouTube-klipp visar en pojke, Jack Robbins, med så svår autism att han inte kan prata i vanlig mening. Men han har lärt sig sjunga refrängen till ”Roar”.
Jan Gradvall