Grupparbete i hitfabriken

Historiskt sett har poplåtar skrivits av enskilda låtskrivare eller duokonstellationer. I dag ser det annorlunda ut. I snitt står det fyra, fem låtskrivare listade på varje låt, ibland ännu fler. Själva skrivprocessen har också utvecklats. Specialister kallas in som är bra på olika moment. Reportage i DI Idé nr 1.

Internet har revolutionerat modern biologi, kemi, fysik och matematik. Den gamla bilden av en ensam forskare i ett laboratorium – någon som efter tio års hjärnskrynklande mitt i natten plötsligt utbrister i ett ”heureka!” – har ersatts av ett gäng Arkimedes utspridda över olika delar av världen som samarbetar i realtid genom att vara uppkopplade.

Forskningen kan därmed bedrivas mycket snabbare och effektivare. Ett av många exempel är GBD 2010, Global Burden of Disease, där 300 kvinnor och män utspridda på 100 institutioner i 50 länder kunde se samma mikroskopbilder samtidigt.

”Heureka!”-ögonblicket, grekiska för ”jag har funnit det”, har blivit kollektivt. Detsamma gäller nu även för låtskrivare.

Historiskt sett har poplåtar skrivits av enskilda låtskrivare eller, allra vanligast, av duokonstellationer. Tittar man på tidernas mest populära låtar ser man duokonstellationer som Rodgers-Hammerstein, Leiber-Stoller, Lennon-McCartney, Jagger-Richards, Bacharach-David, Andersson-Ulvaeus, Morrissey-Marr.
Låtarna har uppstått genom att dessa låtskrivare har suttit i samma rum och skrivit på piano eller gitarr.

Men tittar man på de låtar som toppar listorna i dag ser det annorlunda ut. I snitt står det fyra, fem låtskrivare listade på varje låt, ibland ännu fler. Själva skrivprocessen har också utvecklats. Specialister kallas in som är bra på olika moment.

Det som förr i tiden kallades text och melodi kallas i dag topline. Det övriga – rytm, produktion och ljudbild – kallas tracks. Dagens låtskrivare definieras följaktligen ofta som topline writers eller track writers.

Rent copyrightmässigt var det länge text och melodi som räknades som själva kompositionen. Men i takt med att den moderna popmusiken har blivit mer och mer rytmbaserad, inte minst genom influenser från hiphop och dansmusik som house och techno, så blir ljudbilden alltmer avgörande. De som skriver topline och track delar numera på royaltykakan.

För att göra betydelsen av track begripligare kan man lyssna på Michael Jackson-klassiker som Billie Jean och Smooth criminal. Produktionen är så bärande för kompositionerna att låtarna förmodligen hade blivit hitlåtar även som instrumentalversioner utan sångmelodier. Text och melodi är i de fallen närmast att betrakta som garnering.

Ett exempel på en modern hitlåts anatomi är en av fjolårets stora hitlåtar Follow the leader av duon Wisin & Yandel med gästsång av Jennifer Lopez. Follow the leader har visats över 110 miljoner gånger på Youtube och är även ett exempel på hur internationell musikbranschen har blivit.

Wisin & Yandel är från Puerto Rico och superstjärnor inom den genre som heter reggaeton, en fusion av puertoricansk bomba, jamaicansk dancehall (elektronisk reggae) och olika slags latinamerikansk musik. De flesta reggaetonlåtar framförs på spanska. Latinokulturen är också Jennifer Lopez egentliga rötter. Hon är född i spansktalande kvarter i Bronx med föräldrar från Puerto Rico..
Men tracket till denna låt – som ger intryck av att ha kommit till på en nattklubb någonstans i Karibien – är skrivet av två svenskar, Niclas Kings och Jonas Saeed.

Att låtskrivande har blivit en process som sker via samarbete över internet är en av flera förklaringar till varför svenska låtskrivare har varit så framgångsrika de senaste 15 åren. I fjol toppades den amerikanska Billboardlistan av svenska låtskrivare under 16 veckor av 52. (Hur svårt det är att toppa den listan understryks av att endast fyra svenska artister lyckats med det under historien: Björn Skifs & Blue Swede, Abba, Roxette och Ace of Base.)

Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder med bäst bredbandsutbyggnad. Under it-boomen runt millennieskiftet var Sverige världsledande tillsammans med USA. Det är inte för inte som det är svenskar som har uppfunnit Spotify och Soundcloud. Svenskar är vana vid idéutveckling som sker via nätet.

De mest kända och framgångsrika svenska låtskrivarna i dag är Max Martin (Martin Sandberg) och Shellback (Johan Schuster), men under dem finns ett fyrtiotal svenskar som tillhör världseliten och har skrivit låtar som toppat listor.

Niclas Kings arbetar i en liten studio på Söder i Stockholm. När klockan blir runt 20.00 på kvällen brukar han koppla upp sig mot sin låtskrivarpartner Jonas Saeed, som jobbar från Los Angeles där arbetsdagen just då har börjat. Att Niclas Kings och Jonas Saaed befinner sig på var sin kontinent när de arbetar spelar ingen roll. Tack vare Skype kan de ändå befinna sig i samma rum.

”Även de artister vi skriver till kan vi ha direktkontakt med genom Skype”, säger Niclas Kings. ”Vi kan till exempel hålla upp skärmen och visa varandra exakt i Logic vad vi menar. Så jobbade jag till exempel med Nervo.”

Nervo är en duo med två unga blonda discjockeyer från Australien, jämförbara med Rebecca & Fiona, som tippas bli världsstjärnor under 2013. Logic Pro är ett program för musikproduktion och digital redigering som används av musiker över hela världen.

Oavsett vilka musiker man i dag besöker i en inspelningsstudio, även rockband, ser man uppslagna datorer med Logic-program. Att göra musik i dag handlar lika mycket om att redigera som om att spela. Vid datorn kan man, på ungefär samma sätt som med klipp och klistra-funktionen i Word, byta ut olika partier i låten eller upprepa dem, vilket kallas loopa.

Niclas Kings har blivit mest känd som trackwriter. Produktionerna som han gör tillsammans med Jonas Saeed är i princip färdiga att användas; det gamla sättet att arbeta där man först gjorde demoinspelningar, skisser till låtar, kan hoppas över när man jobbar i datorer. Det blir klart direkt.

Ibland specialskriver de tracks till en artist, som i fallet Nervo, ibland gör de tracks på spekulation som deras management i USA sedan mejlar vidare till en rad olika eventuella intresserade. Ett track kan finnas hos många artister samtidigt. Det har även hänt att det gjorts helt olika låtar med samma track som grund.

Att deras track till Follow the leader efter en lång resa till slut hamnade hos Jennifer Lopez, som framförde låten i American Idol-finalen i amerikansk tv, är ett resultat av både målmedvetet arbete och lyckliga tillfälligheter; grundförutsättningen i musikbranschen. Totalt står nio personer listade som låtskrivare till Follow the leader. Hur många procent var och en får av royaltykakan räknas ut genom förhandlingar och hur mycket de har bidragit till låten.

”Låtar kan alltid bli bättre”, säger Niclas Kings.
”När flera personer samarbetar, och alla bidrar med olika idéer, så kan man lyfta låten. Men det gäller samtidigt att det är rätt personer, att man är på samma våglängd.”

Att göra popmusik på det här sättet är inte okontroversiellt. Inom rockvärlden lever fortfarande idealet med den ensamma artisten med akustisk gitarr som kanaliserar sitt innersta. Att jobba så anses mer autentiskt.

Samtidigt finns det genom historien massor av exempel på hur de låtar vi uppfattar som de mest innerliga i själva verket är ett resultat av målmedvetet hantverk. Många av de jazzstandards som i decennier använts själsspeglar för sångare – Summertime, Body and soul, My funny Valentine – skrevs av låtskrivare som arbetade på kontorstid i Tin Pan Alley i New York.

Få säger i dag emot att 1960-talets musikaliska höjdpunkt, jämte Beatles och Dylan, var skivbolaget Motown och dess artister som Supremes, Marvin Gaye och Stevie Wonder. Motown arbetade enligt en löpandebandmetod som grundaren Berry Gordy hade hämtat från Detroits bilindustri. Ett kollektivt samarbete där specialister höjde kvaliteten på produkten och drev upp produktionstempot genom en arbetskedja där alla inblandade fokuserade på den detalj de var bäst på. Klassiker som I heard it through the grapevine och You can’t hurry love tillkom på det här sättet.

Det sätt som låtskrivare som Niclas Kings och hans kolleger arbetar på i dag kan sägas vara en vidareutveckling av Motownmodellen.

I en lägenhet i Nolita i New York sitter samtidigt en annan framgångsrik ung svensk låtskrivare, Negin Djafari, och gör sig redo att åka ut till New Jersey för en låtskrivarsession.

”Jag kommer att sitta i en studio tillsammans med två producenter i två dagar och skriva på uppdrag till en artist”, säger hon.
”Men man får inga pengar i förskott, allt hänger på hur framgångsrik låten blir om den blir inspelad av artisten.”

Negin Djafari är född och uppvuxen i Göteborg. Hennes föräldrar kommer från Iran. Musik genomsyrade hela hennes uppväxt. Hennes mamma, Roohangiz, är sångerska och gör klassisk persisk folkmusik. Hennes pappa, Mohammed, är flitig arrangör av musik- och kulturevenemang i Göteborg. Även Negin Djafari började som artist innan hon fick så många uppdrag som låtskrivare att det nu blivit hennes yrke.

Hon fick internationell uppmärksamhet som låtskrivare när hon 2007 skrev One in a million till Miley Cyrus. Låten var med på albumet Hannah Montana 2 som toppade albumlistan i USA. (Endast en svensk artist genom tiderna har toppat albumlistan i USA, Ace of Base.)

Negin Djafari har också skrivit stora hitlåtar till asiatiska artister. Hennes låt Last angel var en jättehit för Koda Kumi som har kallats för Japans Britney Spears och har sålt 15 miljoner fysiska skivor enbart i Japan. Negin Djafari har skrivit till de japanska stjärnorna Exile och Namie Amuro och sydkoreanska BoA och TVXQ. Efter Gangnam style är sydkoreansk pop, K-Pop, nu en världsangelägenhet.

I motsats till Niclas Kings är Negin Djafari specialiserad som topline writer, text och melodi.
” Jag har sjungit mycket, tog privatlektioner i sångteknik när jag gick på gymnasiet, men text har blivit lite av min specialitet. Jag skrev mycket lyrik och dagböcker när jag växte upp.”

När Negin Djafari gör låtar har hon varken med sig gitarr, piano eller något instrument över huvud taget.
I stället sjunger hon melodin rakt av – sångpålägg som sedan används som förlaga för den artist som ska göra låten.
”Jag har med mig interface, mikrofon och dator överallt när jag reser, så att jag kan spela in var som helst.”

På sin dator har hon titlar och koncept till olika låtar. Men lika ofta börjar hon från noll och gör sin text och melodi efter den grund som en trackwriter spelar upp.

”Uppdragen kan bestå av att skivbolaget upplever att en viss låt saknas till en artists album. Vi behöver en ballad. Eller vi behöver en uptempolåt. Eller att skapa ett nytt sound som kan beskrivas genom att nämna andra artister, till exempel Tracy Chapman eller Adele.”

Även rockband som Aerosmith och Kiss lägger ut beställningar på det här sättet. Studerar man låtskrivarlistan på hitlåtar som Kiss I was made for loving you eller Aerosmiths största ballader ser man idel låtskrivarveteranter.
Negin Djafari arbetar så mycket i USA att hon nu har flyttat dit. Hon har även flugits över till Japan och arbetat direkt med artister där.

I Örebro sitter en annan internationellt eftertraktad låtskrivare, Niclas Molinder, och avslutar en ny låt åt Disney. Att säga att man skriver för Disney låter som om man skriver för tecknad film. Men Disney Channel producerar mängder av ungdomsprogram för tv, samt långfilmer som High School Musical , vilka även fungerar som lanseringsplattformar för artister, jämförbara med Monkees på 1960-talet.

Miljonsäljande artister som Miley Cyrus, Selena Gomez, Ashley Tisdale och Jonas Brothers kommer alla från Disney-program. Även Justin Timberlake, Britney Spears, Christina Aguilera och skådespelaren Ryan Gosling (som var nära att bli medlem i Backstreet Boys) började som sjungande och dansande programledare i den amerikanska motsvarighet till Disneyklubben.

Tillsammans med sina kolleger Johan Alkenäs och Joacim Persson har Niclas Molinder skrivit runt 60–70 låtar till Disney.
”Disney kommer med tydliga beställningar och skickar manusunderlag till vad texterna ska handla om”, säger Niclas Molinder.

”Låtarna ska vara en del av handlingen. Ibland har de även önskemål om soundet, med en namngiven förlaga, till exempel en annan aktuell hitlåt, men vi har jobbat så mycket med dem att de litar på oss och ger oss stor frihet.”
Niclas Molinder och hans kolleger gör oftast helt färdiga låtar, både track och topline, men när det gäller texter kallar de in Los Angeles-baserade textförfattare. Med hjälp av internet arbetar de simultant från Örebro och Los Angeles där de har byggt en studio. -Niclas Molinder och Johan Alkenäs, som har barn och familjer, är kvar i Örebro medan Joacim Persson har flyttat till Los Angeles.

”Tidsskillnaden gör att vi kan vara extremt effektiva. Någonting som till exempel Jocke har påbörjat kan vi avsluta när han har gått och lagt sig i Los Angeles. Och sedan skicka en färdig låt till uppdragsgivaren 09.00 dagen efter beställningen. Genom Skype kan vi också jobba så naturligt att det bokstavligen känns som om man sitter i samma rum.”

Att svenska låtskrivare år efter år behåller ett uppdrag som tusentals amerikanska låtskrivare slåss för att få säger en del om kvaliteten på det gör.
Precis som Negin Djafari jobbar Niclas Molinder och hans kolleger också alltmer åt den sydkoreanska marknaden.

”Den sydkoreanska popen blir bara bättre. Just nu arbetar vi med en låt åt gruppen Shinee. Soundmässigt har Sydkorea dragit ifrån Japan. De efterlyser så moderna produktioner som möjligt. Det ska låta lite skruvat.”

Ett stort problem när man arbetar gränslöst, med utspridda låtskrivare och artister, är hur man delar upp royaltykakan. Det problemet kan även uppstå när man sitter och skriver i samma rum. För hur stor del av låten har varje enskild person egentligen bidragit med? Bör man ha rätt till 40 procent av royaltyintäkterna eller bara till 15 procent?
En sådan tvist kan handla om miljonbelopp.
En hel kohandel förekommer också.
Vissa superstjärnor kräver att stå med som låtskrivare, trots att de inte bidragit någonting till låten.
Om de inte får sina procent vägrar de att spela in den.
Tvister är vanliga i musikvärlden. Om det råder delade meningar om hur intäktskakan ska fördelas – advokater kalls ofta in först efter att låten har blivit en dokumenterad framgång – kallas det att låten hamnar i dispyt. Vad som då händer är att alla utbetalningar fryses, vilket kan bli förödande för frilansande låtskrivare. En låt kan ligga i dispyt i flera år.

Niclas Molinder har kommit längre än någon annan med att förhindra detta genom att utveckla ett program där hela låtskrivarprocessen dokumenteras och arkiveras. Programmet heter Auddly.

”Allting dokumenteras där. Alla olika versioner av text och musik, vilka som gjort vad, alla splittar (procentfördelningen), även vilka förlag och artister som låten skickats till. Av erfarenhet vet jag att låtskrivare kan vara skrämmande naiva när det gäller sådant. Vi är bra på musik, inte förhandlingar.”
Efter att de under två år har utvecklat och använt Auddly för eget bruk så kommer programmet under 2013 att säljas.

Länge har man pratat om kris i musikbranschen, men varken Niclas Kings, Negin Djafari eller Niclas Molinder beklagar sig. De har fullt upp med ett arbete de älskar, och arbetsdagarna är långa.
”När det är kris stängs många dörrar, men det öppnas också nya”, säger Niclas Molinder.
”Man kan inte sitta och klaga. Man måste själv påverka utvecklingen.”

(slut)