Krönika, Dagens Industri
Weekend 21 april
Jan Gradvall
Krönika
I slutet av 1970-talet gjorde den skånska rockgruppen Problem en låt kallad ”Vodka Pepsi rus”. Texten handlade om en möjlighet till förbrödring mellan två till synes oförenliga världar. För om öst (vodka) och Pepsi (väst) kunde mötas i samma drink, kunde de väl även mötas på ett kulturellt plan?
Precis den naturliga sammanblandningen av öst och väst sker just nu inom filmen. Göran Jonsson skrev i Weekend 7 april om att den amerikanska västern är tillbaka på bioduken. Denna gång är det inte amerikaner utan asiater och européer som står för regin.
Parallellt med detta kommer det en våg av koreanska regissörer som är influerade av amerikanska västernfilmer, men som gör samtida filmer om sitt eget land. ”Old boy” släpptes som hyrfilm i Sverige 12 april. En koreansk succé som nog bidragit till att ge tiotusentals svenskar mardrömmar under påsken.
”Old boy” vann Grand Prix i Cannes 2004, men hade knappast gjort det om inte Quentin Tarantino just det året varit ordförande i juryn. Brutala scener som när filmens antagonister drar ut tänderna på varandra eller när huvudpersonen sväljer en levande bläckfisk – ”Jag vill äta något levande” – påminner mer om B-filmer än om prisbelönad finkultur.
Regissören till ”Old Boy”, Park Chanwook, är född 1963 och växte upp medan Sydkorea ännu var en militärdiktatur. Såren från den långa japanska ockupationen var ännu oläkta och japanska filmer var förbjudna att visas i Korea.
I en intervju i New York Times 9 april sade Park Chanwook att han nog blivit annorlunda som regissör om han under sin uppväxt sett filmer av japanska mästare som Kurosawa. De filmer som Chanwook i stället växte upp med var västernfilmer som ”Shane” och ”High noon”. Hans absoluta favoritfilm är ”Apache” där en blödande och blåslagen Burt Lancaster spelar den sista apachen.
Tittar man tillbaka i filmhistorien märker man att just vad det gäller västern har det alltid pågått ett utbyte mellan asiatisk och amerikansk kultur. Många amerikanska regissörer inspirerades av Kurosawas samurajfilmer. ”Sju vågade livet” var en remake av ”De sju samurajerna”. Sergio Leones ”En handfull dollar” var en nudelvästern, en version av ”Yojimbo”. New York Times skribent påpekar att Kurosawa i sin tur hade studerat västerfilmer av John Ford.
Över tre miljoner koreaner såg ”Old boy” på bio. Att filmen även blivit en stor framgång i väst har att göra med ett annat kulturellt utbyte som länge pågått i serietidningsaffärer. ”Old boy” är baserad på en japansk mangaserie. Park Chanwook säger till New York Times att unga koreaner i dag inte har några problem med japansk kultur.
Även många unga svenskar, som växt upp med manga och animé på TV, är vana vid den drastiska och överdrivna stil som utmärker en film som ”Old boy”. Förkärleken till det groteska och absurda kan ledas tillbaka till kabuki, japansk teater, som i sin tur influerat David Bowie och maskförsedda hårdrockband.
Någonstans här finns också fröet till en 2.0-uppdatering av svensk kultur. Precis som att asiatisk mat blivit svensk husmanskost så kommer vi även på sikt att anamma asiatiskt bildspråk och historieberättande. Så missa inte ”Old boy”. En film som i dag kanske är för extrem för många – ungefär som sushi var för 25 år sedan – men som ger en föraning om framtiden.
(slut)