Skivrecensioner, DI Weekend
Gyllene Tider
Titel: Dags att tänka på refrängen
Skivbolag: Elevator/EMI
Betyg: 4
Filmen ”Tillbaka till framtiden” presenterar en möjlighet om tidsresande som är omöjlig att släppa tanken på. Tänk om det gick att resa tillbaka i sin egen historia och förändra utgången till det bättre? Det är precis detta Gyllene Tider gör på sitt nya album.
Bandet reser sig tillbaka till Harplinge 1978 men har med sig 2010-talets teknik och insikter. Gyllene Tider kliver in sin gamla replokal, michaeljfoxar sig in i sina gamla Converse och slår på förstärkarna. Därefter slår blixten ned i taknocken.
Så här elektrisk och lekfull och kajkindvallskt handklappig har svensk pop inte låtit på decennier. Gyllene Tider-medlemmarna spelade inte så här bra när det begav sig. Till skillnad från det lite ibland lite stela soundet på de gamla albumen har de i dag också skaffat sig kunskap om hur man behåller känslan av fem personer som spelar in i ett rum.
Vem hade väntat sig att det här återföreningsalbumet skulle bli något annan än turnésouvenir? Ingen.
Per Gessle, 54, har heller aldrig skrivit bättre texter under sin karriär. Formuleringsglädjen är kongenial med bandet spelglädje: ”Du stod på fyllan bakom hyllan som en Bob Dylan väntande på varm buljong”. Svensk pophistoria kan heller inte visa upp många titlar bättre än ”Tiden är en dåre med banjo” och ”Allt jag har lärt mig av livet (har jag lärt mig av Vera)”.
Andra låtar kommenterar Gyllene Tiders historia, som ”Anders och Mickes första band”, med den oslagbara öppningen: ”Det finns en plats på jorden/ Bland de konstigaste orden/ Där startades Anders och Mickes första band”.
Jan Gradvall
Michael Bublé
Titel: To be loved
Skivbolag: Reprise/Warner
Betyg: 4
Alla som jobbar på ett företag och fortfarande inte sett Metallica-dokumentären ”Some kind of monster” måste omedelbart blocka två timmar i almanackan. En bättre skildring av svårigheten med gruppsamarbete finns inte.
En av huvudpersonerna i den dokumentären är Bob Rock, producenten med rockhistoriens bästa namn (ja, det är hans riktiga) som gör ett tappert försök att medla och täcka upp för Metallicas sparkade basist. Bob Rock hade dessförinnan producerat bland annat Mötley Crüe.
Det är därför en chock när jag går igenom den samlade albumkatalogen med den ultrasofistikerade smokingsångaren Michael Bublé (uttalas Boo-blay) och ser ett och samma producentnamn på dem alla – Bob Rock.
Polletten om Michael Bublés storhet trillade ned för mig först i julas. Michael Bublés ”Christmas” (utgivet 2011) kan till en början framstå som enbart glassigt omslagspapper, men när man tränger igenom det upptäcker man det kanske mest välarrangerade och välsjungna julalbum som gjorts. Så välgjort att det känns outslitligt, mycket förmodligen tack vare Bob Rock.
Som sångare är också Michael Bublé mycket mer än en Frank Sinatra-wannabe. Han har noga studerat Bobby Darin, evergreenmästare som Keely Smith och Rosemary Clooney och Smokey Robinsons sätt att sjunga soul. Den som lyssnar med öppna öron kommer även att upptäcka att han denna gång gjort en väldigt fin poplåt i Blue Swede-anda tillsammans med Bryan Adams.
Jan Gradvall
Snoop Lion
Titel: Reincarnated
Skivbolag: Sony
Betyg: 4
Rubriken var klar: ”Snopet, Snoop”. Även den första meningen: ”Man kan inte lära gamla hundar sitta”. Därefter lyssnade jag på albumet.
Vad som på pappret verkade vara årets löjligaste projekt – rapparen Snoop Dogg reinkarneras som reggaearisten Snoop Lion – visar sig vara vad The Times recensent träffande beskrivit som ”the best ersatz reggae album ever made”.
Snoop Dogg, förlåt Snoop Lion, kan verkligen sin reggaehistoria. Han kombinerar 1970-talsgrupper som Gladiators och Mighty Diamonds sätt att göra humanistiska anthems med den elektroniska nerven från dancehall. ”Fruit juice”, som han gör tillsammans med Mr Vegas, är en suverän uppdatering av Tenor Saws ”Ring the alarm”.
Ljudet är också magnifikt, med Diplo i förarhytten som elegant navigerar genom ett massivt rökmoln. Snoop Dogg, med samma timing som sångare som rappare, bekräftar också att han är en mina favoritvokalister genom tiderna.
Jan Gradvall
Johann Sebastian Bach
Titel: The Complete Bach on USB
Skivbolag: Teldec
Betyg: 5
En av de mest oväntade utgåvorna på Record Store Day i lördags. En box med komplett Bach som släpptes på cd 2000 ges ut som USB-minne. Precis allt Bach som skrev – vilket tidigare krävde 154 cd – komprimeras till en lillfingerstor sticka som även rymmer PDF:er med alla essäer. Ens världsbild sätts i gungning, både av musiken och formatet.
Jan Gradvall