Att vara provocerande personlig är mitt enda sätt att skriva

15 år med Petter som artist har satt sina spår. När Daniel Adams-Ray i årskurs 9 hade en uppgift i creative writing så tog han hela Petters raptext från ”Du vet att jag gråter” från ”Mitt sjätte sinne”, lämnade in den till sin lärare och sade att han själv skrivit den. Daniel fick MVG. Reportage från DI Weekend.

Petter

Text. Jan Gradvall

Om man ska följa Petter i fotspåren krävs det att man först ställer om klockan till Petter-tid. Klockan är 06.45 när Peter kliver ned i en kampsportlokal på Åsögatan på Söder i Stockholm. Mot en kommer en pikant doft av tre decennier av svett. En sommelier skulle kunna urskilja spår av gummi, läder och fuktig bomull.

”Det är frustrerande att hålla på med musik ibland”, säger Petter när han byter om till linne, shorts och barfota. ”Musiker vill tidigast börja jobba 10.00, då har ju halva dagen gått”.

Träningsmetoden kallas SPR vilket först stod för Slåss På Riktigt men nu ändrats till Stark På Riktigt. Ett dussin män och kvinnor, flera av dem aktiva i olika kampsorter, samlas och genomför en slags cirkelträning. Ett stenhårt 45 minuter långt gymnastikpass där i princip inga vikter används. Däremot lyfter de varandra. Alla är barfota.

”Fucking problems” med Harlem-rapparen A$AP Rocky skräller ut från en underdimensionerad högtalare. ”Jacks!” ropar tränaren. Alla hoppar upp och ned med kropparna formade som krysset i Union Jack-flaggan. När en del börjar krokna ropar tränaren ”Andas mellan värkarna!”.

I övningarna två-mot-två sparrar Petter mot sin kompis Jocke Karlsson, en professionell Muay Thai-kickboxare. Jocke Karlsson syns i Petter-videon till ”Krafter”, en låt från 2011 där Petter för första gången berättade om sitt liv med läs & skrivsvårigheter och ADHD, en diagnos han fick i vuxen ålder.

För att motverka sin ADHD ser Petter till att organisera sina dagar i detalj. Denna morgon har han som vanligt börjat med ”Brandmannen”. Det sista man gör på kvällen är att lägga ut de kläder man ska använda nästa morgon i ordningsföljd på golvet. När man vaknar slipper man beslutsvånda och hoppar i dem som en brandman. ”Jag har även lärt ut Brandmannen till mina barn, de tycker det är skitkul”.

Ganska exakt tre minuter efter avslutat SPR-pass har Petter duschat och klätt på sig. Vi hoppar in i hans bil och kör mot Lisas Café på Skånegatan för att äta frukost. ”Jag gillar det för att det är ett av få ställen där det gamla Söder lever kvar”. När vi kliver in går Petter rakt igenom hela lokalen in till köket där han får en mjöldammig kram av Lisa själv.

Fabrikstillverkade bakverk är bannlysta på Lisas Café. Allt bakas på plats i köket. Bullarna är så stora och nästan levande färska att de skulle kunna spela på mittfältet i Hammarbys juniorlag. Men Petter själv avstår bullar och satsar på havregrynsgröt med frysta bär. Runt omkring oss sitter Världsmästarna, en samling Söderkaraktärer. ”De kallas så för att de tror att de vet allt”, viskar Petter.

Diskussionen bland Världsmästarna denna morgon tycks gälla vilka spelare Ove Grahn hade runt sig i VM-laget 1970. Den avbryts när en snickare, med verktygsbältet hängande, slår sig ned ett fat med småkakor. ”Va, äter du kakor till frukost? Är du vegetarian?”

Stamgästerna på Lisas Café har fått fotografier uppsatta på väggarna. Bakom ett par av fotografierna sitter några sedlar instoppade. ”Vi samlar in till de som vi tycker behöver det”, förklarar Lisa. Även Petter är med på ett fotografi, fast inte bland väggen på Världsmästarna, där platsar han inte än, utan längre bort vid dörren.

Petter firar denna vår 15 år som artist. Nya albumet heter ”Början på allt” och släpps den 5 april. ”Som vanligt är jag provocerande personlig”, säger Petter. ”Jag har kommit fram till att det är mitt enda sätt att skriva. Att göra terapi på mig själv. Mitt slutarbete när jag gick på Tollare Folkhögskola hette "Skrivandets helande kraft". Det är vad skrivande handlar om för mig”.

Fem av låtarna på nya albumet hör textmässigt ihop och berättar en sammanhängande historia. ”Det handlar om min kanske värsta tid i livet hittills. Jag gick igenom en personlig kris 2012 som jag nu kommit igenom. Därför blev det titeln ”Början på allt”. För trots alla motgångar och den enorma smärtan är vi här nu och blickar framåt”.

Petter avslutar sin gröt och tillägger. ”Sen finns det en del otroligt positiva låtar också, låtar som behandlar den känslan men även alla insikter man får med sig på vägen. Jag och Eye N’ I gick in och gjorde titelspåret "Början på allt" som en energikick och för gamla tiders skull”.

Vi hoppar in i Petters bil igen och åker till studion på Söder Mälarstrand där han spelar in albumet. Efter 15 år som artist beslutade sig Petter för att även bryta ny mark musikaliskt. Han har gjort albumet tillsammans med tre av den yngre generationens främsta artister och producenter, Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus ”Filthy” Lidehäll.

Den första som hälsar välkommen i studion är Salem Al Fakirs rätt gigantiska bullmastiff Otis. ”Det är lugnt, Otis är världens snällaste när han väl har hälsat”, säger Salem Al Fakir ”Jag har fortfarande inte bestämt om han heter Otis efter Otis Redding eller hissfabrikanten Otis”. Vi pratar om inspelningen. Salem kan härma Petters rastlösa gångstil perfekt. Han visar hur Petter otåligt gått mellan de olika studiorummen för att kolla hur arbetet fortskrider.

I studion finns även Daniel Adams-Ray som sjunger med Petter på ”Håll om mig”, en låt som de framförde tillsammans i ”Skavlan” och denna dag spelar in akustisk version av som också filmas i studion och blir en video.

Texten till ”Håll om mig” handlar om vad Petter kallar för Förväntningssamhället. ”Hur många middagar har du inte varit på där ni diskuterar räntor och bostadsrätters vinst kontra förlust vid försäljning? Jag är likadan, men ”Håll om mig” handlar om att få panik på det beteendet. Vi har förlorat så mycket djup i våra tankebanor. Våra liv kretsar kring såna frågor samtidigt som det växer till sig en allt fattigare del av Sverige”.

Musikerna som Petter jobbat med på nya albumet tillhör de som växt upp med och präglats av hans epokgörande debutalbum ”Mitt sjätte sinne” från 1998.

Daniel Adams-Ray berättar att när han i årskurs 9 på sin skola hade en uppgift i creative writing så tog han hela Petters raptext från ”Du vet att jag gråter” från ”Mitt sjätte sinne”, lämnade in den till sin lärare och sade att han själv skrivit den. Hans lärare var helt till sig och Daniel fick MVG.

Att Petter skulle utvecklas till en av Sveriges bästa och mest inflytelserika textförfattare var det inget som talade för när han själv gick i skolan. Petter brottades med läs & skrivsvårigheter under hela uppväxten, valde rollen som klassens clown för att kompensera och gick ut skolan med usla betyg.

Efter gymnasiet försörjde han sig genom enstaka fotomodelljobb och att diska på olika klubbar och restauranger. När han insåg att han inte kunde diska i resten av sitt liv sökte han till Komvux.

”Komvux borde få Nobelpriset. Det ger alla en andra chans. Jag lånade pengar av CSN, var oerhört fokusera både på att betala tillbaka och att lära mig. Det var på Komvux som jag läste mitt livs första bok från pärm till pärm, ”Pärlan” av John Steinbeck. Jag var då 21.”

Petter håller just nu på och sammanställer en bok som ska ges ut tidigt i höst av Dorotea Bromberg på hennes förlag. ”Valde mellan olika företag men blev otroligt imponerad av hennes energi. Dorotea är en hustler”.

Boken kommer att heta ”Sexton rader”. Sexton rader är det mest klassiska formatet för verser i hiphoptexter. Inom hiphop är det till skillnad från rockmusiken inte refrängerna utan verserna som definierar en låt. När rappare som Jay-Z uppträder på scenen kan de ibland nästan hoppa över refrängerna. Det är verserna publiken lär sig utantill och sjunger med i.

I boken ”Sexton rader” kommer Petter att samla de mest betydelsefulla verserna från sin 15 år långa karriär. Han kommenterar, förklarar referenser och visar hur han skrivit dem. ”Jag vill absolut inte skriva någon självbiografi. Jag är 38, det kan man göra när man är 68. Jag vill i stället göra en bok som verkligen är användbar för ungdomar. En bruksbok. Som kan dem inspirerar dem att bli intresserade av språk och att själva börja skriva. Det är därför centralt att boken ska vara billig”.

Målet är att boken ska användas på skolor. ”Hiphoptexter är ett format där du kan vara extremt personlig och berätta saker du inte kan göra för Socialtjänstemannen. Jag vill att även skolor och myndigheter ska förstå hur användbar den berättarformen kan vara”.

Petter åker redan i dag runt på skolor och företag i hela Sverige och håller föredrag. De senaste åren har han gjort fler föredrag än spelningar. ”Tonåringar i skolor kan vara den mest krävande publik som finns. Det är en enorm kick när jag kan få dem att sitta stilla, faktiskt lyssna och ta in vad jag säger”.

Han har två olika föreläsningar i Keynote som han växlar mellan. Petter slår upp sin laptop och går igenom dem för mig. Den ena föreläsningen berättar om hans egen resa, från barndomen till hur han hittade sin identitet som rappare. Att ta del av den är som att få hans album visualiserade.

Petter visar semesterbilder där han som uttråkad nioåring står framför kulturhistoriskt viktiga kolonner i Italien. Petters pappa, Thorsten Alexis Askergren, är en framstående arkitekt i Stockholm. Arkitektur diskuterades oavbrutet under Petters uppväxt och dominerade deras semestrar.

Hans äldre syster blev också arkitekt, men Petter själv började i stället bygga sin värld genom reggae, graffiti och hiphop. I den personliga föreläsningen visar han prov från gymnasiet där han skrivit vitsar i svarsfälten för att inte avslöja att han inte kunde svaren på frågorna.

Den andra Keynote-föreläsningen handlar om marknadsföring. ”Jag älskar marknadsföring”, säger Petter. ”Hiphop handlar lika mycket om att nå ut med det man gör, hitta nya vägar att kommunicera”. Petters 15 år är fulla av exempel på nytänkande sätta att kommunicera, från hur han marknadsförde sitt debutalbum genom att ”bomba” hela Stockholm med klistermärken till YouTube-filmer som fått viral spridning och visat sig vara mycket mer effektiv än traditionell reklam; en av dem en väldigt rolig parodi på Dressmann-reklamen.

Petter berättar också historien om sin kanske mest kända låt, ”Det går bra nu” från 2006, en titel som blivit ett bevingat ord i Sverige.

I näringslivet användes Petters ”Det går bra nu” ett tag närmast som en slags Upp till kamp-låt. Dussintals VD:ar har låtit ”Det går bra nu” strömma ut från högtalarna när de peppat sina anställda på fester. På MTV-kontoret i Stockholm spelade man ett tag upp ”Det går bra nu” i högtalarna varje gång någon lyckades sälja ny reklamplats.

Den stora ironin är att detta framgångsanthem skrevs under en period i Petters liv när hans karriär gick som absolut sämst och han funderade på att lägga av.

”Under ett par år, ungefär från 2003 till 2005, var inte min konsertbokare särskilt intresserad av att boka mig. Ingen var intresserad av hiphop då. Jag fick boka alla mina spelningar själv. Jag var också chaufför och körde mina musiker till varje spelning. Så när jag skrev ”Det går bra nu” var titeln extremt ironisk menat. Men den innebörden försvann ju helt när det blev en hit. Tvärtom fick jag mycket skit från folk som tyckte jag blivit för glassig och kaxig”.

I sin iPhone har Petter i dag nummer och mailadresser till många av topparna i svenskt näringsliv. När Petter för tre år sen blev tillfrågad att hjälpa till med välgörenhetsinsamlingen Musikhjälpen P3 så drog han i vanlig ordning i gång på alla växlar.

Petter startade Twitterkampanjen #Stepupdittvdgame. Att ”steppa upp sitt game” betyder ungefär att skärpa sig och höja insatsen. Under några dygn jobbade Petter stenhårt med att hetsa VD:ar att skänka mer än varandra. ”Jag fick Sven Hagströmer steppa upp gamet rejält när han slantade 100 000”.

Helt på egen lyckades Petter under en vecka i slutet av 2010 dra in 1,2 miljoner till Musikhjälpen. Året efter, då hans mål blev att överträffa sig själv, landade han på 1,5 miljoner.

”Det är så det blir meningsfullt för mig”, säger Petter. ”När jag beslutar mig för något så går jag in i det 100 procent. Något alternativ finns inte”.


(slut)