Skivrecensioner, DI Weekend

Morrissey
Titel: Ringleader Of The Tormentors
(Attack/SonyBMG)
Betyg: 2

I morgon, lördag, uppträder fenomenet Morrissey på Skandinavium i Göteborg och på söndag på Hovet i Stockholm. Förra gången han spelade på Hovet lyckades Morrissey stoppa all den lukrativa korvförsäljningen på arenan.

Den typen av aktioner förklarar den fanatism som Morrissey representerar och förmedlar. Det är många artister som är övertygande vegetarianer. Men det finns bara en artist i världen som hellre ställer in en spelning än ser någon i publiken mumsa på en varmkorv.

Morrisseys album ”You Are The Quarry” från 2004 var en triumfartad comeback efter sju års tystnad. ”First Of The Gang To Die” – med en melodi så självklar att den gick att vissla – blev, osannolikt nog, det årets näst mest populära på Tracks-listan efter Lena Philipssons ”Det gör ont”.

Nya skivan ”Ringleader Of The Tormentors” har tyvärr ingenting av den självklarheten. Här är det i stället den sortens malande och grötiga rock som präglade ”Southpaw Grammar” (1995) och ”Maladjusted” (1997), de två krampaktiga skivor som ledde fram till Morrisseys långa tysta period. Inte ens Morrisseys mest hängivna kan vissla – eller knappt ens nämna – någon låt från de albumen.

Vad som ändå halvt räddar nya skivan är texterna. Morrissey har alltid något att säga. Sensationen denna gång är att ensamvargen Morrissey för första gången sjunger om att han har sex. Formuleringen är dock sådan att det inte framgår om det är med en man eller kvinna. Muren kring privatpersonen Morrissey – den som bygger hans ställning – är därmed ändå intakt.

Jan Gradvall

Flaming Lips
Titel: At War With The Mystics
(Warner)
Betyg: 4

Förra veckan släpptes ett nytt album med Prince. Men det är först på den här skivan man hittar årets bästa Prince-låt. ”Free Radicals” är fantastisk funk –kosmisk funk – från ett band som uppenbarligen behärskar alla varianter av sinnesutvidgande amerikansk musik.

Amerikanska trion Flaming Lips har haft fått sådant inflytande på 2000-talet att varje nytt skivsläpp med trion blir en populärkulturell händelse.

På måndag anordnar rockklubben Debaser i Stockholm en Flaming Lips-kväll. Förutom att nya skivan ”At War With The Mystics” spelas i högtalarna uppträder musiker från åtta svenska rockband, bland dem Shout Out Louds och Hell On Wheels, som tolkar gamla Flaming Lips-låtar.

Rockmagasinet Uncut använder i senaste numret nya Flaming Lips-skivan som förevändning till att uppfinna en ny musikgenre kallad ”cosmic american music”. På listan över tidernas bästa album i genren återfinns artister från Sly & The Family Stone och Grafeful Dead till just Prince och Flaming Lips.

Denna ständiga gränsöverskridning – mellan svart och vitt, mellan klockren pop och psykedelika – präglar även ”At War With The Mystics”. Det finns många rockband som är lika flummiga som Flaming Lips, men det finns inget annat experimentellt band som gör lika lättillänglig musik. Ordet kosmiskt är verkligen befogat.

Jan Gradvall

T.I. King
Titel: T.I. King
(Altantic/Warner)
Betyg: 3

Är det för tidigt att uppfinna nittiotalsnostalgi? Rapparen T.I. King kommer från Atlanta men gör musik som för tankarna till den så kallade G-funk som uppfanns i Los Angeles 1993. Artister som Dr Dre, Warren G och Snoop Dogg gjorde solig västkusthiphop som var så ledig och svängig att den lät som en permanent semester. Det var också perfekt bilåkarmusik. ”Ride Wit Me” vevar med T.I. King fortsätter den resan med nedvevade bilrutor. I låten ”Goodlife”, där T.I. King får hjälp av Pharrell och Common, sjunger han: ”I keep telling myself I’m living the good life”. Den känslan får även lyssnaren.

Jan Gradvall

Yeah Yeah Yeahs
Titel: Show Your Bones
(Polydor/Universal)
Betyg: 3

Rockbranschen har åtminstone en likhet med ett OS. Det kan räcka med att vara bäst i tre minuter vart fjärde år. Yeah Yeah Yeahs är kanske inte så märkvärdigt som rockband betraktat, men trion har en förmåga att få fram just låten som en rockkarriär i dag kan handla om. På debuten var det magnifika balladen ”Maps”. På denna uppföljaren är det stridsropet ”Gold Lion”. Så starka låtar i kombination med polsk-koreansk-amerikanska sångerskan Karen O:s hypnotiska utstrålning räcker för att Yeah Yeah Yeahs har status ett världsband.

Jan Gradvall