Krönika, Dagens Industri

Weekend 17 augusti

Krönika

Jan Gradvall

Rockhistorien måste hela tiden skrivas om. Det är en rad från en 20 år gammal ledare jag skrev i tidningen Pop som fortfarande regelbundet citeras här och var.

Citatet blir högaktuellt igen när det denna höst återutges tre okända album som förändrar synen på det svenska 1970-talet.

Hört talas om Resan, ett konstnärskollektiv från Sätra? Eller soloalbumet ”Kosterläge” av Mats Glenngård, fiolspelare i Kebnekajse? Eller Kvartetten Som Sprängde, ett undergroundband som gjorde albumet ”Kattvals”?

Men dessa tre album från 1971-1975 framstår plötsligt som helt avgörande för utvecklingen och bildar en länk som leder fram till våra dagars Dungen och andra unga band som gör musik i gränslandet mellan folkmusik, fri rock och fri jazz.

Därmed byter de plats med andra mer kända album från 1970-talet vilka i dag, med historiens perspektiv, framstår som återvändsgränder som inte ledde fram någonstans.

Detta nytillkomna kapitel i svensk rockhistoria har också en självklar rubrik – knätofspsykedelia.

Det är så genren kallas av Stefan Kéry på Subliminal Sounds, skivbolaget bakom Dungen och dessa tre återutgivningar. Resan ges ut nu i augusti, Mats Glengård i september och Kvartetten Som Sprängde i oktober.

”Jag sade för länge sedan att sådan här musik gjordes inte i Sverige”, säger Stefan Kéry. ”Vad skönt att då efter utforskningar lyckas gräva fram lika starka uttryck ur den svenska myllan. Och upptäcka att denna form sinnesrikt musikskapande fanns även här.”

Intresset för Subliminal Sounds utgåvor är mycket stort utomlands, där skivbolagets utgåvor skyltas upp i ledande butiker för ny musik som Other Music i New York.

Stefan Kéry: ”Suget efter sällan hörd musik ökar hela tiden i och med att folks öron och sinnen successivt öppnas mer och mer. Jämför till exempel med det stora nya intresset för indonesiskt sjuttiotalsflum. Nu är det svensk knätofspsykedelia man vill ha. Framförallt på vinyl”.

Två av de tre albumen, Mats Glenngård och Kvartetten Som Sprängde, gavs ursprungligen ut på Gump, en i dag hett eftertraktad etikett på skivbörsar. Gump var en underetikett till Metronome som startades av radioproducenten Måns Rosander, Pugh Rogefeldt och Anders Burman.

Gump gav under åren 1971-1975 ut sju album under parollen: ”Gump vill att andra än dom vanliga skall kunna göra sin musik tillgänglig även om den inte är vanlig”.

40 år senare framstår det synsättet som både visionärt och folkbildande.

När man lyssnar på dessa tre album inser man att dessa svenska artister gjorde med gammal svensk folkmusik vad amerikanska band som Grateful Dead gjorde med gammal amerikansk folkmusik.

Man sökte sig tillbaka till naturen och såg på naturen som något otämjbart, magiskt och kraftfull; en plats för sinnesutvidgande experiment.

Ett närbesläktat band till knätofspsykedeliabanden som blivit mer känt är Träd, Gräs och Stenar. Både genom sitt namn och sound framstår i dag Träd, Gräs och Stenar som ett av de allra viktigaste banden i svensk musikhistoria, mer inflytelserikt än de andra mer partipolitiska och dogmatiska proggbanden.

Rockhistorien måste hela tiden skrivas om.

(slut)

+

BONUS NR 1:

Mammaporr. Det är genrebeteckningen för de böcker som med stor sannolikhet kommer att bli höstens mest sålda i Sverige.

Trilogin ”Fifty shades of Grey” av E.L. James har sålt i 20 miljoner exemplar. Nu ges den ut på Norstedts med titeln ”50 nyanser av honom”.

Grey är namnet på en av bokens två huvudpersoner, den rike entreprenören Christian Grey som möter den 21-åriga litteraturstudenten Anastasia Steele.
Och hela tiden talar om exakt vad han vill göra med henne: ”I’m going to take you from behind, Anastasia”

Den andra volymen, ”50 nyanser av mörker”, ges ut i november och den tredje, ”50 nyanser av frihet”, innan jul.

Mammaporr innebär i det här fallet inte porr som involverar mammor – typ fenomenet MILF (förkortning för mammor man vill ligga med) – utan porr med mammor som främsta publik.

Böckerna är skrivna av en hemmafru i västra London, Erika Leonard James. Efter att hennes man gav henne Stephanie Meyers enormt populära ”Twilight”-böcker i julklapp, började hon själv skriva erotiska berättelser på olika forum för ”Twilight”-fans.

När hon skrev på dessa forum använde hon sig av tre olika pseudonymer: Snowqueens Icedragon, Icy och SQUID. I dag finns det över 200 000 historier där ”Twilight”-karaktärerna lever vidare samlade på FanFiction.net.

En kvinna i Sydney, Amanda Wayward, upptäckte att de historier som skrevs av Erika Leonard James stack ut och gav ut dem på eget förlag. Ursprungligen hade ”Fifty shades of Grey” titeln ”Master of the universe (MOTU)”.

Ur detta samarbete mellan en hemmafru i västra London och ett litet förlag i en i förort baserat i Sydney har nu utvecklat sig den mest lönsamma litteraturserien sedan ”Hungerspelen” och Harry Potter (även de av kvinnliga författare).

E.L. James böcker har hånats av litteraturkritiker för att vara dåligt skrivna, men försvaras av Caitlin Moran, briljant feministisk krönikör på The Times. ”Det spelar ingen roll om de är dåligt skrivna”, skriver Caitlin Moran, ”Det viktiga är att kvinnor äntligen ger sig in i den totalt mansstyrda porrindustrin”.

Värdet av porrindustrin i världen i dag uppskattas till större än Apple, Google, Microsoft, eBay och Amazon tillsammans.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:


Den finns filmer och böcker som man inte kan hoppa över för att kunna läsa av samtiden och tidsandan. En av dem är ”Hunger games” som får hyfilmspremiär i Sverige i morgon, lördag.

”Hungerspelen”, som boken heter på svenska, är skriven av Suzanne Collins, en 49-årig tvåbarnsmamma bosatt i Connecticut.

I ett postapokalyptiskt USA väljer landets 12 regioner ut ett barn från varje region i åldern 12-18 år som sedan får tävla mot varandra i en makaber tävling med dödlig utgång. Vinnare i hungerspelen blir den som lyckas överleva.

Filmversionen har sedan biopremiären i mars spelat in över 650 miljoner dollar. Budgeten var 78 miljoner dollar, resten är ren vinst.

Och då har man ännu inte räknat in intäkter från dvd och nätförsäljning.

Detta är dessutom bara början. Boken är den första delen av en trilogi. Även de andra två delarna håller nu på att filmas.

Jan Gradvall