Skivrecensioner, DI Weekend

Einar Scheving
Titel: Land míns föður
Skivbolag: Sena
Betyg: 5

Det talas så mycket om att Sverige är en del av Europa att vi ibland glömmer att Sverige i första hand är en del av Norden.

I en krönika i DI i december skrev Pär Nuder att Norden är den mest integrerade regionen i Europa. ”Om, jag skriver om, euron faller finns det skäl att överväga en gemensam nordisk valuta”.

Att främja en nordisk identitet och ett utökat nordiskt samarbete är också syftet bakom det norska initiativet Nordic Music Prize, ett pris till årets bästa nordiska album, som på torsdag delas ut för andra året i Oslo.

Som ordförande i den svenska juryn har jag i möten med mina nordiska kollegor slagits av att det verkligen finns ett nordiskt sound samt hur mycket bra musik från Island, Norge, Danmark och Finland som vi aldrig får höra i Sverige.

Enbart genom tilltaget att sätta fem nordiska juryordföranden i samma rum har norska Nordic Music Prize uppnått något väsentligt. Sedan i fjol har jag och mina kollegor börjat skicka album till varandra.

Annars hade jag aldrig upptäckt album som ”Land míns föður” av islänningen Einar Scheving.

Det här är ett av de vackraste album som spelats in i Norden i modern tid. Ett album som fångar sitt land själ på ett liknande sätt som Jan Johanssons ”Jazz på svenska”.

Einar Scheving är jazztrummis. Som ett rekviem till sin far, musikern Árni Scheving (1938-2007), har samlat några av Islands finaste jazzmusiker och spelat in ett album som speglar Islands hela historia; från karg fattigdom till landets egen skuld i finanskrisen 2008.

Det är allt från vaggvisor han somnade till som barn till en tonsättning av Halldór Laxness, Nobelpristagare i litteratur 1955.

Tyvärr är albumet samtidigt ett exempel på hur ointresserad den svenska musikbranschen är av våra nordiska grannländer. I princip all musik som släpps i England och USA går enkelt att få tag i Sverige. Men för att få tag i nordisk musik krävs att man gör en Vasco da Gama.

Einar Scheving finns inte på iTunes eller Spotify utan endast på Icelandicmusic.com. Men be att din lokale skivhandlare att beställa hem cd-skivan. Fotografierna och historiken på konvolutet kommer att krossa ditt hjärta.

Jan Gradvall

Iceage
Titel: New brigade
Skivbolag: XL/Playground
Betyg: 4

Så vem kommer att vinna Nordic Music Prize på torsdag? De mest namnkunniga artisterna bland de 12 nominerande är förstås Björk från Island, Ane Brun från Norge och Lykke Li från Sverige. Även finsksvenska Anna Järvinen och jazztrumpetaren Goran Kajfes har en reell vinstchans.

Men min gissning är att den internationella jury som korar vinnaren – influgna branschtungviktare från USA och England – lika gärna kan välja danska punkbandet Iceage.

Precis som det bästa hårda albumet i världen 2010 var norskt (Kvelertak) var det bästa hårda albumet i världen 2011 danskt.

Det unga bandet Iceage – medelålder runt 19 – var tillsammans med Lykke Li den enda nordiska artist som var på med på årslistorna i både Rolling Stone och Rough Trade. Iceage har även nu plockats upp av brittiska prestigeetiketten XL, hemvist för The xx, M.I.A. och Adele.

Medan svensk punk i dag ibland påminner om hembygdsslöjd – traditionsbevarande – så är Iceage mörkare, trasigare, obekvämare. En stubintråd som leder tillbaka till Warsaw, förlagan till Joy Division.

Jan Gradvall

Lena Philipsson
Titel: Världen snurrar
Skivbolag: Universal
Betyg: 3

Lena Philipsson slarvar. Men hon slarvar briljant.

I ”Så mycket bättre” såg Lena Philipsson ut som hon inte bara vaknat upp på fel sida utan i fel program. Hennes tolkningar var sämst.

Hennes show, ”Min drömshow”, släpar omkring på en amatörmässig scenografi av Ernst Billgren. Lena själv får jobba dubbelt så hårt för att man sittande i publiken inte ska tänka på att scenen ser ut som hämtad från ett barnprogram från 1981.

Och hennes nya album saknar helt en musikalisk linje.

Men allt det förlåter man när man hör de Christian Falk-producerade discolåtarna i mitten av albumet. ”Blir galen”, ”Vart tog du vägen?” och särskilt ”Igen och igen” – Mange Schmidt medlåtskrivare på alla tre – är superb, regnbågsfärgad, euroforisk Studio 54-disco.

Jag hade tänkt skriva euforisk, råkade slinta på tangenterna, men euroforisk är bättre. Mycket av den bästa discon producerades i Europa: Donna Summer i München, Bee Gees på den franska landsbygden.

Även titelspåret, ”Världen snurrar”, skrivet av Veronica Maggio och Markus Krunegård, visar att ingen i Sverige gör discodivarollen bättre än Lena Philipsson.

Jan Gradvall

Thåström
Titel: Beväpna dig med vingar
Skivbolag: Razzia
Betyg: 5

En av Sveriges största artister genom tiderna på den absoluta toppen av sin förmåga. Beväpna dig med Thåström.

Jan Gradvall

Fotnot: För mer info om Thåströms album, se min DI Weekend-krönika från 3 februari som ligger här på sajten.